ÄRVÅR VÄLFÄRD FÖR "HÖG" ?
Kan det vara så att vi har för mycket "välfärd" ?
Spontant kan det tyckas som provocerande frågeställningar, men egna erfarenheter
motiverar frågeställningarna.
Sjukvården i Sverige får för det mesta höga betyg, om man kommer i åtnjutande av
den.
Det kritiken riktar in sig emot är tillgängligheten, man kommer helt enkelt inte i
kontakt med vården ?
MEN ÄR DENNA FOKUSERAD PÅ RÄTT SÄTT ? KAN DET VARA SÅ ATT SJUK-
VÅRDEN BLIR "OTILLGÄNGLIG" FÖR ATT MAN I ALLTFÖR MÅNGA FALL TAR
DET "SÄKRA FÖRE DET OSÄKRA" OCH BELASTAR VÅRDEN MED FALL SOM
INTE UTGÖR EN BELASTNING ?
Egna erfarenheter är tämligen tydliga i detta avseende.
För låt säga ungefär 8 - 10 år sedan noterade jag att prostatacancer är tämligen van-
lig i höga åldrar. Varför inte då ta ett PSA prov ? Från ord till handling traskar jag
då i väg till en urolog, tillika god vän sedan många år, som är arbetar med dessa frå-
gor och anses, med rätta, som expert.
Efter provtagning mm delges jag det föga uppmuntrade resultatet.
Du har prostata cancer och så delgavs jag en "siffra" som inte sa mig någon-
ting.
UROLOGEN, TILLIKA KIRURG, TAR DÅ FRAM SIN PLANERINGSKALENDER
OCH SÄGER.
NU BOKAR VI EN OPERATION !!
Detta gick lite väl för snabbt för mig, och i kombination med en närmast panisk för-
skräckelse för operativa ingrepp i kroppen, slog jag ifrån mig med allt jag hade och
lite till, och meddelade:
Jag vill ta det lugnt med detta, avvakta hur det går och utifrån detta fatta be-
'slut om operation eller annat.
Detta togs inte fullt ut väl emot, vad ska en kirurg syssla med om hen inte får skära
i kroppar ? Men vi enades om förnyade prov ett halvt år senare, och då fick jag rätt,
helt rätt !!
TILLGÄNGLIGHETEN INOM VÅRDEN ÄR HÖG, VÄLDIGT HÖG !
Efter nya prov fick jag beskedet.
Din prostatacancer är inte aggressiv, Du gjorde rätt som avvaktade och Din
cancer kommer att utvecklas väldigt långsamt, om den utvecklas. Jag fick
också beskedet utifrån vissa sannolikhetskurvor att jag skulle dö "flera gån-
ger om" av andra skäl än cancern.
Sedan dess genomför jag årliga prov, det senast nu i maj, och PSA värdena har
hela tiden legat på en och samma nivå, ganska så låga 5 - 6.
SÅ TILLGÄNGLIGHETEN INOM VÅRDEN ÄR HÖG, MYCKET HÖG !!
För något år sedan fick jag oerhörda smärtor, som jag förknippade med "magen".
Efter några dagars "elände" där jag ibland vare sig "kunde gå, sitta eller ligga", insåg
jag att ett besök på akuten var motiverat.
Detta beslut fattades under en lördag eftermiddag, sen eftermiddag, och jag skruvade
mig inför detta efter att ha läst i media mm om hur det ser ut på en akut, framför allt
en helg.
Men sent på kvällen, en lördag, är valfriheten borta, det är akuten som gäller.
Klockan 2300 lämpar min fru av mig vid akuten, som borde vara helt överfylld
med fyllerister, skottskadade och knivskurna.
ANTALET PATIENTER I AKUTENS VÄNTRUM VAR NOLL, SÄGER NOLL, OCH JAG '
FICK SENARE VETA ATT DETTA ALDRIG INTRÄFFAT.
Tillgänglig personal stod bara och väntade på att någon skulle komma som de fick ta
hand om.
Och nog tog de hand om mig, efter besked om att jag hade njursten fick jag
ligga över natten, med service överträffande allt man kunde förvänta sig, in-
vaggad i ljuva drömmar av morfin kunde jag inte ha det bättre.
"Tyvärr" gick njursten ut av sig själv så jag tvingades åka hem, väljer ordet tvinga,
då jag aldrig haft det mer bekvämt och skönt.
SÅ TILLGÄNGLIGHETEN ÄR HÖG, VÄLDIGT HÖG.
Nyligen anade jag mig till att jag hade högt blodtryck, rodnad i ansiktet och varm i
ansiktet, ibland. Medveten om att detta är lätt att behandla traskar jag i väg till vård-
centralen.
Helt rätt, högt blodtryck, medicin rekommenderas och så ska allt bli bra igen. Men
tillgängligheten är som sagt hög, så jag fick beskedet:
När Du väl är här är det väl lika bra att vi tar ett EKG ?
INTET ONT ANANDE GÅR JAG MED PÅ DETTA, OCH FÅR SEDAN REDAN PÅ:
Ditt hjärta startar inte upp som det ska, uppehållen är lite för långa, men de är inte
längre än att Du bör kunna leva med dem.
Invaggad i säkerhet traskar jag hem, med mina korta uppehåll, men det tar bara
några dagar innan läkaren ringer igen, och jag får då beskedet:
" Jag är inte "expert" på hjärta men jag har samrått med en annan läkare och
denna anser att vi bör gå vidare med en undersökning och därför vill vi ge Dig
en remiss för fortsatt utredning.
Fortsatt intet ont anande går jag med på detta, remiss till sjukhus, det kan väl inte
skada att kolla hjärtat en gång till.
Ingen kö här inte, inte att tala om, jag får en remiss till en specialist i Göte-
borg ganska så snabbt.
Väl med remissen i hand så inser jag att en undersökning i Göteborg upptar mer
tid än en sådan i hemstaden Borås, så jag ber vårdcentralen ändra på remissen.
Inga problem här, inga kötider här, ganska så snart får jag en remiss till SÄS
i Borås och ganska så snart får jag en tid inbokad för att genomgå ett "24-
timmarstest" av hjärtat.
INGA KÖER ATT TALA OM HÄR INTE, TILLGÄNGLIGHETEN BÄTTRE ÄN
VAD MAN FÖRESTÄLLER SIG.
Fortfarande intet ont anande bär jag omkring denna utrustning under 24 timmar
och lämnar in den sen eftermiddag fredag.
På måndagen blir jag uppringd av en läkare, som sett resultatet, och jag
säger återigen, inga köer här, en tillgänglighet högre än man kan vänta sig.
kanske för hög.
Jag får då information om resultatet, och blir mer eller mindre beordrad:
"LÄGG ALLT ÅT SIDAN OCH INFINN DIG FÖR OPERATION I MORGON TIS-
DAG, VI MÅSTE SÄTTA IN EN PACEMAKER" !!!
Här kan man tala om tillgänglighet !!
men jag tyckte att tillgängligheten var för hög, hade annat att göra de närmaste
dagarna och efter en lång, och delvis mindre framgångsrik, diskussion gick lä-
karen med på att avvakta med operationen och tillgängligheten.
Jag fick dock bestämda instruktioner att avstå från en mängd saker, då
läkaren envisades med att jag ofta hade yrsel och att jag svimmade då
och då.
Läkaren vill dock inte lyssna till att jag vare sig svimmade eller hade yrsel, det
var tillgånglighet som gällde.
Senare ringer en operationsköterska mig och vill boka in en operationstid. Jag
får då veta att mitt hjärta nattetid, under vila, gör alltför långa uppehåll.
Sköterskan envisas med att boka in en tid utan att jag fått någon informa-
tion att tala om, den enda information jag fick var att man skulle kontakta
Transportstyrelsen och hävda att jag inte var lämplig bilförare om jag inte
underkastade mig en operation. Budskapet var att om jag svimmade när
jag sov så kunde jag ju inte vara en lämplig bilförare.
ÅTERKOMMANDE OCH ENVISA FÖRSÖK ATT GÖRA GÄLLANDE ATT
JAG INTE KÖRDE BIL NÄR JAG SOVM FRÅNGICKS MED TYSTNAD.
Det var tillgängligheten som styrde !!
Inför operation blev jag med och mer "irriterade", så här hög får ju tillgängligheten
inte vara, allt hade skett över mitt huvud och jag hade inte fått någon information,
som gav mig den vetskap jag borde ha.
Jag bad därför om ett nytt prov, en "second opinion" och ville då skjuta på opera-
tionen.
Inga problem, här är det tillgängligheten som styr, vi tar ett nytt prov och
senarelägger operationen.
Efter att ha lämnat in även detta prov ringer en annan läkare och meddelar mig
att detta prov var värre än det förra. Nu hade jag inte bara ett långt uppehåll,
när jag sov, jag hade flera långa uppehåll när jag sov.
Jag förstod fortfarande ingenting, jag körde ju inte bil på natten när jag sov,
så då kunde väl "långa uppehåll" och svimningar inte motivera en operation,
eller ?
NY OPERATION INPLANERAS UNDER DET KLART UTTALADE "HOTET" ATT
KORTET "RYKER" OM JAG INTE UNDERKASTAR MIG DEN "FRIVILLIGA O-
PERATIONEN"-
Fortfarande ingen information värd namnet, dagen innan operationen ringer jag
för att ställa några adekvata frågor.
Blir då uppringd av en "tredje läkare" som blir ytterst förvånad över att jag
tidigare inte kallats till informationsmöte och jag får då beskedet.
Jag förstår att Du har ett antal frågor Du vill ha svar på och jag föreslår därför
att vi skjuter operationen, en gång till, och kallar till ett informationsmöte, där
Du ges möjlighet att ställa de frågor Du vill ställa.
Ungefär två veckor senare får jag en kallelse, lite diffust utformad, men sannolikt
till ett informationsmöte den 5/6.
Fortfarande en tillgänglighet, som gör att man "baxnar",
HAR MAN GETT SIG "SJUTTON" PÅ ATT OPERERA MIG UTAN ATT DET
BEHÖVS ?
Denna tillgänglighet inger onekligen vissa betänkligheter.
Efter det första prover skulle jag lägga allt åt sidan, utan att ha fått någon som
helst information, och dagen därpå infinna mig för en hjärtoperation !!
Nu har det gått dryga tre månader sedan "larmet", och jag har vare sig
avlidit, svimmat eller fått yrselanfall ?? !!
OCH JAG KÄNNER MIG ALLT ÄN ANNAT "HJÄRTSJUK".
Dessa återkommande "höga tillgängligheter" om operationer som inte upplevs
som motiverade infinner sig frågan:
KAN DET MÅNNE VARA SÅ ATT TILLGÄNGLIGHETEN INOM VÅRDEN IBLAND
BLIR FÖR HÖG, DÄRFÖR ATT MAN VILL UTFÖRA INGREPP, INTE FÖR ATT
SKYDDA PATIENTEN, UTAN FÖR ATT SKYDDA SIG SJÄLV OM NÅGOT
SKULLE INTRÄFFA I EN SITUATION SOM MAN BEDÖMER SOM OSÄKER ?
Mina personliga erfarenheter styrker att frågan bör ställas .
AE
Kommentarer
Trackback
