SAMHÄLLETS SPLITTRINGSTENDENSER
Svd Krönika 2/10
I dag har SvD två inlägg som är läsvärda och som går på djupet när det
gäller att förhålla sig till dagens viktigaste frågeställningar.
Det ena inlägget är en krönika av Tove Lifvendahl under rubriken "Att fjättra
eller frigöra". Tove Lifvendahl skriver alltid med eftertanke och för ett resonerande
resonemang, som leder fram till rimliga slutsatser, dagens krönika är här inget
undantag.
Krönikan utgör en form av recension av memoarer skrivna av den amerikanske
författaren J D Vance, som levde upp under svåra förhållanden. Tove Lifvendahl
knyter ihop memoarerna med dagens strömningar i samhället och vi kan då läsa
ett antal formuleringar, som borde tränga in "under skinnet":
DET ÄR HELT AVGÖRANDE ATT MEDBORGARNA KAN LITA PÅ ATT BEHAND-
LAS RÄTTVIST. DEN OROVÄCKANDE TRENDEN ATT VILJA BEDÖMA MÄNNIS-
KOR UTIFRÅN YTTRE FAKTORER URGRÖPER TILLITEN TILL SÅDANA MEKA-
NISMER.
Sedan följer:
BRISTEN PÅ TILLIT TILL INSTITUTIONERNA ÄR PRISET FÖR DEN DISKRMINE-
RING SOM OSVIKLIGEN BLIR FÖLJDEN AV DET SOM KALLAS POSITIV SÄRBE-
HANDLING VILKET ÄR LIKA SKADLIGT SOM SÅVERREKRYTERING.
VARKEN KONTAKTER, KÖNSTILLHÖRIGHET ELLER ETNICITET SKA TILLÅTAS
TRUMFA BEGÅVNING OCH AMBITION.
Har Tove Lifvendahl rätt, vilket de flesta troligen håller med om, på många håll kanske
bara i retoriken, då kan man dra en slutsats.
VI HAR MYCKET, VÄLDIGT MYCKET, SOM BEHÖVER RÄTTAS TILL I VÅRT SAM-
HÄLLE.
Tove Lifvendahl nämner det inte, inte ens antyder, men läsaren kan förledas tro att
könskvotering till bolagsstyrelsen minskar tilliten till våra institutioner, eller ?
andra omständigheter som givet bör minska tilliten till våra institutioner bör i en-
lighet med det anförda vara:
VISSA FÅR GRATIS TANDVÅRD, VISSA INTE, VISSA FÅR FÖRTUR TILL "JOBB",
VISSA INTE, VISSA FÅR FÖRTUR TILL BOSTÄDER, VISSA INTE, VISSA FÅR FÖR-
TUR TILL OLIKA FORMER AV VÅRD, VISSA INTE MM MM.
LISTAN ÖVER OLIKA FORMER AV DISKRIMINERING SOM KAN TÄNKAS MINSKA
TILLITEN TILL VÅRA INSTITUTIONER KAN FAKTISKT GÖRAS GANSKA SÅ LÅNG,
VÄLDIGT LÅNG.
Troligen har dessa diskriminerande inslag tllkommit i någon form av "god tro", som byg-
ger på bristande insikt, naivitet, undfallenhet kryddat med enfald.
Denna form av minskad tillit stannar inte vid detta, det tar sig också uttryck i bristande
sammanhållning i samhället, bristande tolerans och stora och farliga splittringstenden-
ser.
Då uppstår frågan:
ÄR DET VERKLIGEN RIMLIGT AVV BRISTANDE INSIKT, NAIVITET, UNDFALLEN-
HET KRYDDAT MED ENFALD SKA STYRA SVERIGE MOT ÖKADE SPLITTRINGS-
TENDENSER, ÄVEN OM DET SKER I "GOD TRO" ??
I krönikan framgår det också tydligt att Tove Lifvendahl ser längre och djupare än många
andra, troligen de flesta, och det förstår man när hon skriver.
ALLT SAMVERKAR, OCH DET ÄR JUST DET DET GÖR, ALLT SAMVERKAR OCH
PÅVERKAR VARTANNAT I ETT STÄNDIGT OMLOPP.
Det är sällan, nästan aldrig, vi möter denna insikt.
FINNER MAN PROBLEM INOM POLISEN, SÅ ÄR DET POLISIÄRA PROBLEM, FIN-
NER MAN PROBLEM I SKOLAN ÄR DET SKOLANS PROBLEM OSV OSV.
När det i stället är så att olika områden samverkar och påverkar varandra, och det ena
problemet ofta är en spegelbild av ett annat problem.
Tove Lifvendahl pekat tydligt på detta och tar skolan som exempel:
DET SPELAR INGEN ROLL HUR MYCKET REGERINGEN SATSAR PÅ SKOLORNA,
OM FAMILJERNA INTE FÖRMÅR ERBJUDA EN TRYGGARE HEMMILJÖ.
Det stannar inte vid detta, utan allt samverkar, och familjerna kan inte erbjuda eleverna
en tryggare hemmiljö, om samhället i en vidare mening erbjuder familjerna en otrygg
miljö.
ALLT SAMVERKAR, OCH DET MESTA ÄR EN SPEGELBILD AV NÅGOT STÖRRE,
SÅ OCKSÅ SKOLAN SOM ÄR EN SPEGELBILD AV SAMHÄLLET.
Gör man inget åt "samhällets problem" spelar det därför heller ingen roll att man stor-
satsar på polis eller skola.
ALLT SAMVERKAR OCH PÅVERKAR I ETT STÄNDIGT KRETSLOPP.
I slutet av krönikan kan man läsa:
Man måste kunna skilja på kunskap och intelligens, det förra går att åtgärda, det
andra är tämligen svårt att påverka.
När det gäller "intelligensen" tyder det mesta på att vi befinner oss på ett sluttande
plan, den genomsnittliga "intelligens" blir då mindre och mindre. Detta är alltså svårt
att ändra på, varför slutsatsen bör vara given.
En annan näraliggande insikt kan man läsa i en kolumn, skriven av Mauricio Royas,
känd, i vissa kretsar ökänd, för sin förmåga att formulera slipande kontroversiella
sanningar.
Han är här inne på samhällets förmåga att hantera flyktingströmmar och menar att
liberala strömningar skapar fler problem här än de kan tänkas lösas. Han ställer
då, bland annat, den övergripande frågan, och den är nära knuten till de diskrimi-
neringsproblem Tove Lifvendahl berör:
HUR STOR FÅR INVANDRINGEN VARA SÅ ATT VI KLARAR DET I PRAKTISKT
AVSSENDE (MOTTAGNINSKAPACITET) MEN OCKSÅ VAD GÄLLER DEN GRUND-
LÄGGANDE VÄRDESAMMANHÅLLNINGEN, UTAN VILKEN VI FÅR ETT SPLITT-
RAT OCH KONFLIKTFYLLT SAMHÄLLE ?
En mycket kontroversiell frågeställning, men inte mindre motiverad för det. I dag envi-
sas fortfarande vissa ledande politiker, läs här främst Annie Lööf, att eventuella prob-
lem stannar vid och bara omfattar mottagningskapaciteten
FÅR VI BARA TILLRÄCKLIG MED ASYLFÖRLÄGGNINGAR SÅ ÄR DET BARA
ATT TUFFA PÅ MENAR DESSA ANINGSLÖSA "NYTTIGA IDIOTER".
Mottagningskapaciteten är nog det minsta problemet här, och får väl ses som en
"mild västanfläkt" mot vad som möter i form av flaskhalsar på olika områden, bris-
tande sammanhållning i, samhället, diskrimineringstendenser och ökad splittring,
en minskad värdesammanhållning med andra ord. som likt "intelligensen" inte går
att ändra på när sammanhållningen väl upphört.
ÄR DET DÄRFÖR INTE PÅ TIDEN AV VI ÖPPNAR UPP FÖR HUR EN STOR,
KANSKE FÖR STOR FLYKTINGSTRÖM PÅVERKAR VÄRDESAMMANHÅLL-
NINGEN, DET ORD MAURICIO ROJAS ANVÄNDER, I STÄLLET FÖR ATT
FORTSÄTTA TALA I "TUNGOMÅL" ?
AE
Kommentarer
Trackback
