MIISNÖJDA VÄLJARE ÄR DISSIDENTER ?
Retoriken "missnöjespolitik" mental härdsmälta
Vissa ord i den politiska retoriken används på ett sätt, som enbart syftar till att
misskreditera en motståndare.
För att åstadkomma detta förvränger man ordets innebörd och använder
det i sammanhang som leder tankarna i fel riktning.
Ett sådant ord är populism:
I ORDETS MENING BORDE ALLA POLITIKER VARA POPULISTISKA, DÅ
DEN RÄTTA INNEBÖRDEN BÖR KUNNA TOLKAS SOM ATT "MAN LYSS-
NAR PÅ FOLKET", DVS VÄLJARNA.
Kan verkligen det vara så skamligt ??
Andra sådana ord är "missnöjespolitik", "missnöjesväljare" och andra liknande
uttryck.
I dagarna används detta uttryck om väljarna i Österrike, nu är man rädd för att
"missnöjet" ska segra i valet i Österrike.
När man missbrukar ord på det sätt som sker sker det av två av skäl, antingen
beror det på enfald och okunnighet, eller också på ren ondska, det är bara att
välja.
MISSNÖJE ÄR I STÄLLET DEMOKRATINS SMÖRJMEDEL.
Alla politiker är missnöjda och alla politiker är "missnöjespolitiker".
Anna Batra är missnöjd med att regeringen för en politik som är skadlig
för landet.
ANNA BATRA KINBERG ÄR SÅLEDES EN "MISSNÖJESPOLITIKER".
Stefan Löfven är mössnöjd med att opposition vill sänka skatter.
STEFAN LÖFVEN ÄR ALLTSÅ EN MISSNÖJESPOLITIKER, PÅ SAMMA
SÄTT SOM KOMBINATIONEN "VÄDER" OCH "SOMMAR" GER "SOMMAR-
VÄDER"
Jan Björklund är missnöjd med att försvaret får för lite pengar.
JAN BJÖRKLUND ÄR SÅLEDES EN "MISSNÖJESPOLITIKER".
Innebörden av ordet medför att alla politiker i opposition är "missnöjespoli-
tiker", det ligger i sakens natur, annars skulle de inte utgöra en opposition.
Innebörden leder också till att de som sitter på regeringsmakten också är
"missnöjespolitiker", för de kan ju knappast vara nöjda med allt, och fram-
för allt inte nöjda med oppositionen.
MISSNÖJE ÄR EN GRUNDBULT I DEMOKRATIN OCH UTGÖR ETT
SMÖRJMEDEL FÖR DEMOKRATIN OCH UTAN MISSNÖJE SÅ HAR
VI INGEN DEMOKRATI.
Såvitt man inte anser att en "enpartistat" där alla tvingas uppge att de är
nöjda utgör en demokrati.
Innerst inne är nog de flesta politiker medvetna om det som framgår ovan,
för det är ju självklarheter. Att man använder ordet "missnöjespolitiker" be-
ror i stället att man har en förvrängd, mycket förvrängd, syn på innehållet
i en demokrati.
NÄR MAN ANVÄNDER ORDET "MISSNÖJESPOLITIKER" OM ANDRA
BEROR DET PÅ ATT MAN ANSER SIG STÅ ÖVER ANDRA OCH ATT
ANDRA HAR FEL, MEDAN MAN SJÄLV HAR RÄTT.
Den typen av "politisk plattform" har föga med demokrati att göra.
Samtidigt medger man att man är "missnöjd" med vissa förhållanden, och
i den meningen själva är "missnöjespolitiker".
DÄREMOT FÖRBEHÅLLER MAN SIG RÄTTEN ATT BESTÄMMA ÖVER
ANDRA, HUR MISSNÖJDA FÅR ANDRA VARA, ÖVER VILKA FRÅGOR
FÅR ANDRA VARA MISSNÖJDA OCH I VILKEN FORM FÅR DE GE
UTTRYCK FÖR DETTA.
Uppfyller man inte dessa krav är man en eländig "missnöjespolitiker" eller
en eländig "missnöjesväljare"
FÅR ATT FALLA ELITEN I SMAKEN, DEN ELIT SOM ÄR BALANSERAT
MISSNÖJD I ALLA FORMER OCH PÅ ALLA SÄTT, DÅ SKA MAN ALLTSÅ
UPPFYLLA 3 KRAV.
1) Man ska vara missnöjd över "rätt sak"
2) Man ska vara missnöjd i "rätt utsträckning", inte för mycket, inte för
litet, bara lagom, och lagom är då det eliten tillåter
3) Man ska visa sitt missnöje utan att det stör eliten
Kommen så långt inser till och med "en obegåvad lantis" och "en enkel väljare
som inte kan hantera en folkomröstningsfråga, för hen är inte insatt", att här
måste ligga ett fel, ett generalfel.
Missnöje inom politiken är en grundförutsättning för demokratin och
utgör ett, bland många, smörjmedel för den.
OCH DEMOKRATIN TILLÅTER, UTAN ATT ELITEN SKA RIKTA PEKPINNAR,
ATT ALLA FÅR VARA MISSNÖJDA, SÅ MISSNÖJDA DE VILL, OM VAD DE
VILL, OCH GE UTTRYCK FÖR DETTA PÅ DET SÄTT DE VÄLJER.
Så länge det sker inom gällande lagstiftning, och så länge det sker inom anstän-
diga former.
Till anständiga former sker då att framföra "missnöjet" på ett sådant sätt att även
eliten blir "missnöjd".
Vi beträder en farlig väg när vi förvränger ord som "populist" och" missnöjesväl-
jare".
I Sverige hanterar man "missnöjesväljare" genom mobbning och pekpinnar, men
det är ett steg på en skala, där det finns andra steg.
Ett annat steg på samma skala är att behandla dissidenter på sätt som sker i
vissa länder.
FÖR DISSIDENTER ÄR VÄL OCKSÅ "MISSNÖJESVÄLJARE", ELLER ?
AE
Kommentarer
Trackback
