SJUKSKRIVNINGSVANSINNET
Går inte det ena vansinniga, får man väl försöka med det andra vansinniga
Att Sverige har höga sjukskrivningstal, jämfört med andra länder, är känt sedan många
år.
"Skämtsamt" uttrycks ofta förvåningen att "världens friskaste folk är världens sjukaste
folk"
Politiker av olika kulörer har försökt sig på att komma tillrätta med detta, och det ena
vansinniga förslaget har avlöst det andra.
Alla vansinniga förslag har haft annat fokus än varför folk är "sjuka", man har
försökt angripa problemet med den underförstådda, tydligt uttalade uppfatt-
ningen att folk inte är sjuka, i stället för att fundera över varför så många är
sjuka på "riktigt" eller låtsas vara sjuka.
DE LÅTSAS BARA VARA SJUKA HAR VARIT UTGÅNGSPUNKTEN.
Med det förhållningssättet som grund har man sedan angripet problemet att många är sjuka.
Inte så konstigt att de flesta förslag och åtgärder då blir "vansinninga".
Det första riktigt vansinniga förslag kom från Alliansen, som bestämde att sjuka bara
fick vara sjuka en viss tid, den så kallade tidsgränsen.
EFTER DEN BESTÄMDA TIDEN VAR EN SJUK INTE SJUK, UTEN DEN SJUKE VAR
FRISK OCH SKULLE SLÄPA SIG TILL ARBETSFÖRMEDLINGEN, FÖR ATT KANSKE
BÅRLEDES STÅ TILL ARBETSMARKNADENS FÖRFOGANDE.
Det säger sig självt att den typen av vansinniga åtgärder inte biter på riktigt sjuka, möjli-
gen biter det på riktigt friska, som blir riktigt sjuka bara på tanken hur vansinnigt allt var.
Trots "reformen" fortsatte sjuktalen att skena, världens "friskaste" folk blev ännu sjukare.
Den stora ökningen hänger i allt väsentligt ihop med ökad psykisk ohälsa. De som har
den minsta vetskap om vad psykisk ohälsa innebär, baxnar bara vid tanken på att någon
kan komma på den befängda iden att bestämma hur lång tid en psykisk sjuk person får
vara psykisk sjuk.
Alliansens vansinniga förslag bar alltså inte frukt, utan sjuktalet ökade återigen, då är
det läge för nästa vansinniga förslag från Alliansen.
Nu föreslår man att det ska finnas "volymtal".
SI OCH SÅ MÅNGA SKA NU ENDAST FÅ VARA SJUKA, SKULLE NÅGON BLI SJUK
NÄR TAKET ÄR NÅTT, SÅ SKA DEN DÅ SJUKE BEDÖMAS SOM FRISK.
När man tar del av ett sådant förslag undrar man vem som är sjuk, och vem som är frisk ?
Nu går den "rödgröna" regeringen vidare på "vansinnesstråket", nu ska man inte angripa
de sjuka, nu ska man angripa arbetsgivarna.
De sjuka, som enligt för första vansinnesiden var sjuka för länge, och de sjuka, som
enligt den andra vansinnesiden var sjuka för många, är nu enligt den tredje vansinnes-
iden utsatta för en komplott av arbetsgivaren.
FOLK 'ÄR NU SJUKA FÖR ATT ARBETSGIVAREN INTE SKÖTER SIN REHABILITE-
RING PÅ RÄTT SÄTT.
Alltså en tredje vansinneslinje, där man återigen angriper annat än vad som är roten till det
onda.
Det onda är inte att arbetsgivaren inte rehabiliterar på rätt sätt, det onda är den sjuke
är sjuk eller låtsas vara sjuk.
HUR MAN SKA KUNNA KOMMA ÅT DETTA GENOM ATT STRAFFA ARBETRSGIVARE,
SOM ENLIGT NÅGOT "KLURIGT" KRITERIUM INTE SKÖTER REHABILITERINGEN
PÅ RÄTT SÄTT, LÄR VÄL VARA OCH FÖRBLI EN GÅTA.
Kanske man i stället ska se det som en ambitionshöjning i strävan att göra livet surt för
småföretagare ?
När man tittar på dessa tre fullständigt sanslösa och vansinniga ideer i strävan att få ner
sjukskrivningstalen erinrar man sig talesättet:
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Kanske det borde skrivas om när det gäller åtgärder, som syftar till att göra "sjuka friska".
ALLA DÅLIGA SÄTT ÄR BÄTTRA ÄN BRA ?
Sverige sticker helt klart ut när det gäller sjukskrivningstalen, och ut sticker mest ökningen
vad gäller psykisk ohälsa.
BORDE INTE DETTA VARA UTGÅNGSPUNKTEN FÖR ÅTGÄRDER I STÄLLET FÖR
ATT KOMMA MED EN MASSA VANSINNIGA FÖRSLAG, SOM I BÄSTA FALL HIND-
RAR SJUKA IFRÅN ATT VARA SJUKA, I SÄMSTA FALL ANGRIPER HELT ANDRA
SAKET ÄN "ROTEN TILL ONDA".
Roten till det onda utgörs av 2 faktorer, dels är en stor del av ökningen psykisk ohälsa,
dels är många sjuka inte så sjuka att de inte borde kunna arbeta, i vart fall delvis.
Alla åtgärder, som bara ligger i pereferin av att se riktigt sjuka som friska, borde
bannysas.
Med ett sådant förhållningssätt kanske vi kommer fram till helt andra slutsatser.
KANSKE HAR VI ORGANISERAT JUST VÅRT SAMHÄLLE, SÅ ATT VI ÄR SJUKARE
ÄN ANDRA, KANSKE HAR VI ORGANISERAT JUST VÅRT SAMHÄLLE SÅ ATT DEN
PSYKISKA OHÄLSAN ÄR STÖRRE ÄN I ANDRA LÄNDER.
Kan det då möjligen bero på att landet under decennier stuckit ut med så kallade
sociala experiment, som fått till följd att alltfler känner en ökad rotlöshet, otrygg-
het, samtidigt som sammanhållningen i samhället kracklerat med den följden
att värderingar och lojaliteter inte är vad de var ?
Lek bara med tanken att det kan vara på det sättet, vilket det troligen är, då måste vi ju
tänka om i grunden.
I stället för att angripa arbetrsgivare och ge sig på ytterligare vansinniga experiment
måste vi rannsaka oss själva, om vi så här lågt organiserat vårt samhälle på ett
sådant sätt att det befrämjar hälsan i vid bemärkelse.
Nu är ju ändå kopplingen "arbetsgivare" och "sjuk" inte helt gripen ur luften, men i ett helt
annat avseende än rehabilitering.
Det är ett känt faktum att idag är många arbetsplatser, inte sällan med en offentlig arbets-
givare, så slimmade och arbetssituationen så trängd att detta medför att personalen "stu-
par".
Detta får väl på sätt och vis ses som ett bevis på att vi i vissa avseenden "organise-
rat vårt samhälle fel".
Adderar man detta till regeringens senaste vansinneside innebär politiken att man tänker
sig komma åt sjukskrivningstalen genom att gå via "arbetsgivaren" i två steg.
FÖRST SKA ARBETSGIVAREN STRESSA SINA ANSTÄLLDA SÅ ATT DE BLIR
SJUKA, SEDAN SKA SAMMA ARBETSGIVARE ÅLÄGGAS ETT STÖRRE REHABI-
LITERINGSANSVAR FÖR DE SOM ARBETSGIVAREN STRESSAT TILL ATT BLI
SJUKA.
Verkar det klokt ? Regeringen tycks tycka så.
Varför inte tänka om och i stället inrikta alla åtgärder på att "folk" håller sig friska ?
AE
Kommentarer
Trackback
