ÖVERGE FN FLYKTINKONVENTION ?
Ska vi överge FN flyktingkonvention ?
I dag skriver Joakim Ruist, migrationsforskare vid Göteborgs Universitet, i SvD under
Brännpunkt ett intressant inlägg under rubriken:
"Överge flyktingkonventionen"
Med tanke på det flyktingkaos som råder låter det spontant som ett vågat förslag, men
läser man inlägget och ser bakgrunden till konventionen inser man ganska så omgå-
ende att rubriken logiskt leder i rätt riktning.
För det flesta är nog FN konventionen inte känd i sin helhet, och vissa saker som tas
upp är nog nyheter för de flesta.
Asylsökande har i dag inga legala vägar in i Europa, något som kan vara svårt att för-
stå, när asylsökande , som tar sig in illegalt, ändå får asyl.
FN konventionens tillkomst förklarar i allt väsentligt hur denna situation har uppstått.
Konventionen tillkom 1951, i ett läge då många flyktingar befann sig på flykt efter 2 VK,
de vistades då i olika länder.
FN konventionen tog då sikte på dessa flyktingar och skrivningen blev;
"MÄNNISKOR SOM PÅ GRUND AV HÄNDELSER FÖRE 1951 VAR PÅ FLYKT I
ANNAT LAND OCH RISKERADE FÖRFÖLJELSE OM DE ÅTERVÄNDE TILL SITT
HEMLAND FICK INTE SKICKAS TILLBAKA.
Konventionen tog alltså sikte på att asyl skulle ges till asylsökande som redan befann
sig på plats i ett visst land, ingen tänkte tanken att flyktingar skulle ta sig från ett land
till ett annat, och söka asyl.
Dagens läge, med flyktingar i ett land, som vill till ett annat land, gör i princip att
FN flyktingkonvention inte kan tillämpas.
I DAG LEVER VI ALLTSÅ MED EN FLYKTINGKONVENTION SOM INTE GÅR ATT
TILLÄMPA PÅ DEN FLYKTINGSITUATION SOM RÅDER I DAG.
Skribenten pekar då på den absurda situation som uppstått. Europas ledare har insett,
utan att säga det rent ut, att man inte kan hjälpa alla nödställda. Då FN konventionen
efter 1967 gett alla nödställda rätten till asyl har därför politiken inriktas på att försöka
förhindra nödställda ifrån att kunna söka asyl.
Här ligger bakgrunden till att politiker envist håller fast vid att "asyl ska sökas
i asyllandet"
ENLIGT DEN GÄNGSE POLITISKA UPPFATTNINGEN SKA DET ALLTSÅ VARA
SVÅRT, HELST OMÖJLIGT, ATT SÖKA ASYL.
I takt med att gränsövervakningen upphört att fungera har denna situation framstått
som mer och mer absurd, och allt fler krav ställs nu på att asyl ska kunna sökas "i
annat land".
Skribenten tar sikte på detta, samtidigt som han manar till en rakryggad politik och
menar att:
EUROPA BÖR RAKRYGGAT ERKÄNNA ATT MAN INTE KAN ELLER TÄNKER
GE SKYDD TILL ALLA VÄRLDENS SKYDDSBEHÖVANDE. FÖRST DÅ MAN
GENOM POLITISKA BESLUT, CENTRALT INOM EU, SÄTTER ETT TAK FÖR HUR
STOR ASYLINVANDRINGEN TILLÅTS VARA KAN MAN TILLÅTA ATT ASYL
SÖKS FRÅN ANNAT LAND.
Man behöver då inte försöka hindra någon från att söka asyl, utan alla som vill söka
asyl ges den möjligheten. EU har sedan utifrån dessa ansökningar möjlighet
att välja ut de som är mest behövande.
Skillnaden mot idag blir betydande, i dag hjälper man inte alla, men har små,
eller inga, möjligheter att välja ut de mest behövande, medan man med ett an-
nat system kunna hjälpa lika många, men välja ut de mest behövande.
Skribenten är väldigt tydlig i sin ståndpunkt, när det gäller möjligheten att söka asyl
" på distans".
Att söka asyl på distans kommer aldrig att kunna genomföras inom det exi-
sterande systemet, så länge EU inte är berett att ta emot alla med legitima
skyddsskäl, som väljer att söka asyl.
HAN MENAR DÅ ATT RÄTTEN ATT SÖKA ASYL "PÅ DISTANS" BARA KAN
FÖRENAS MED POLITISKA BESLUT OM TAK FÖR DEN TOTALA ASYLIN-'
VANDRINGEN.
Frågan är hur rimlig en sådan utveckling är ?
Läser man mellan raderna vad Angela Merkel säger om Tysklands möjlighet att ta
emot flyktingar ( 500 000 per år under flera år) i förening med uttalanden om tving-
ande kvotering och mekanismer för fördelning av flyktingar inom ramen för den
tvingande kvoteringen tycks skribentens ambitioner inte vara så avlägsna.
Stefan Löften återkommer ofta till att asylmottagningen måste ske "under ord-
ning och reda". Även om han, till skillnad från Angela Merkel, "krumbuktar" och
"duckar" så fort antal och tak kommer på tal, så leder nog hans uttalanden i
samma riktning.
Det mest intressanta är hur FN konventionen från 1951, utformat från då rådande
situation, förhindrar ett vettigt utformat asylsystem utformat ifrån i dag rådande
läge.
Man känner igen dessa politiska låsningar från andra områden, man kan inte fri-
göra sig från gamla låsningar, när världen förändras.
Många likheter med tillämpningen av asylssystemet finner man i det envisa fast-
hållandet av att inflationsmålet, satt till 2% utifrån de omständigheter som rådde
1993, fortfarande ska sättas till 2 % utifrån de omständigheter, som råder i dag,
trots att världen förändrats i grunden.
När det gäller asylsystemet, att kunna söka på distans, troligen förenat med någon
form av kvotering och "tak", tycks vi röra oss mot en förändring, om det sedan blir
en lösning återstår att se.
När får vi se att vi rör oss i samma riktning när det gäller att sätta inflationsmålet ?
AE
Kommentarer
Trackback
