SVERIGE STYRS FRÅN ETT INMÅLAT HÖRN
Flykten från verkligheten
Stefan Löfven intervjuades i Agenda i går.
DET VAR INGEN UPPBYGGLIG TILLSTÄLLNING, OCH DÅ UTTRYCKER
MAN SIG MILT, MYCKET MILT.
Inte ens på en statsminister kan man ställa orimliga krav, men vissa krav bör man
kunna ställa, för att "landet ska tjänas väl", som det brukar heta.
SÅDANA HÖGST RIMLIGA KRAV ÄR ATT KUNNA SE VERKLIGHETEN OCH
ATT KUNNA BESKRIVA VERKLIGHETEN.
Utifrån denna "kravspecifikation" var det ingen uppbygglig bild vi delgavs i Agenda.
Intervjun handlade i allt väsentlig om flyktingkrisen, inte underligt i dessa yttersta
tider.
Stefan Löfven uppvisade då en oförmåga, både att se verkligheten, som att beskriva
verkligheten, som hade varit underhållande om saken inte varit så allvarlig.
Det enda som skiljde Stefan Löfven från en papegoja var att en papegoja är färg-
stark, det kan man knappast säga om Stefan Löfven.
Det var främst i två avseenden Stefan Löfven ägnade sig åt gedigen verklighetsflykt,
dels den så kallade "volymfrågan", dels "flytten av människor till andra länder".
När det gäller volymfrågan har debatten nu ju utvecklats i den riktningen att man mer
eller mindre öppet kan tala om att "volymen" är för hög. Ofta sker det i omskrivningar,
som att "asylströmmen är ohållbar", "andra länder måste ta en större börda" och
"EU måste hjälpa oss att flytta människor till andra länder".
Insikten om detta är således både utbredd och hög, men tycks ännu inte ha nått Stefan
Löfven.
"Alla" tror sig att förstå att uttalanden som ovan innebär att de som fäller uttalandet
anser att "asyltrycket måste minska".
Trots ett antal frågor kring detta lyckades frågeställaren inte få Stefan Löfven att ta
dessa ord i sin mun.
Hur ska man se på denna verklighetsflykt ?
DET ÄR GANSKA SÅ ENKELT, DEN SOM INTE SER VERKLIGHETEN OCH/ELLER
KAN UTTRYCKA VERKLIGHETEN I ORD, KANSKE BÖR ÖVERVÄGA ANDRA UPP-
DRAG, DÄR KRAVET PÅ VERKLIGHETSUPPLEVELSE ÄR MINDRE.
Den andra verklighetsflykten omfattade den "flyttning" av flyktingar som sker från Grek-
land och Italien till andra EU länder. Visserligen har den inte omsatts i verkligheten, den
heller, men ambitionen finns på papper, än så länge,
Stefan Löfven har nu "gjort ett stort nummer" av att han menar att även Sverige med sin
"ohållbara situation" bör omfattas av en sådan förflyttning.
Frågeställaren ställde ett antal frågor kring detta, men Stefan Löfven lyckades aldrig
förklara för tittarna hur detta kunde motiveras.
Hade det inte rört sig om människor, så hade det ju varit oerhört underhållande. Man
får väl anta att Stefan Löfven ändå menar allvar, för någon större humorist tycks han
inte vara.
Den svenska hållningen kan då sammanfattas enkelt:
UNGEFÄR 4500 FLYKTINGAR SKA FLYTTAS FRÅN ITALIEN OCH GREKLAND,
FÖR ATT DESSA LÄNDER INTE KLARAR AV SITAUIONEN, TILL SVERIGE.
SVERIGE , SOM REDAN HAR EN OHÅLLBAR SITAUTION, SKA DÅ TA EMOT
DESSA, VILKET GÖR ATT SITUATIONEN BLIR ÄNNU MER OHÅLLBAR. FÖR
ATT LÖSA DETTA SKA SVERIGE, ENLIGT STEFAN LÖFVENS BEGÄRAN,
SKICKA FLYTKINGAR TILL ANDRA LÄNDER.
Det framgår inte om Stefan Löfven menar att det är samma flyktingar som först
flyttas till Sverige ( 4 500 st) för att sedan flyttas vidare till andra länder.
Trots upprepade frågor från programledaren lyckades Stefan Löfven inte förklara
det "vettiga i detta" och det skulle nog ingen annan gå i land med heller.
Man skulle ju kunna påstå att en sådan politik är mindre genomtänkt, den också,
men så snäll kan nog ingen vara.
Hur man i stället bör beteckna sådan politik bör man nog därför behålla för
sig själv.
Det förekommer att politiker använder en retorik, som gör det svårt att byta stånd-
punkt, alldeles uppenbart har Stefan Löfven drabbats av detta.
Populärt brukar detta beskrivas som att "man målar in sig i ett hörn" och
det brukar vara illa nog genom att det begränsar handlingsuttrymmet.
MEN NÄR EN STATSMINISTER MÅLAR IN SIG I ETT HÖRN, OCH INTE BE-
GRIPER ATT HAN MÅLAT IN SIG I ETT HÖRN, DÅ ÄR DET INTE "ILLA NOG",
DET ÄR ETTER VÄRRE.
Kan man inte se verkligheten och beskriva verkligheten i ord, då kan man inte
heller utöva någon som helst form av ledning, då detta är en förutsättning för
att gå vidare och hitta problemlösningar.
Efter gårdagens Agenda känner man knappast att Sverige har ett "styre" värt
namnet, snarast en verklighetsfrånvänd kompromiss, som famlar efter ett haml-
strå att klamra sig fast vid.
AE
Kommentarer
Trackback
