INFLATIONSHYSTERIN
Stefan Ingves styr Sverige mot en bubbla ?
Flera bedömare, inom och utom landet, beskriver landets ledning, om man nu kan
kalla det ledning, som att "flathet och undfallen" kryddad med "enfald" sitter i hög-
sätet.
För bara några dagar sedan skrev Anders Linder just om detta, Sverige styrdes med
"flathet och undfallen". I dag kunde vi läsa i Dagens Industri Annika Borgs ledare med
rubriken:
"Det offentliga har kapitulerat".
I samma tidning (DI) skriver i dag riksbankens förre chefsekonom, Krister Andersson
ett inlägg under rubriken:
"Väldigt nära en bubbla".
Sällan har väl en myndighetschef ( motsv) sågats så jäms med knölarna som nu
Stefan Ingves blir sågad jäms med knölarna.
Då Krister Andersson var den som var närmast ansvarig för formuleringen av inflations-
målet 1993 och bakgrundens till dess tillkomst får man väl anta att han ganska så väl
vet vad han talar om.
Han bör nog veta lika mycket som Stefan Ingves tycks veta lite.
Om Krister Andersson har rätt, bara till hälften rätt, ställer man sig frågan hur en "halvfigur"
som Stefan Ingves tillåts agera som han gör, för "halvfigur" måste han väl ändå vara, om
Krister Andersson har rätt, bara till hälften rätt, eller ?
Riksbankens förre chefsekonom menar nu att Riksbanken misstolkar målet (inflationsmålet)
och blåser upp bubblor (tillgångsbubblor) och han är inte nådig i kritiken.
Han menar att Riksbanken glömmer att det överordanden målet/syftet är prisstabilitet
och att inflationsmålet på 2 % bara är ett operationellt mål för att säkerställa pris-
stabiliteten.
HAR KRISTER ANDERSSON RÄTT, BARA TILL HÄLFTEN RÄTT, HAR VI ALLTSÅ
EN RIKSBANK, SOM GJORT ETT MEDEL TILL ETT MÅL OCH BORTSER HELT
FRÅN MÅLET.
Suboptimering är då bara "förnamnet".
Krister Andersson var som sagt den som arbetade fram underlaget för att sätta inflations-
målet på 2 % och menar att när det hamnade på just 2 % sågs det som ett mycket ambi-
tiöst mål.
HAN MENAR NU ATT VI LYCKATS MYCKET BÄTTRE ÄN VAD VI NÅGONSIN FÖR-
VÄNTADE OSS, NU NÄR INFLATIONEN LIGGER UNDER 2 % OCH MÅLET, PRISSTA-
BILITET, ÄR SÄKRAT.
Här är Krister Andersson tydlig, när han nu menar att vi nått målet, prisstabilitet, och att man
nu äventyrar att man nått detta mål genom att arbeta fortsätta att arbeta med medlet, som om
medlet vore ett mål i sig.
Det går inte att ta miste på Krister Anderssons budskap:
INFLATIONSMÅLET SATTES TILL 2 % FÖR ATT NÅ MÅLET PRISSTABILITET. IN-
FLATIONSMÅLET VAR DÅ ETT MEDEL FÖR ATT NÅ MÅLET. MÅLET ÄR NU NÅTT,
I HÖGRE GRAD ÄN VAD VI VÅGAT HOPPAS PÅ, OCH NU BORDE PRISSTABILI-
TEEN INTE ÄVENTYRAS GENOM ATT RIKSBANKEN BYGGER UPP BUBBLOR.
Andersson är tydlig med att medlet tagit över och nu äventyrar prisstabiliteten.
Han menar också att vi ska inte ägna åt oss sådant som vi nu gör, att systematiskt för-
svaga kronan och göra svenskarna fattigare
Med hänsyn till hur vi tidigare sett på devalveringar är det märkligt att det nu kan förekom-
ma på sätt som sker, utan att någon så mycket som höjer på ögonbrynen, förutom Krister
Andersson förstås.
Han avslutar sitt inlägg med:
"JAG TROR ATT VI ÄR VÄLDIGT NÄRA EN BUBBLA"
Det går inte heller att ta miste på vad han anser vara det som drivit fram denna situation,
att vi är väldigt nära en bubbla.
STEFAN INGVES.
Krister Andersson nämner inte i sitt inlägg att inflationsmålet tidigare var formulerat med
ett toleransintervall på "plus/minus" 1 %, vilket gjorde det möjligt att föra en mer flexibel
finanspolitik. Detta toleransintervall togs bort. Vem tar bort toleransintervall, som möjlig-
glr en flexiblare finans politik och gör det lättare att undvika framtida bubblor ?
Stefan Ingves.
Krister Anderssons inlägg leder direkt in på "flathet och undfallenhet". För visst måste
det vara "flathet och undfallen" kryddad med enfald, att låta en riksbankschef förvandla
ett medel till ett mål och med detta äventyra prisstabiliteten och öka risken för en bubbla ?
Så de som vill få bekräftat att även finanspolitiken i Sverige förs genom "flathet
och undfallen" mot i det här fallet Riksbanken och dess chef, kan få detta bekräf-
tat genom att läsa Krister Anderssons inlägg i DI idag.
Men det är ingen munter läsning, det kan aldrig vara muntert att få sina värsta farhå-
gor besannade.
En självständig riksbank i all ära, men när självständigheten blir så stor att den tillåts
äventyra vitala framtida mål i landet och skapa risk för bubblor, då talar vi inte bara om
självständighet.
VI TALAR OM "FLATHET OCH UNDFALLENHET" KRYDDAD MED "ENFALD",
OM SÅ BARA KRISTER ANDERSSON HAR RÄTT TILL 50 %.
Krister Andersson kryddar sitt inlägg med en jämförelse, som vi alla bör förstå:
"Vem har anledning att klaga när priserna på COOP blir lägre ? "
Bakom detta ligger en insikt om att den sänka inflationen ligger globaliseringen, digi-
taliseringen och ökad effektivit förstärkt med extrema prissänkningar på olja och vis-
sa råvaror.
Vem har anledning att klaga över detta, förutom Stefan Ingves och aktuella
producenter förstås.
Stefan Ingves tycks inte vara alltför benägen att kunna lyssna, man kan nästan förledas
tro att han inte kan lyssna, så risken finns ju att han inte har "några öron".
Men någon borde ändå ta honom "i öronen" och klara ut för honom att han
ska driva verksamheten mot det fastställda målet och inte göra ett operationellt
medel till mål.
AE
Kommentarer
Trackback
