STEFAN LÖVFEN BORDE LYSSNA PÅ DANMARK
Jobbpolitik som Natt och Dag
I Sveriges ärorika historia, förlåt det främlingsfientliga uttrycket, hittar man många
framstående släkter.
En sådan släkt var den adliga gren Natt och Dag.
Man blir påmind om denna, när man jämför den svenska och danska inställningen
vad gäller "jobbmarknaden".
Danmarks statsminister går nu ut och är tydlig, en egenskap man ofta återfinner i
den danska kulturen, och ger sin syn på utrikesfödda och jobbmarknaden.
Utrikesfödda som kommer till Danmark ska arbeta och försörja sig.
När Sveriges statsminister, Stefan Löfven, blir ombedd att kommentera detta, blir
han alldeles förskräckt och utbrister:
Så skulle jag aldrig säga, i Sverige utgår vi ifrån att alla vill arbeta.
SOM NATT OCH DAG MED ANDRA ORD, ETT LITE SUND ÄR INTE ETT LI-
TET SUND, UTAN EN AVGRUND,, I VART FALL TALAR VI OM EN AVGRUNDS-
DJUP SKILLNAD NÄR DET GÄLLER ATT VARA TYDLIG OCH VERKLIGHETS-
FÖRANKRAD.
Så på en punkt får man ge Stefan Löfven rätt, tydlig är han inte, möjligen kan man
räkna med ett "hummande" eller "vil får väl se".
På en annan punkt har Stefan Löfven fel, fullständigt fel, så fel det någonsin kan
bli.
MAN KAN INTE UTGÅ IFRÅN ATT ALLA VILL ANTA ETT JOBB, FÖR DET ÄR
INTE PÅ DET VISET ATT ALLA VILL JOBBA.
Utgår man från den verklighetsfrämmande uppfattningen hamnar man fel, man
hamnar precis så fel som man gjort i Sverige när det gäller integrationen.
Sanningen är nämligen den helt motsatta.
ALLA VILL INTE ARBETA, EN DEL VILL ARBETA MYCKET, EN DEL VILL
ARBETA LITE OCH EN DEL VILL INTE ARBETA ALLS.
Arbetsbenägenheten, om man nu får använda det uttrycket när alla anses vilja ar-
beta, varierar således och det beror på ett antal faktorer, många faktorer, en sådan
faktor är sedvänja och kultur.
Den svenska sedvänjan, eller kulturen, när det gäller arbetsbenägenheten lever
kvar sedan "Luther", då man lyckades skapa en sedvänja och kultur, som gick ut
på att folk skulle slita ut sig genom arbeta mycket och slitsamt.
Denna sedvänja präglar Sverige än i dag, om än i mindre, mycket mindre, utsträck-
ning.
Luther var inte lika framgångsrik, om man nu väljer det perspektivet, i andra länder,
i en del länder lyckades han inte alls intala folket att utveckla en kultur och en sed-
vänja, som gick ut på att man skulle arbeta mycket och länge.
I en del kultur, som Luther inte lyckades påverka, vill mana arbeta mindre, där
tar man sig rätten att ibland ta en lite längre siesta. I en del andra länder vill
man inte arbeta alls.
I DEN SENARE GRUPPEN, DET FÖRELIGGER INGEN ELLER RINGA ARBETS-
BENÄGENHET, BYGGER DETTA PÅ ATT DET ANSES FINT ATT INTE ARBETA.
JU MINDRE MAN ARBETAR, DESTO FINARE OCH FÖRNÄMARE ÄR MAN.
En del av de som har mindre arbetsbenägenhet, och anser det fint att arbeta så
lite som möjligt, väljer att utveckla denna ambition i Sverige.
Om man inte inser detta, utan utvecklar "jobbpolitiken" som att alla vill ar-
beta, även de som inte vill arbeta, för att det anses fint och förnämt att inte
arbeta, då hamnar man fel, riktigt fel.
MAN HAMNAR PRECIS SÅ FEL SOM STEFAN LÖFVEN HAR HAMNAT OCH
SOM TAGIT SIG UTTRYCK I ATT SVERIGE HAR LYCKATS SÄMST MED SIN
INTEGRATION JÄMFÖRT MED ALLA JÄMFÖRBARA LÄNDER.
En kultur och/eller sedvänja behöver inte vara sämre, och är ofta inte sämre, för
att den avviker från en annan kultur och/eller sedvänja.
Men är man så verklighetsfrånvänd att man inte inser att olika kulturer och
sedvänjor styr människor på olika sätt, då hamnar men fel, helt fel, och bland
annat utformar man sin "jobbpolitik" fel, helt fel.
PRECIS LIKA FEL, SOM STEFAN LÖFVEN HAMNAT, NÄR HAN MENAR ATT
"ALLA VILL ARBETA" OCH SOM SVERIGE HAMNAT NÄR DET GÄLLER IN-'
TEGRATIONEN.
Vågat är hälften vunnet brukar det heta.
Vågar man inte ens se verkligheten som den är, lär vare sig hälften eller nå-
got annat vara vunnet.
AE
Kommentarer
Trackback
