DOMEDAGEN BANKAR PÅ DÖRREN ?
Vart är Sverige på väg, egentligen ?
En våt filt tycks lägga sig över hela samhället, det går inte en enda dag utan att vi
matas om att domedagen är nära förestående.
Nu har ju för all del domedagen varit förestående så länge vi kan minnas, men i
alla fall ?
I dag nalkas vi domedagen genom två tydliga tecken:
Det ena är att sjukskrivningarna fortsätter att öka dramatiskt, nu har de sedan
2010 ökat med 60 %.
Detta ska de som orsakar domedagens antågande, politikerna, lösa genom att, som
de uttrycker sig, minska tillströmningen till sjukförsäkringen.
MAN SKA ALLTSÅ HÅLLA STÅND INFÖR DOMEDAGEN GENOM ATT SJUKA
SKA FÅ SÄMRE EKONOMI, EN GÅNG TILL.
Det andra tecknet är att dagens elever har fått en kraftigt minskad studiemoti-
vation, hälften av dagens gymnasieelever saknar helt motivation och var fjärde
elev på yrkesprogrammen överväger att avbryta sina studier.
Vad gäller den senare delen, uppger eleverna att de vill sluta, för att de känner sig
understimulerade och att de har en för liten arbetsbelastning, vilken slutsats ska man
då dra av detta ?
Man ska kanske i vart fall INTE dra den slutsatsen att kravlöshet och självför-
verkligande förhindrar domedagens ankomst.
När man ser dessa tecken på domedagens ankomst, ställer man sig frågan, vart är
Sverige på väg ?
Den frågan fick vi svar på i går:
Då fick vi veta genom en undersökning att 63 % av väljarna anser att landet är
på väg i fel riktning.
KANSKE I RIKTNING MOT DOMEDAGEN ?
Det märkliga med denna undersökning var att 63 % menade inte att vi var på väg i fel
riktning, för att man fick "mindre i plånboken", politikers uttryck för om vi är på väg i
fel eller rätt riktning.
63 % ansåg att vi är på väg i fel riktning på grund av helt andra orsaker än att
man får "mindre i plånboken", tvärtom anser man att man framöver räknar med
att "få mer i plånboken".
DET MAN ANSER VISAR ATT VI ÄR PÅ VÄG I FEL RIKTNING ÄR DET SOM
KOPPLAS TILL EXISTENSIELLA FRÅGOR OCH TRYGGHETSFRÅGOR, SOM
TRYGGHET, SÄKERHET, SAMMANHÅLLNING OCH HÖR OCH HÄPNA, FRÅ-
GOR SOM HÄNGER SAMMAN MED MORAL, ETIK OCH TILLIT.
Numera vet vi ju alla vad "utmaning" är, utmaning är något som beskriver något
man vare sig vill eller kan göra något åt, men frågan är om inte detta är landets
största utmaning inför framtiden.
ATT SE TILL ATT SAMMANHÅLLNINGEN I LANDET ÖKAR, SÅ ATT I VART
FALL EN MAJORITET ANSER ATT LANDET ÄR PÅ VÄG I RÄTT RIKTNING.
Hur märkligt det än låter i mångas öron, är det nog främst på det viset, inte genom
att fylla plånböckerna, man skapar en framtidstro, att se till att landets invånare
får en sammanhållning, som gör att man strävar i samma riktning.
Det är först då man kan nå resultat i form av mindre sjukskrivning, bättre
kunskapsutveckling, bättre motivation och mycket annat "bättre".
Hur man ska nå dit är "den stora utmaningen", och just nu tycks politiker, och
vi själva, stå ganska så handfallna inför hur vi ska hantera denna "stora utma-
ning".
Vi vet att polariseringen i samhället i dag är stor, mycket stor, större än tidigare
och att den utgör en destruktiv kraft i samhället.
Vi vet också att den nödvändiga sammanhållning i samhället står i di-
rekt motsatsförhållande till en ökad polarisering.
Vi har i dag inget bra recept hur vi ska motverka denna utveckling, att samman-
hållningen blir allt mindre och att allt fler anser att Sverige är på väg i "fel rikt-
ning". Däremot vet vi ganska så väl hur vi ska bete oss för att sammanhåll-
ningen ska bli mindre, och att ännu fler ska anse att Sverige är på väg i "fel'
riktning".
MAN SKA I ÖVERGRIPANDE MENING BLI ÄNNU MER KRAVLÖS, MAN
SKA BYGGA ÄNNU FLER "NO - GO" ZONER, MAN SKA BLI ÄNNU MER
ÖVERSEENDE MED ALLTFLER SKOTTLOSSNINGAR PÅ VÅRA GATOR,
MAN SKA BLI ALLTMER ÖVERSEENDE MER ALLT STÖRRE BROTTS-
LIGHET I FORM AV MORD, VÅLDTÄKTER MM, OCH FRAMFÖR ALLT
SKA MAN KOMMA TILL INSIKT ATT HANDGRANATER BÖR VARA DET
MAN BÄR PÅ SIG, NÄR MAN RÖR SIG UTE I FOLKVIMPLET.
Enligt polisen tycks handgranaten "kommit för att stanna" i folkvimlet, så
nästa gång vi får uttala oss om hur många som anser att Sverige är på väg
i fel riktning, kanske det inte är 63 %, utan 93 %, vem vet ?
Landet behöver alltså någon form av "gemensam nämnare" för att öka den
nödvändiga sammanhållningen. som får allt fler att tro på en utveckling i
rätt riktning.
Och den "gemensamma nämnaren" är INTE mer handgranater och mer
skottlossning på våra gator.
I en alltmer globaliserad värld blir det också allt svårare att hitta någon form
av "gemensam nämnare" som utgör det nödvändiga "kittet" för att invånarna
ska få den nödvändiga sammanhållning.
Att det blivit svårare att hitta någon form av "gemensam nämnare" be-
tyder att politiker, och vi själva måste anstränga sig mer än tidigare
för att skapa detta.
ATT POLITIKERNA KAPITULERAT FÖR DENNA "UTMANING" ÄR JU
ALLDELES UPPENBART, MEN HAR VI VÄLJARE OCKSÅ KAPITULE-
RAT ?
AE
Kommentarer
Trackback
