STATENS FINASIELLA DAGIS
Smidighet och lyhördhet lyser med sin frånvaro
I dag kom då Riksbanken beslutet, en negativ ränta införs på - 0,1 %, vad det innebär
går just nu inte att sia om.
Men börsen går upp på beskedet, inte för att allt ser bra ut, utan för att det mesta
ser dåligt ut.
OCH I DET LÄGET FINNS INGET ALTERNATIV TUILL BÖRSEN, VEM VILL BE-
TALA FÖR ATT HA PENAGR ?
Vem står då bakom detta historiska beslut från Riksbanken, i fronten står ju Stefan
Ingves, och vem är då Stefan Ingves.
Stefan Ingves har gjort sig känd för ett antal egenskaper, som kanske kan vara
en tillgång på Riksbanken, men knappast annars.
GÖR DET HAN SKA FÖR SENT ELLER FÖR TIDIGT, MEN ALDRIG VID RÄTT TILL-
FÄLLE, GÖR DET HANS SKA FÖR LITE ELLER FÖR MYCKET, MEN ALDRIG PÅ
RÄTT NIVÅ.
Detta gäller hans syn på räntan, om man jämför med omvärlden.
Dessutom tycks han och uppges vara ihärdig, i den meningen att han inte förmår
ta till sig argument, och därför aldrig lyssnar och/eller ändrar sig. Hans ses också
som mycket prestigefylld, mindre smidig och mindre lyhörd, kanske lämpliga egen-
skaper på Riksbanken, men knappast annars.
Lagom till detta historiska beslut har i dag Dagens Industri ett reportage om Stefan Ing-
ves, och hans relationer till Finansinspektionen, med GD Martin Andersson i spetsen,
och Riksgälden, med GD Hans Lindblad i spetsen.
Dagens Industri beskriver samarbetet mellan dessa herrar som en "krypskyttever-
samhet" och det räcker att 10 % av det som uppges är sant för att raggen ska resa
sig i nacken.
Hade man haft det minsta förtroende för dessa "herrar" och det system de representerar
hade det omgående förlorats, men som tur är har man inget att förlora, i vart fall inte här.
Dagens Industri hävdar att oenigheten mellan dessa tre "herrar" länge varit betydande,
men att den nu växt och blivit uppenbar för omgivningen.
En tillförlitlig källa beskriver detta som:
Det är olyckligt att de ledande aktörerna i det finansiella systemet baktalar varandra.
DE LEDANDE AKTÖRERNA INOM DET FINANSIELLA SYSTEMET, SOM SKA SE TILL
ATT SYSTEMET INTE GÅR ÖVERSTYR, ÄGNAR ALLTSÅ SIN TID TILL ATT BAKTALA
VARANDRA.
Uppenbarligen är det exakt denna egenskap, att baktala sina samarbetspartners, som ses
som meritkrav till dessa befattningar, och framför allt ses som en garant för att de får sitta
kvar.
För de sitter ju kvar, eller ?
Den tillförlitliga källan menar vidare att det finansiella systemet inte borde vara ett dagis,
något som är lätt att hålla med om.
Men vad gör man när den ledande trion inom detta system tror att de är på dagis och
beter sig som om de vore på dagis ?
KANSKE BORDE DE GÖRA SOM SVERKER MARTIN LÖF OCH JAN JOHANSSON ?
DI menar också att Hans Lindblad och Stefan Ingves har svårt att kommunicera med varan-
dra, här blir man ju onekligen något förbluffad.
Förmågan att kommunicera med varandra är ju helt avgörande för att samtala och kom-
ma fram till lösningar, som tryggar det finansiella systemet och så kan de inte samtala
med varandra.
VAD TÄNKTE REGERINGEN PÅ NÄR DE TILLSATTE LEDANDE AKTÖRER, SOM INTE
KAN SAMTALA MED ANDRA LEDANDE AKÖTER ?
Kan det möjligen röra sig om vänskapskorruption, något skumt måste det ju ändå va-
ra.
Hans Lindblad tycks dessutom ha ett lynnigt sinne, han uppges visa stor frustation så fort
Stefan Ingves agerar i någon fråga eller säger något.
En intressant vy från maktens innersta korridorer.
Kritik kommer inte bara från Dagens Industri, kritik kommer också från ledande och kända
ekonomer, som Gabriel Urwitz och Harry Flam. Dessa menar att denna ledande trio uppvi-
sar dåligt ledarskap.
Och för att dölja detta dåliga ledarskap upprättar herrarna tillrättalagda rapporter för
att dölja sitt dåliga ledarskap.
VI MEDBORGARE BLIR ALLTSÅ, OM NU DETTA ÄR SANT, FÖRDA BAKOM LJUSET
AV FRÄMST STEFAN INGVES.
Kritiken mot Stefan Ingves är entydig:
HAN KAN KNAPPAST ANKLAGAS FÖR SMIDIGHET OCH LYHÖRDHET.
Man får väl anta att det vara dessa brister i hans CV, som var avörande för att han blev Riks-
bankschef, för det kan ju inte ha varit avgörande att han gör allt för sent eller för tidigt och gör
allt för lite eller för mycket.
De övriga två "herrarna" , Martin Andersson och Hans LIndblad beskrivs både av DI och an-
dra som prestigefulla personer, som inte tycker om att bli ifrågasatta och har svårt att hantera
Stefan Ingves "speciella ledarskap".
Avsaknaden av ledarskap och att göra allt för sent eller för tidigt, samt att göra allt för mycket
eller allt för lite, väljer alltså DI att beskriva som "speciellt ledarskap", en snäll variant.
När man tar del av dessa uppgifter, som stämmer med andra uppgifter från andra håll, infinner
sig två frågor:
1) Är det BARA vänskapskorruption som styr tillsättningen av ledande aktörer inom den
del av det finansiella systemet staten står för ?
2) Är det BARA vänskapskorruption som medför att ledande aktörer inom det finansiella
systemet får sitta kvar, trots att de inte kan samtala med varandra ?
VAD SVARET ÄR BLIR ÄR DE FINANSIELLA KONTROLLORGANEN ALLTFÖR VIKTIGA
FÖR ATT DE SKA LEDAS AV AKTÖRER, SOM HAR DE EGENSKAPER SOM FRAMGÅR
AV DI ARTIKEL OCH ANDRA SAMSTÄMMIGA UPPGIFTER.
AE
Kommentarer
Trackback
