STATEN SKOR SIG MED OCKER
En skev maktbalans ger mindre demokrati
En förutsättning för att en demokrati ska hållas levande och fungera som en demo-
krati är att maktbalalansen mellan det offentliga och individen inte är skev.
I princip gäller nog sambandet.
DESTO MER MAKTBALANSEN TYNGER ÖVER TILL EN STARK STAT PÅ
BEKOSTNAD AV DEN ENSKILDES MAKT/RÄTT JU MINDRE UTVECKLAD
BLIR DEMOKRATIN.
Frågan om maktbalans brukar ofta beskrivas i termer "vem som är till för vem".
SvD skriver om detta under Brännpunkt i dag, men i begränsad omfattning och
med ett annat perspektiv. Det man då tar upp är att Staten bidrar till en ökad
skuldbörda hos enskilda genom att i vissa fall ta ut höga påminnelseavgfiter/
motsvarande, i vissa fall så höga att de i andra sammanhang skulle ses som
"ocker".
Skribenten menar att bakom detta ligger en ambition att stärka statsfinanserna
genom att ta ut ockerräntor och ockeravgifter.
Som exempel tas upp att påminnelseavgiften för en trängselavgift är 500:-, till
detta kan läggas att motsvarande avgift för studielån är på väg att höjas till 400:-.
Visst stärker detta statsfinanserna, men bakom detta ligger också en skev syn
på hur makten mellan stat och individ ska fördelas, vem är till för vem med and-
ra ord.
Skribenten pekar på att det finns lagstiftning på detta område, för enskilda och
företag. Denna lagstiftning är utformad så att tillåten påminnelseavgfit är begrän-
sad till 60 :-, en summa som enligt lagstiftningen ska återspegla det arbete mm
som bedöms erfordras för att skicka påminnelse.
Staten väljer alltså att ta ut 500:- i stället för 60:-, och möjliggör detta genom sär-
regler, som gynnar Staten.
Man får hoppas att skillnaden i avgift inte återspeglar den effektivitet som är
förenad med att skicka ut en påminnelse, trots att lagstiftningen utgår ifrån
detta kriterium.
DÅ SKULLE JU EFFEKTIVITETEN INOM DEN STATLIGA FÖRVALTNINGEN
VARA EN NÄSTAN 1/10 AV DEN EFFEKTIVITET SOM RÅDER I ÖVRIGT.
Så är det naturligtsvis inte, man vill förstärka statsfinanserna genom ocker, men
inte bara detta.
ATT MAN ACCEPTERAR DETTA SYNSÄTT TYDER PÅ ATT MAN HAR EN SKEV
INSTÄLLNING TILL HUR MAKTBALANSEN SKA FUNGERA MELLAN STAT OCH
ENSKILD.
Man ska skapa en stark stat på bekostnad av svaga individer, vilket medför en dåligt
utvecklad demokrati.
Frågan om vem som är till för vem blir därför lätt att besvara utifrån de skilda förut-
sättningar som råder beträffande påminnelseavgifter / motsvarande.
MEDBORGARNA ÄR TILL FÖR STATEN OCH FÖR ATT GÖRA STATEN STARK.
En maktbalans vi känner till från Gustav Wasas tid, att vi inte kommit längre i vissa
avseenden.
Den skeva maktbalansen återspeglar sig på andra områden.
En enskild jagas med "blåslampa" så fort vederbörande gjort det minsta fel.
EN HANDLÄGGARE INOM DET ALLMÄNNA KAN I PRINCIP ÅSTADKOMMA
HUR STOR SKADA SOM HELST FÖR EN ENSKILD, UTAN ATT DET MEDFÖR
NÅGON FORM AV KONSEKVENS, SEDAN TJÄNSTEMANNAANSVARET TOGS
BORT.
En enskild, som inte lämnar in ett visst papper på en viss angiven dag jagas
också med "blåslampa" i form av höga förseningsavgifter, ofta på nivåer som
erinrar till rent ocker.
VISST, VI HAR EN FÖRVALTNINGSLAG, SOM ANGER ATT SKRIVELSER FRÅN
ENSKILDA SKA BESVARAS ELLER ÅTGÄRDAS PÅ VISST SÄTT OCH INOM
VISS TID, MEN VEM BRYR SIG.
HANDLÄGGARE INOM DET OFFENTLIGA KAN LUGNT LUTA SIG TILLBAKA
OCH LÅTA EN HANDLÄGGNING DRA UT PÅ TIDEN HUR MYCKET SOM HELST
UTAN ATT DET FÅR EFTERVERKNINGAR.
DEN SÅ KALLADE "BALANSEN" KAN JU VARA TRE ÅR, OCH DÅ FÅR DEN
ENSKILDE VARA SÅ VÄNLIG OCH VÄNTA I TRE ÅR.
Det finns många och andra exempel på att lagstiftning, praxis och olika regler är
utformad för att staten ska få en gynnad ställning gentemot enskilda.,så det är
ofta lätt att svara på frågan "vem är till för vem ?".
Det skribenten tar upp under brännpunkt kring detta får nog anses vara en ytterst
viktig fråga ur demokratisk synpunkt.
VI LÄR ALDRIG KUNNA FÅ EN VÄLUTVECKLAD DEMOKRATI OM VI VÄLJER
ATT UTFORMA VÅRA REGLER SÅ ATT STATEN BLIR GYNNAD I FRÅGOR DÄR
DEN ENSKILDE BLIR MISSGYNNAD. I EN VÄLUTVEKLAD DEMOKRATI BÖR INTE
ENS TANKEN KUNNA INFINNA SIG ATT STATEN SKOR SIG PÅ ENSKILDAS BE-
KOSTNAD.
Skribenten tar upp en annan viktig fråga. Dessa höga påminnelseavgifter avser ofta
snabblån, trängselskatter och radiolicenser och är ofta kopplade till individer som
rent allmänt har en svag ekonomisk ställning.
Deras skuldbörda kan då ökas väsentligt om Staten lägger på en "ockerpåmin-'
nelseavgift" och deras allmänna betalningsförmåga kan också genom detta på-
verkas väsentligt i negativ riktning.
VETSKATEN OM ATT MAN FÖRSÄTTER REDAN UTSATTA GRUPPER TILL ATT
BLI ÄN MER UTSATTA, MED EN STÖRRE SKULDBÖRDA, BORDE NOG MED-
FÖRA ATT MAN TOG SIG EN RIKTIGT STOR FUNDERARE PÅ OM DETTA SYS-
TEM ÄR VIKTIG.
Anders Borg uttalade sig vid ett visst tillfälle på sådant sätt att det visade att han hade
insikt om att detta gynnande av Stat och denna skeva maktfördelning inte var rimlig.
Han uttryckte då att 500:- i påminnelseavgift var för högt och att man borde se
över detta och sänka avgiften.
MEN INTE DÅ.
KANSKE NUVARAND EREGERING BORDE KOMMA FRAM TILL ATT DÅ BLIR
NU.
AE
Kommentarer
Trackback
