RIKSBANKEN GÅR I GAMLA HJULSPÅR
Nu ska det alltså kosta att ha pengar
Dagens sänkning av reporäntan till minus 0,1 % är historisk, det är alla eniga om,
men hur historisk återstår att se.
Dagens Industri skriver idag om en riksbankschef, som är prestigebunden, har svårt
att lyssna och har vad tidningen kallar en "speciell ledarstil" bland annat omfattande
att inte kunna lyssna, ta in, ändra sig, och framför allt inte kunna anpassa sig.
Riksbankenschefen Stefan Ingves motiverar sänkningen med att vi nu befinner
oss i okänd terräng.
PÅ DEN PUNKTEN HAR HAN RÄTT, VI BEFINNER OSS I VAD MAN BORDE BE-
NÄMNA "DEN NYA EKONOMIN" OCH HUR DEN FUNGERAR, HUR DEN UTVECK-
LAS OCH VAD DEN KOMMER ATT MEDFÖRA, OM DET HAR VI FÖGA ELLER
INGEN KÄNNEDOM.
Den låga inflationen bör nog inte ses som något "onormalt", utan i stället ses som
något högst normalt utifrån de omständigheter som nu råder.
Digitalisering, globalisering, kryddad med låg tillväxt och låg efterfrågan har skapat en ny
terräng, som leder mot en lägre inflation. Inget pekat på att denna terräng kommer att
försvinna i första taget, snarast borde vi räkna med ännu större drivkraft i samma rikt-
ning genom ökad globalisering och ökad digitalisering.
Hur beter man sig då som riksbankschef när man befinner sig i okänd terräng, för
att använda Stefan Ingves ordval ?
GRANSKAR MAN DEN NYA TERRÄNGEN OCH GÖR OMVÄRDERINGAR UTIFRÅN
VAD MAN HITTAR ELLER FATTAR MAN SINA BESLUT UTIFRÅN DEN GAMLA TER-
RÄNGEN.
Riksbankschefen gör ingen besviken, den här gången heller, han klamrar sig envetet
fast vid hur den gamla terrängen ser ut.
Den gamla terrängen utgjordes av 1990 talet, då inflationen bet sig fast på höga nivåer.
Det fanns en allmän ambition att få ner inflationen till hanterbara nivåer, att man skulle
hamna på just 2 % får väl mest ses som ett rent hugskott, det skulle kunna ha blivit båp-
de 2,5 eller 1,5 % eller något annat.
Stefan Ingves var med om att formulera inflationsmålet på 2 %. Ledande ekonomer me-
nar att Stefan Ingves har sådan "speciell ledarstil" att han gärna låser sig fast vid han an-
sett vara rätt, att han ogärna ändrar sig och att han gärna presenterar anpassade rappor-
ter, som "styrker" att han haft rätt, även om så inte är fallet.
DET FINNS I DAG INGET, ABSOLUT INGENTING, SOM SÄGER ATT EKONOMIN UT-
VECKLAS OPTIMALT, OM MAN GÅR PÅ JUST DET GAMLA INFLATIONSMÅLET.
Kan det månne då vara på det viset att Riksbankschefen klamrar sig envetet fast
vid inflationsmålet på 2 %, för att han inte förmår ändra sig, och för att ingen ska
kunna hävda att målet för ungefär 20 år sedan formulerades på ett sätt som inte
stämmer med dagens ekonomiska förutsättningar.
PRESTIGELÖSA PERSONER KAN FATTA ETT VISST BELUT PÅ 1990 - TALET UTI-
FRÅN DÅ GÄLLANDE FÖRUTSÄTTNINGAR, OCH FATTA ETT HELT ANNAT BESLUT
2015, UTIFRÅN NU GÄLLANDE FÖRUTSÄTTNINGAR.
PERSONER, FYLLDA AV SIN EGEN BETYDESLE, FYLLDA AV PRESTIGE, OFÖRMÖG-
NA ATT LYSSNA IN NYA FÖRUTSÄTTNINGAR LEVER LÄTT KVAR I DET FÖRGÅNGNA.
DÅ BLIR DET OCKSÅ SVÅRARE ATT FATTA BESLUT, SOM BYGGER PÅ DEN
NYA OCH OBEKANTA TERRÄNGEN, ATT HÅLLA SIG TILL DET BEPRÖVADE ÄR
BÅDE LÄTTARE OCH BEKVÄMARE, OCH RISKFRIARE, I VART FALL PÅ KORT SIKT.
Har man också "tillräckligt på fötterna" är det ingen skam att ändra sig, större skam är att
inte ändra sig när man borde.
Veterligen finns det ingen forskning, som visar att inflationsmålet på 2 % i dag är helt fel,
men veterligen finns det heller ingen forskning, som visar att det är helt rätt.
SKA MAN FÖRRESTEN VARA RIKSBANKSCHEF OM MAN TILLÄMPAR GAMLA LÖS-
NINGAR PÅ NYA OCH OKÄNDA PROBLEM ?
Det fanns också en tid, på man envetet höll fast vid att jorden var platt, den blev inte mindre
rund, för att man hade svårt att inse detta.
AE
Kommentarer
Trackback
