ATT VARA FÅNGAD I EN FÄLLA

Den ideologiska retoriken tar över verkligheten - igen
 
Så har då vårdnadsbidragets vara, eller inte vara, seglat upp som den stora politiska
frågan på dagordningen.
 
De drivande aktörerna, regeringen med stöd av folkpartiet, driver denna fråga uteslu-
tande av ideologiska skäl.
 
Regeringens ideologiska skäl är att alla barn blir utvecklingsstörda om föräldrar-
na får påverka dem, och därför ska de in så mycket som möjligt till den moderna
varianten av Alva Myhrdals barnstuga, och därmed basta.
 
Folkpartiets ideologiska skäl är att ingen kvinna ska få vistas innanför hemmets
dörrar mer än nödvändigt, och därför ska alla kvinnor förvärvsarbeta, och där-
med basta.
 
Nu kan man ju inte torgföra den sortens ideologiska låsningar, då framstår man ju som
mindre bemedlat i ett visst avseende, det tycks till och med minister Annika Strandhäll'
och folkpartiets avgående ordförande inse.
 
Därför åberopar man andra omständigheter, såsom kvinnofälla, att vara långt från ar-
betsmarknaden och behovet av integration.
 
Kvinnor med vårdnadsbidrag anses alltså av dessa genier låsta i en kvinnofälla.
 
DEN ENDA FÄLLA SOM EXISTERAR I DETTA AVSEENDE ÄR DEN IDEOLOGISKA
FÄLLA GENIERNA SJÄLVA HAMNAT I.
 
Att vara fångad i en fälla innebär, som de flesta känner till, dock inte genierna Annika
Strandhäll och Jan Björklund, att man befinner sig i en trängd och låst situation mot sin
vilja. De som uppbär vårdnadsbidrag kan grovt, men inte mindre rätt för det, indelas i
två grupper.
 
En grupp uppbär vårdnadsbidrag, men skulle kunna erhålla anställning om de
föredrog detta.
 
ATT INGÅ I DEN GRUPPEN OCH FRIVILLIGT VÄLJA ETT VÅRDNADSBIDRAG FÖ-
ATT ANTA EN ANSTÄLLNING MAN SKULLE KUNNA FÅ KAN KNAPPAST BESKRI-
VAS SOM ATT VARA FÅNGAD I EN KVINNOFÄLLA.
 
Den andra gruppen utgörs av vårdnadsbidragare, som inte skulle kunna få en an-
ställning, om de skulle föredra detta framför att uppbära vårdnadsbidrag.
 
Ett slopande av vårdnadsbidraget skulle med andra ord inte innebära någon som helst
förändring, vårdnadsbidragstagarna skulle fortfarande befinna sig i samma fälla, om
man väljer att använda detta uttryck.
 
ÓM MAN VILL ANVÄNDA SIG AV BEGREPPET KVINNOFÄLLA UTGÖRS DÄRFÖR
DEN KVINNOFÄLLAN INTE AV VÅRDNADSBIDRAGET, UTAN AV ARBETSMARK-
NADEN, OCH DEN LÄR KNAPPAST PÅVERKAS GENOM ETT BORTTAGANDE AV
VÅRDNADSBIDRAGET.
 
Detta är omständigheter de flesta förstår, dock inte Annika Strandhäll och Jan Björklund,
de befinner fastlåsta sig i en ideologisk fälla.
 
Det andra motivet till att ta bort bidraget är inte mindre besynnerligt, förutom att vara be-
synnerligt är det också oförskämt.
 
Har man den minsta respekt för vad det innebär att fostra barn på annat sätt än i
moderna barnstugor, borde arbetsmarknaden ges en annan innebörd än den Jan
Björklund och Annika Strandhäll ger den.
 
ATT FOSTRA BARN BORDE OCH UPPBÄRA VÅRDNADSBIDRAG BORDE VARA
EN DEL AV ARBETSMARKNADEN, INTE BESKRIVAS SOM ATT MAN ÄR "LÅNGT
IFRÅN DEN".
 
Men bortsett från detta oförskämda inslag får motivet nog närmast ses som rent strunt-
prat. Normalt brukar man mena med att "någon är långt ifrån arbetsmarknaden" att ve-
derbörande inte kan få anställning om så önskas.
 
Om någon därför fritt väljer att uppbära vårdnadsbidrag, men skulle kunna få an-
ställning, om så önskades, kan man knappast med gängse definitioner hävda att
denna grupp står "långt från arbetsmarknaden"
 
De som inte skulle kunna få anställning, om de så önskade, skulle inte befinna sig
mindre "långt ifrån arbetsmarknaden" om man tog bort vårdnadsbidraget.
 
Detta är självklarheter, som de flesta begriper, dock inte Annika Strandhäll och Jan
Björklund, som tycks fastlåsta i sin ideologiska fälla.
 
Med geniernas egen retorik skulle man kunna säga att genierna "står långt från verk-
ligheten".
 
Integrationsaspekten är svårare och rymmer fler aspekter. Om man begränsar perspek-
tivet till att ett barn lär sig språk bättre om det befinner sig i en modern barnstuga i stäl-
let för att tala arabiska hemma, så kan man inte vifta bort argumentet.
 
Men perspektivet skulle faktiskt kunna göras bredare än så, det är inte nödvänd-
igt att arbeta med snäva perspektiv, inte ens om man är politiker, fastlåst i en ideo-
logisk fälla.
 
DET ÄR SÅLEDES INGEN NATURLAG SOM SÄGER ATT TILL SVERIGE ANKOM-
MANDE UTRIKESFÖDDA FÖRÄLDRAR FRÅN DAG 1 SKALL UPPBÄRA VARJE
ENSKILD DETALJ, SOM INGÅR I DEN SÅ KALLADE SVENSKA VÄLFÄRDEN.
 
Annorlunda uttryckt skulle man alltså kunna omforma reglerna för att uppbära vårdnads-
bidrag på ett sådant sätt att integrationsaspekten tillgodoses.
 
Ännu mer annorlunda uttryckt skulle då den gruppen inte ges rätt att uppbära
vårdnadsbidrag, någon som kanske skulle kunna sticka i ögonen på en del.
 
Men det skulle inte behöva sticka i ögonen, det är heller ingen naturlag, som säger
att vårdnadsbidraget måste vara utformat exakt som det är utformat i dag.
 
Såg man vårdnadsbidraget som en förlängning på en yrkesverksamhet, i likhet
med vad som gäller uppbärande av arbetslöshetsförsäkring och sjukpenning,
skulle en förändring med denna inriktning inne innebära några som helst prob-
lem.
 
Vad blir då "senus" av detta ?
 
Jo, sensus av detta bör bli att det inte är vårdnadsbidragstagarna som befinner sig i
en "kvinnofälla" utan Annika Strandhäll och jan Björklund befinner sig i en ideologisk
fälla, ytterligare en sådan.
 
AE
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0