KAN DEN PSYKISKA OHÄLSAN FÅS ATT MINSKA ?
Vänsterpartiet slår en lans för psykiskt utsatta
I sitt "sommartal" föreslår Jonas Sjöstedt att man ska avsätta ytterligare resurser för
att möta den ökade psykiska ohälsan bland unga.
Den psykiska ohälsan har under åren försämrats och det är på tiden att problemet
uppmärksammas i den meningen att man gör någonting åt det.
Som en akut åtgärd för att "lindra nöden" är ökade resurser både motiverat och nöd-
vändigt, men som i många andra sammanhang angriper man symptomen i stället
för att angripa orsakerna.
Sverige har större psykisk ohälsa bland unga än andra jämförbara länder,
detta är inget resultat av någon naturkraft utan det är ett resultat av en po-
litisk utveckljng.
Den psykiska ohälsan i ett land beror av många faktorer och det är naturligtsvis
väldigt svårt att bedöma en enskilds faktors inverkan, men vissa inslag i samhäl-
let har en framträdande roll i samhället, vad gäller graden av psykisk ohälsa.
En sådan faktor är den trygghet och säkerhet medborgarna känner.
SEDAN ETT ANTAL ÅR HAR SÄKERHETSFRÅGOR OCH TRYGGHETSFRÅGOR
FÅTT STÅ TILLBAKA I POLITIKEN.
Den senaste trygghetsundersökningen visar tydligt att medborgarnas trygghet har
minskat, att detta tar sig uttryck i ökad psykisk ohälsa behöver man inte vara ve-
tenskapsman för att förstå.
En annan viktig faktor, som påverkar den psykiska ohälsan, är den samman-
hållning ett samhälle rymmer på ett övergripenade plan.
SEDAN ETT ANTAL HAR POLARISERINGEN I SAMHÄLLET ÖKAT, DE EKO-
NOMISKA KLYFTORNA HAR ÖKAT, MOTSÄTTNINGARNA I DAG MELLAN O-
Inte heller behöver man vara vetenskapsman för att förstå att religiösa, etniska
och andra motsättningar i förening med ökade ekonomiska klyftor leder till ökad
psykisk ohälsa.
En tredje faktor, som med säkerhet påverkar den psykiska ohälsan, är den
grund samhället vilar på och som individerna då också vilar på. Grundläg-
gande gemensamma värderingar, gemensamma normer och möjligheter
att identifiera sig med samhället är förutsättningar för att skapa en miljö
i vilken inte psykisk ohälsa frodas mer än på andra håll.
DET ÄR INGEN ÖVERDRIGT ATT PÅSTÅ ATT POLITIKEN SEDAN NÅGRA
ÅR, DECENNIER, ARBETAT FÖGA, ELLER INTE ALLS, FÖR ATT FRÄMJA
EN MILJÖ I DESSA AVSEENDEN, SOM DÅ UTGÖR EN FÖRUTSÄTTNING
FÖR ATT DEN PSYKISKA OHÄLSAN INTE ÖKAR.
Ska vi då fortsätta på den inslagna vägen, se den psykiska ohälsan öka bland
unga, och för varje steg den ökar tilldela ökade resurser till vården ?
Eller ska vi tänka om, kanske till och med ta ett steg tillbaka i vissa avseenden,
och försöka förebygga att den psykiska ohälsan inte ökar utan i stället minskar ?
Man kan ju tycka att valet borde vara lätt, men ingen i utveckligen tyder på
annat än att man fortsätter på den inslagna vägen.
AE
Kommentarer
Trackback
