DET MODERNA SAMHÄLLET KRÄVER SIN TRIBUT

Den psykiska ohälsan ökar
 
Borås Tidning skriver idag om den ökade psykiska ohälsan under rubriken "Har vi
gjort livet till en sjukdom".
 
Mänger av rapporter har under en tid bekräftat bilden av att den psykiska ohälsan
ökar, och att den ökar kraftigt, och många andra än BT har skrivit om detta under
senare tid.
 
BT skriver att besvären blir allt vanligare och yttrar sig i form av "ont i nacken",
"svårt att sova", "oro", "ångest" och "depression" och att detta emanerar från stress
och andra psykiska påfrestningar.
 
Det Borås Tidning inte skriver om, men som olika rapporter visar, är att den-
na utveckling i Sverige inte motsvaras av en liknande utveckling i de flesta
andra jämförbara länder.
 
SVERIGE STICKER HÄR UT PÅ DET VISET ATT DEN PSYKISKA OHÄLSAN
ÖKAR FORTARE OCH FRÅN HÖGRE NIVÅER. SPECIELLT STICKER VI UT
GENOM ATT DEN PSYKISKA OHÄLSAN BLAND YNGRE ÄR MYCKET STÖR-
RE I SVERIGE ÄN I ANDRA JÄMFÖRBARA LÄNDER.
 
Den slutsats man kan dra av detta är ganska så given.
 
Det är inslag i vårt samhälle, och vårt sätt att organisera detta, som gör att
den psykiska ohälsan är större i Sverige än i andra jämförbara länder.
 
BT nämner att sjukskrivningar främst ökar bland lärare och förskollärare, och det
är här vi ser det tydliga sambandet.
 
HAR VI MEST STÖKIGA ELEVER INOM OECD, OCH MEST VÅLD I KLASSRUM-
MEN INOM OECD, VORE DET I STRID MOT NATURLAGARNA OM INTE OCK-
SÅ LÄRARNA I SVERIGE MÅR SÄMRE ÄN LÄRARNA INOM OECD I ÖVRIGT.
 
Psykiatern Åsa Kadowakis är inne på denna linje och ser den tilltagande psykiska
ohälsan som ett existentiellt problem.
 
Hur löser man då detta, Borås Tidning är inne på samma linje som de flesta and-
ra.
 
Man låter allt vara vid det som är och så plåstrar man om, och det man då
pekar på är att utöka samtalsformerna och att hitta nya arbetssätt.
 
BRA I DEN GIVNA SITUATIONEN, MED OTILLRÄCKLIGT OCH ÄNDRAR
INTE DEN GRUNDLÄGGANDE UTVECKLINGEN.
 
Detta problem måste kunna diskuteras öppet och rationellt, utan låsningar till
att inget får vara som förr.
 
När det gäller barn som klättar på ställningar och ramlar ner och slår sig är
vi öppna och rationella.
 
I STÄLLET FÖR ATT HELA TIDEN TILLVERKA STÖRRE PLÅSTER STRÄ-
VAR VI EFTER ATT BARNEN INTE SKA BALANSERA PÅ STÄLLNINGAR
OCH RAMLA NER OCH SLÅ SIG.
 
PÅ SAMMA SÄTT BÖR VI STRÄVA EFTER ATT DEN PSYKISKA OHÄLSAN
INTE ÖKAR, HELST MINSKAR, I STÄLLET FÖR ATT STRÄVA EFTER ATT
UTÖKA SAMTALSFORMERNA.
 
Att den psykiska ohälsan nu är större än tidigare pekar i den riktningen att det
förr fanns något i samhället, som höll tillbaka en sådan utveckling.
 
Vågar man ta upp detta blir man genast betecknad, i bästa fall som nos-
talgisk, oftare som en ren "bakåtsträvare".
 
MEN UTVECKLINGEN VISAR ATT DET FINNS SÅDANT SOM VAR "BÄTTRE
FÖRR", HUR HEMSKT DET ÄN LÅTER.
 
Det som var bättre förr borde man därför sträva efter att behålla, man behöver
inte alltid "kasta ut barnet med badvattnet" när något ska förändras i en viss
riktning.
 
I enlighet med detta borde det ligga inom ramen för vår förmåga att bibehålla
de faktorer, som gjorde att man förr mådde bättre, samtidigt som man utveck-
lar annat, som i faktiskt mening medför att vi får det bättre.
 
SÄRSKILT SOM MAN LYCKAS ÅSTADKOMMA EN SÅDAN BÄTTRE BA-
LANS I ANDRA JÄMFÖRBARA LÄNDER.
 
I stället för att bara utveckla samtalsformer, vilket är nödvändigt i rådande situa-
tion, borde man därför sätta sig ner och fundera över hur man ska organisera
vårt samhälle i en vidare mening för att stressen och de psykiska påfrestningar-
na inte hela tiden ska escalera.
 
De flesta rapporter, eller alla, pekar entydigt i den riktningen, att man ska
påbörja en sådant förändrat förhållningssätt inom skolans värld, vem kan
må bra av att växa upp i en sådan miljö, där en lärare blir sparkad på ben-
nen och kallad "hora", i bästa fall, om hon vågar påpeka att det ska vara
lugnt i klassen.
 
Det är enkelt att konstatera att man inte släcker en brand med eld, lika enkelt är
det att konstatera att man inte hindrar barn från att ramla ner från ställningar med
större plåster.
 
Lika enkelt borde det vara att konstatera att man inte hindrar en utökad psy-
kisk ohälsa med utökad samtalsform, det är i bästa fall inget annat än "plås-
ter".
 
ETT SÄTT ATT MÖTA DETTA VORE ATT KONSTATERA, ATT VISST VAR
FAKTISKT BÄTTRE FÖRR, BLAND ANNAT EN MINDRE PSYKISK OHÄLSA,
OCH FORMA VÅRT MODERNA SAMHÄLLE UTIFRÅN DE ERFARENHETER
MAN KAN FÅ AV DETTA.
 
Teknik i all ära, utveckling likaså, men vissa saker står ändå fast.
 
Och dit hör nog ändå att människans hälsa måste sättas i första rummet,
till och med före förmågan att sända så många SMS som möjligt under en
dag.
 
AE
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0