KAN EN LÅG INFLATION VERKLIGEN VARA FEL ?

Är inte en låg inflation bra ?
 
Desperationen tycks sprida sig som en löpeld över världen, och vår Riksbank tycks
mer desperat än andra.
 
Vad ligger då bakom denna desperation ?
 
EN FÖR LÅG RÄNTA OCH EN FÖR LÅG INFLATION.
 
Märkligt att vi ska bli desperata över att inflationen och räntan är för låg, framför allt
för att inflationen är för låg.
 
EN LÅG INFLATION BORDE VÄL VARA BRA, FRAMFÖR ALLT DÅ DEN GENERE-
RAS AV EN EFFEKTIVARE PRODUKTION OCH EN ÖKAD GLOBALISERING.
 
Är det verkligen något att bli desperat över ?
 
Riksbanken tycks nu ha blivit så desperat att man överväger möjligheten att införa "mi-
nusränta".
 
Vad ligger då bakom denna desperation, jo bakom desperationen över inflationen
ligger att ett mål uppställt i en helt annan miljö, inte uppnåtts.
 
INFLATIONSMÅLET 2 %.
 
Detta mål sattes av Riksbanken på lösa grunder, det kunde lika väl vara 2,2 % eller
1,8% och bakgrunden var att vi hade en ekonomi med hög inflation, så hög att den'
var skadlig för ekonomin. Man satte då ett mål på en nivå, där man uppskattade att
ekonomin inte skulle ta skada av inflationsnivån, och höftade till med 2 %.
 
MAN SKÖT FRÅN HÖFTEN OCH HADE INTE EN ANING OM 2 % VAR DEN OP-
TIMALA NIVÅN, SAMTIDIGT SOM MAN UTGICK IFRÅN ATT DET KNAPPAST
VAR TÄNKBART ATT INFLATIONEN SKULLE KUNNA BLI "0".
 
Nu är vi där, inflationen är "0", styrt av en effektivare produktion, ökad globalisering
och minskad efterfrågan i viss mån, och varför skulle det vara fel, vi har ju nu en
helt annan ekonomisk miljö ?
 
ATT DET ÄR FEL MED EN INFLATION PÅ 0 % BEROR HELT PÅ ATT MAN I
EN HELT ANNAN MILJÖ SATTE MÅLET TILL 2 %, FÖR ATT MAN DÅ HADE
EN FÖR HÖG INFLATION, OCH FÖRMÅGA TYCKS SAKNAS ATT OMPRÖ-
VA DETTA.
 
Den bedömning man då gjorde, innebär ju inte att en inflation på 0 % är fel, kan-
ske snarare att man lyckats bättre än man någonsin trodde man skulle kunna lyc-
kas.
 
ATT DÅ LÅSA SIG FAST VID ETT GAMMALT MÅL, UPPSTÄLLT I EN ANNAN
TID OCH I EN ANNAN MILJÖ, FRAMSTÅR INTE SOM SÄRSKILT FRAMSYNT.
 
Inom tekniken accepterar vi att vi har teknikskiften, inom ekonomin har vi också
ekonomiskiften, i en viss tid kan inflationen var hög, i andra tider måttlig och i
andra tider, som nu, obefintlig.
 
Ett skifte från tid till annan behöver inte innebära att ett gammalt mål, satt
under helt andra premisser, ska styra den ekonomiska planering.
 
DET MÅL MAN HAR FÖR INFLATIONEN BÖR STYRAS AV DE FAKTORER,
SOM FÖRELIGGER IDAG, INTE AV FAKTORER SOM ÄR OTIDSENLIGA, Ö-
VERSPELADE OCH TILLHÖR TIDEN FÖRE ETT EVENTUELLT SYSTEM-
SKIFTE.
 
Man bör därför ställa sig frågan vilken inflation, som är bäst idag, utifrån de fak-
torer, som föreligger i dag. Vad gäller teknikskiften är anpassningen ofta tydlig.
 
När järnvägen infördes accepterade man att järnvägen var ett bättre sätt
att ta sig fram än med häst och droska, man fortsatte inte att "envisas"
med att man fortare och säkrare kom fram med häst och droska.
 
KANSKE ÄR DET PÅ SAMMA SÄTT BÄTTRE I DAG ATT ANPASSA SIG
TILL EN INFLATION UTIFRÅN DAGENS FAKTORER, I STÄLLET FÖR ATT
LÅSA SIG FAST VID BEDÖMNINGAR, SOM I VISSA AVSEENDEN HÖR EN
SVUNNEN TID TILL.
 
Ingenting säger att det absolut är på det sättet, men allt säger att man borde
fundera på om det skulle kunna vara på det sättet.
 
OFÖRMÅGAN ATT TÄNKA I NYA BANOR TYCKS VARA MONUMENTAL
INOM VISSA KRETSAR, BLAND ANNAT RIKSBANKEN.
 
Samma argument kan tillämpas beträffande räntan.
 
Alla så kallade experter sitter bara och väntar på att räntan  ska återgå till
vad de kallar en normalnivå, uppskattad till kring 4 %, det är inte frågan
om, utan när, och alltefter tiden går förskjuts detta "när" i tiden.
 
Det är ingen naturlag, som säger att räntenivån ska ligga kring 4 %, vi kan
mycket väl stå inför ett systemskifte även här, där det "normala" över en per-
iod blir att räntan snarare kretsar kring 0 än 4 %.
 
Ingenting säger heller här att det absolut är det på sättet, men allt säger även
här att man borde fundera på om det skulle kunna vara på det sättet.
 
OFÖRMÅGAN ATT TÄNKA I NYA BANOR TYCKS ÄVEN HÄR VARA MONU-
MENTAL.
 
Riksbanken uppger sig nu behöva reda ut varför inflationen har varit så envist
låg, som de uttrycker sig.
 
Vi andra, utanför Riksbanken, tror oss veta varför räntan varit så envist
låg.
 
VI TROR OSS VETA ATT DET BEROR PÅ EFFEKTIVARE PRODUKTION,
DIGITALISERING, GLOBALISERING OCH I VISS MÅN MINSKAD EFTER-
FRÅGAN.
 
Man får innerligen hoppas att den insikten så småningom når även Riksban-
ken. Ingen tjänar på att man låtsas som om saker är svårare än vad de i verk-
ligheten är.
 
Riksbankens syn på den framtida inflationen och den framtida ränteni-
vån är i mångt och mycket avgörande för den planering man gör inom
många områden.
 
OM MAN DÅ PLANERAR FÖR EN INFLATION PÅ 2 %, MEN DEN "ENVIST"
HÅLLER SIG FAST VID 0 %, DÅ HAMNAR MAN LÄTT FEL.
 
LIKA LÄTT HAMNAR MAN FEL OM MAN PLANERAR FÖR EN "NORMAL-
RÄNTA" PÅ 4 %, DÅ RÄNTAN UNDER EN LÄNGRE TID ENVIST TYCKS
"NORMALISERAS" KRING EN LÄGRE NIVÅ.
 
Att inte ens överväga, eller se möjligheten av, att vi står inför ett systemskifte,
där inflationsmålet borde sättas lägre, och normalräntan är den vi ser i dag,
tyder inte på någon större flexibilitet eller framsynthet.
 
Det snuddar nästan vid tjänstefel.
 
 
Ser man till historiken har ju Riksbankens prognoser om räntebanan inte träf-
fat speciellt väl, om man uttrycker sig mycket milt.
 
Kanske dags för lite "förbättringsarbete".
 
Saker och ting hänger också ihop, inflation, ränta och arbetsmarknad hänger
ihop, men räntenivån hänger också ihop med skuldsättningen, både hos Stat
och hushåll.
 
Ligger räntan "envist" kvar under en nivå Riksbanken "envist" benämner
normalnivå, då blir ju inte heller hushållens skuldsättning ett lika stort
problem, som man "envist" framhärdar.
 
ELLER ??
 
Vi kan också erinra oss en annan tid, då oförmågan att se ett skifte inte var sär-
skilt framträdande.
 
Alla experter, och andra, "envisades" i det längsta att framhärda i att jor-
den var platt.
 
SOM VI ALLA NU VET, VAR JORDEN INTE PLATT, DEN ÄR RUND, NÄS-
TAN.
 
Tur att vi inte ännu längre framhärdade i att jorden var platt, det hade också
försvårat den framtida planeringen.
 
OCH EN LÅG INFLATION, TILL OCH MED LÄGRE ÄN 2 %, ÄR VÄL EGENT-
LIGEN BRA, INNERST INNE ?
 
ELLER ??
 
 
AE
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0