PUTIN HAR TAGIT ÖVER

Ryssland åter en stormakt
 
Vi kan idag skönja ett helt nytt mönster inom världspolitiken.
 
Västvärldens ledare är inte längre världens ledare, man återfinner dessa i Kina och
Ryssland.
 
När det gäller den ekonomiska potentialen är de flesta nog överens om att Kina om
ett antal år intar "förstaplatsen" inom detta område.
 
När det gäller den politiska ledningen, trodde vi framtill för bara några dagar sedan,
att den yttersta makten ligger I Washington.
 
Från och med igår är vi medvetna om att den yttersta politiska makten inte
ligger i Washington, den ligger inte ens i Stockholm.
 
DEN LIGGER I MOSKVA.
 
Att Rysslands annektering av Krim strider mot alla internationella förbindelser inom
folkrätten och mot ingångna avtal med Ukraina behöver man inte ens spekulera ö-
ver.
 
SÄ ÄR DET.
 
Men om man betraktar situationen utifrån den omständigheten att mängder av brott
begåtts, och i stället fokuserar på hur dessa folkrättsbrott begåtts, blir man faktiskt
imponerad, fast det är absolut en motvillig beundran.
 
Putin/Ryssland vill ha tillgång till Krim av ett antal olika skäl, många hänger
samman med en nyuppväckt ambition att återuppväcka ett "ryskt" imperium.
 
KRISEN I UKRAINA INFALLER DÅ HÖGST LÄGLIGT OCH PUTIN KALKYLERAR
KALLT MED FÖR- OCH NACKDELAR FÖR ETT INGRIPANDE.
 
En av de största fördelarna är att västvärlden saknar en ledning, som kan agera fast
och gemensamt.
 
Om man överhuvudtaget någon gång kommer till skott ska allt dras i långbänk
och man griper först in när man ställs inför fullbordat faktum, om man griper
in.
 
DETTA VET PUTIN OCH KALKYLERAR KALLT MED DETTA.
 
När han sedan ingriper på Krim blir det en balansgång på slak lina, som man inte
kan undgå att imponeras av.
 
Krim tas över steg för steg, mycket försiktigt, inget märker något innan det
är ett faktum.
 
Övertagandet sker utan ett enda skott eller andra former av stridigheter.
 
Ryska trupper/soldater uppträder oerhört disciplinerat, till skillnad mot hur det
gått till tidigare, inget våld ,inget hot, till och med journalister tycks kunna ha
närmat sig dessa med frågor.
 
VISSERLIGEN INTE FÅTT NÅGRA SVAR, MEN ÄNDÅ.
 
De ryska trupperna tycks ha haft mycket stränga order om att undvika våldsamheter
och lyckats fullt ut att uppträda mycket disciplinerat.
 
En genomtänkt strategi, som bygger på ett kallt kalkylerande att Väst saknar
struktur och fungerande ledning, gör att övertagandet av Krim är ett faktum.
 
ALLT HAR SKETT I SÅDANA STEG OCH PÅ SÅDANA NIVÅER ATT LEDANDE
VÄSTLÄNDER INTE PROVOCERATS, SÅ ATT DE FÖRLEDS ATT INGRIPA.
 
Annekteringen av Krim är ett faktum, även för gläfsande västländer.
 
Deras gläfsande är nu inte längre inriktat på Ukrainas "rätt" till Krim, utan det
är inriktat på att Ryssland inte går vidare och tar över resterande delar av Uk-
raina.
 
LEDANDE LÄNDER I VÄST ANSER SIG HA DÅ "VUNNIT" OCH ÅSTADKOMMIT
EN DIPLOMATISK LÖSNING, OM RYSSLAND NÖJER SIG MED KRIM OCH LÅTER
RESTEN AV UKRAINA VARA.
 
Historien upprepar sig alltså.
 
Ta gärna Tjeckoslovakien, Österrike och lite till, det gör inget.
 
MEN LÅT RESTEN AV EUROPA VARA, SÅ ATT VI KAN HÄVDA FRED I VÅR TID.
 
Nu ekar samma rop.
 
Tag gärna Krim, men låt resten vara,
 
FRED I VÅR TID.
 
Man måste faktiskt känna en motvillig beundran för Putin, som kan spela ut sina kort
så väl. I dag sitter han med alla triumFkort på hand, den allra minsta eftergift, att inte ta
resten av gamla satellitstatet kommer att ses som en framgång för "Väst".
 
FRED I VÅR TID.
 
Vem kunde tidigare ana att man skulle länna en motvillig beundran för Putin, som inte
är något annat än en gammal KGB chef med allt vad det innebär, och samtidigt känna
en viss avsky för "ledarna" på andra sidan, som inte lyckats säkerställa de mest vitala
säkerhetspositionerna, utan ägnar sig åt hyckleri, dubbelmoral och utstrålar en för-
färande oförmåga att förutse och tackla konflikter.
 
Fred i vår tid.
 
MEN PÅ RYSSLANDS VILLKOR.
 
Avmilitariseringen av Gotland är det yttersta tecknat för att den politiska ledningen i
ett visst land saknar allt ansvar och all förmåga att förutse tänkbara scenarier.
 
Fredrik Reinfeldt har underdånigt ställt sig bakom Putins annektering av Krim.
 
UNDRA OM PUTIN SER DETTA SOM ETT BEVIS FÖR ATT VÅR STATSCHEF
ÄR EN STRIDSHINGST, PÅ RIKTIGT, ELLER EN MULA,PÅ RIKTIGT ?
 
Ville Ni något ?
AE
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0