KRISTDEMOKRATERNA VÄLJER BIDRAGSLINJEN
Kristdemokraterna väljer att bli ansvarslösa
Är det någon som möjligen kan ha hört talas om var den politiska konfliktytan ligger ?
DEN LIGGER NUMERA MELLAN ATT FÖRA EN ANSVARSFULL ARBETSLINJE
ELLER EN ANSVARSLÖS BIDRAGSLINJE.
Det senare gör den ansvarslösa oppositionen, här äventyrar man välfärden genom att
föra en ansvarslös bidragspolitik.
Bland annat består denna ansvarslösa bidragspolitik i att man vill att även arbetslösa
ska kunna leva på ett drägligt sätt.
Något den ansvarsfulla alliansen inte vill, då man sett till att ersättningen legat
stilla ett antal år.
Hade denna utveckling fortsatt hade man ganska så snart varit framme vid Fredrik
Reinfeldts mål.
Alla arbetslösa och alla andra bidragstiggare ska leva på svältgränsen.
Nu meddelar Göran Hägglund att man lämnar de ansvarsfullas krets och blir lika
ansvarslös som oppositionen med sin bidragslinje.
KRISTDEMOKRETRNA VIL DÅ HÖJA ERSÄTTNINGEN FÖR ARBETSLÖSA OCH
DET ÄR VÄL SVÅRT ATT SE DETTA SOM NÅGOT ANNAT ÄN EN MYCKET STOR
SPRICKA INOM ALLIANSEN.
Ett alliansparti på ena sidan om den stora konfliktlinjen, medan övriga stannar kvar på
dena andra sidan.
Det ska nu bli intressant att höra om även Göran Hägglund blir beskylld för att
stå för en ansvarslös bidragslinje.
När nu Göran Hägglund väljer att ställa sig på fel sida om konfliktytan är han inte varsam
med orden, vi får då höra anledningen till att han nu vill ha en höjd ersättning till arbets-
lösa.
Vi vill ha ett Sverige som håller ihop.
Herrejössus, tänker man då, detta måste väl vara den kraftigaste interna kritik som rests
mot Allianssamarbetet så länge man kan minnas.
Ska det ligga någon som helst substans i det Göran Hägglund här säger och inte som van-
ligt vara meningslösa floskler, så är ju innebörden mer än klar.
MED DEN LÄGRE ERSÄTTNINGEN TILL ARBETSLÖSA HAR ALLIANSREGERINGEN DRI-
VIT EN POLITIK, SOM SYFTAR TILL ATT SVERIGE INTE SKA HÅLLA IHOP.
Detta är ju ingen liten fråga, och man undrar hur Göran Hägglund egentligen tänker.
Har han kommit fram till att allianspolitiken syftar till att Sverige inte ska hålla ihop
borde det väl vara en självklarhet att han tar steget fullt ut och ställer sig på den an-
dra sidan konfliktlinjen.
DEN SOM MED FREDRIK REINFELDTS ORD DRIVER EN ANSVARSLÖS BIDRAGS-
POLITIK, MEN SOM MED GÖRAN HÄGGLUNDS ORD SER TILL ATT SVERIGE HÅLLER
IHOP.
Göran Hägglund konkretiserar också tidpunkten för när Sverige ska kunna förmås att hålla
ihop, och det är redan under nästa mandatperiod.
Som det ser ut just nu får nog Göran Hägglund ta steget fullt ut och arbeta för an an-
svarslös bidragpolitik om han ska få möjligheter att medverka till realiserandet av
denna målsättning.
Annars är risken stor att han får se Sverige hålla ihop som åskådare.
I Dagens Industri menar också Göran Hägglund att vi har en helt snedvriden debatt, och man
får väl anta att med detta avses väljare och en ansvarslös opposition.
För den ansvarsfulla alliansen kan väl inte debattera snedvridet, den bygger ju sin po-
litik på ansvar, arbetslinje och numera krona på krona.
Som exempel på en snedriden debatt för Göran Hägglund fram att man sällan tecknar en
helhetsbild, och kopplar detta till när väljarna inte är nöjda med än det ena än det andra.
Som exempel på detta för han fram sitt eget ansvarsområde och pekar då på den förnämliga
vården av alla äldre, och åsyftar då troligen de äldre som ges möjlighet att så länge som möj-
ligt kunna bo kvar hemma och få hemhjälp av en ständigt ökande ström av okända människor
inom hemtjänsten.
Den snedvridna debatten avser också att man inte ser till kvaliteten på sätt man bör göra,och
här berör Göran Hägglund en springande punkt inom privatiseringspolitiken.
Frågan om kvalitet har lett till en snedvriden debatt, inte i det avseendet att kan ska
"säkerställa en hög kvalitet i vården", utan därför att politiker och välfärdsentreprenörer
har helt olika utgångspunkter när man använder begreppet "kvalitet".
När politikerna använder begreppet kvalitet ses detta som ett överordnat mål, kvaliteten ska
ligga på en hög nivå för att det medför att vården blir bra.
När riskkapitalbolagen använder ordet kvalitet är detta knutet till att kvalitet som över-
ordnat mål är knutet till hög lönsamhet och avkastning.
KVALITETEN I SJÄLVA VÅRDEN/OMSORGEN BLIR DÅ INGET MÅL, UTAN BARA ETT
MEDEL FÖR ATT NÅ DET ÖVERORDNADE MÅLET LÖNSAMHET.
Kan man nå högre lönsamhet genom lägre kvalitet i själva vården/omsorgen ser vi många
exempel på att välfärdsoligarker väljer den vägen.
Den nu aktuella debatten om Hälsans Förskola är väl ett närmast övertydligt exempel
på att kvalitet underordnas det egentliga målet, hög lönsamhet.
SÅ LÄNGE MAN LÅTER VÅRDEN FUNGERA PÅ SÄTT SOM NU SKER OCH SÅ LÄNGE
POLITIKER OCH VÄLFÄRDSOLIGARKER LÄGGER OLIKA INNEBÖRD I BEGREPPET
KVALITET KOMMER DET ALDRIG ATT BLI NÅGON ORDNING PÅ DETTA.
För den ene ett överordnat mål, för den andre ett medel, som enbart gäller om det överord-
nade målet gynnas.
Så visst blir debatten snedvriden, det blir den alltid när man talar förbi varandra och om olika
saker.
I DI framför Göran Hägglund också att han vill bli justitieminister under nästa mandatperiod.
Ska han ha en chans att förverkliga detta får han nog föra en ansvarslös bidragspoli-
tik, och foga in sig i den ansvarlösa kretsen på andra sidan konfliktlinjen
OCH HAN FÅR ABSLOLUT INTE FÖRA EN SNSVARSFUL POLITIK KRONA FÖR KRONA,
ÄR DET "NÅN" SOM HÖRT DET FÖRUT FÖRRESTEN ?
För numera en ansvarslös bidraglinje
AE
Kommentarer
Trackback
