LÄGG OSTHYVELN ÅT SIDAN INOM SKOLAN
Sverige sämst i klassen återigen
Den senaste rapporten om tillståndet i vår skolvärld har gett nytt bränsle i debatten
om världens sämsta skola. Rapporten hinner inte presenteras innan olika intressen-
ter kommenterar den utifrån sina intressen.
Av rapporten, PISA/Talis, framgår nu att lärarna i Sverige anser sig ha lägre status än
i andra länder och att en stor majoritet ångrar sitt yrkesval.
KOPPLAT TILL ANDRA RAPPORTER VITTNAR ÄVEN DENNA RAPPORT OM ETT
TILLSTÅND, SOM BARA KAN BESKRIVAS MED ETT ENDA ORD.
KATASTROF.
Olika intressenter försöker nu backa upp sina ståndpunkter, Jan Björklund återkommer
med att skolan ska förstatligas, Fridolin återkommer med krav om höjda löner, Ibrahim
Baylan återkommer med sitt krav om att lärarna ska sättas på skolbänken och Skolver-
ket återkommer med sitt krav om kriskommission.
Dagens Industri skriver idag om detta, något mer nyanserat än vad ovanstående
reaktioner vittnar om.
DI MENAR DÅ ATT DEN BISTRA SANNINGEN ÄR ATT INGET AV OVANSTÅNDE
KOMMER ATT LÖSA DE NUVARANDE PROBLEMEN, I VÄRSTA FALL KAN DE
FÖRVÄRRAS.
Vad DI inser, men inte många andra, är att kunskapsutvecklingen börjar inte och slu-
tar inte i skolsalen.
KUNSKAPSUTVECKLINGEN I SKOLAN ÄR EN SPEGELBILD AV SAMHÄLLET I
ÖVRIGT OCH KUNSKAPSUTVECKLINGEN BÅDE BÖRJAR OCH SLUTAR PÅ EN
VIDARE PLATS ÄN JUST I SKOLSALEN.
Adderar man de olika rapporterna är vi sämst i klassen i många avseenden.
SÄMST KUNSKAPSUTVECKLING, SÄMTS KOGNITIV PROBLEMLÖSNINGSFÖR-
MÅGA, MEST SENA ANKOMSTER OCH MEST SKOLK.
När det gäller just sena ankomster och mest skolk kunde vi nyligen läsa en rapport
från Svenskt Näringsliv, där man anser att många elever inte ens är anställningsbara
på grund av bristande respekt och punktlighet.
När det gäller punktligheten kan ett exempel från verkligheten vittna om hur eländig
attityden kan vara.
På en viss kurs, på en viss kurs, kom ett visst antal elever ständigt för sent.
SLUTADE SKOLDAGEN 1400, KOM DE FÖRST OMKRING 1350, BAD OM UR-
SÄKT FÖR SEN ANKOMST OCH SATTE SIG NER.
Bakom denna "punktlighet" låg ett system där man får fortsatt bidrag från CSN
om man kommer för sent, men inte om man håller sig borta.
OCH MAN HÅLLER SIG JU INTE BORTA OM MAN IN FINNER SIG STRAX IN-
NAN SKOLAN SLUTAR.
DI inser problemets vidd och pekar på att andra intressenter än skolan måste träda
in på ett helt annat sätt än vad som nu sker. Di tar då upp elevernas nyttjande och
beroende av "digital underhållning" i olika former och menar att denna är förödande.
DEN SKAPAR ELEVER SOM ÄR ÖVERVIKTIGA, SLÖA, OBILDADE OCH INTE
HAR DEN KONDITION OCH UTHÅLLIGHET, SOM KRÄVS FÖR ATT INHÄMTA
KUNSKAPER.
DI anser sig också ha lösningen, och den innebär att kunskapsutvecklingen börjar
långt tidigare och långt utanför skolsalen, man pekar här ut föräldrarnas ansvar,
och menar att skolan inte har en chans om föräldrarna låter hemmen vara en ren
nöjesplats. I stället ska man återgå till det tidigare generationer känner till, men in-
te den nuvarande:
Barn ska göra läxor, gå skogspromenader, besöka tekniska museer, läsa
böcker och lära sig att ha tråkigt.
EN REN KULTURREVOLUTION MED ANDRA ORD, HURUVIDA DEN ÄR MÖJ-
LIG ELLER INTE ÄR EN ANNAN SAK.
Att forskning också visar att alltför mycket "digital underhållning" verkar fördumm-
ande förstärker det DI väljer att lyfta fram.
Men DI går längre och menar att kunskapsutveckligen och förutsättningarna för en
sådan inte börjar och slutar i skolsalen och/eller hos föräldrarna.
Även arbetsgivarna är en nyckelgrupp som påverkar kunskapsutvecklingen.
DI MENAR DÅ ATT ARBETSGIVARNA MÅSTE SLUTA PRIORITERA SOCIAL
SMIDIGHET OCH BÖRJA PREMIERA FORMELL KUNSKAP.
Man skulle ju nästan kunna förledas tro att DI menar att en arbetsgivare mer ska
premiera förmågan att räkna, än frågan om hur många Facebook vänner en sö-
kande har.
MEN SÅ LÅNGT VÅGAR VÄL INTE ENS DI GÅR, ELLER ??
Vissa saker tycks dock allt mer klara efter alla undersökningar om skolan, som visar att
så mycket är så dåligt.
SKOLAN ÄR INGEN ISOLERAD Ö I SAMHÄLLET, SKOLAN ÄR EN SPEGEL-
BILD AV SAMHÄLLET I ÖVRIGT, OCH ÅTGÄRDER MÅSTE SÄTTAS IN PÅ EN
BREDARE FRONT ÄN SJÄLVA SKOLAN.
DE ÅTGÄRDER, SOM ERFORDRAS, TYCKS VARA AV SÅ DRAKONISK KARAK-
TÄR, ATT DE ENDAST KAN KOMMA TILL STÅND GENOM NÅGOT SOM NÄR-
MAST KAN SES SOM EN REN KULTURREVOLUTION.
EN SÅDAN KULTURREVOLITION MÅSTE OMFATTA HELA SAMHÄLLET, SKO-
LAN, FÖRÄDRARNA, ARBETSGIVARNA OCH ALLA ANDRA.
Har DI rätt i sin analys tycks uppgiften övermäktig.
HUR MÅNGA FÖRÄLDRAR KAN TÄNKAS FÅ MED SINA BARN PÅ EN SKOGS-
PROMENAD, UTAN IFHONE ?
Förmodligen lätt räknade, så vi får nog fortsätta att leva på ett sluttande plan, om DI
analys är något så när rätt.
AE
Kommentarer
Trackback
