ARBETA MINDRE, FÅ MER GJORT
Mentala låsningar hindrar fortsatta reformer
Agenda i går tog upp frågan om en arbetstidsförkortning, och det visade sig snabbt
att det finns mentala låsningar, på vissa håll, som förhindrar att man överhuvudtaget
debatterar fråga,
Så fort frågan kommer upp, för vissa med mental låsningar direkt fram ryggrads-
reflexen och menar.
VI MÅSTE ARBETA FLER TIMMAR, INTE FÄRRE, FÖR ATT KUNNA BIBEHÅLLA
VÄLFÄRD OCH ANNAT.
Om man är rädd för att 1 plus 1 ska kunna bli mer än två, då ska man naturligtsvis häv-
da att antalet heliga timmar är en helig faktor, något man inte får tala om eller ifråga-
sätta, ungefär som Indiens heliga kor, NATO och flyktingpolitiken.
Utvecklingen så här långt och ett antal omständigheter talar för att andra organ än
ryggmärgen ska få säga sitt.
Arbetstiden har vid olika tillfällen förkortats i olika steg.
INGEN, INTE ENS I NÅGON I ALLIANSEN, INTE ENS VÅR ARBETSMARKNADS-
MINSITER HÄVDAR ATT DESSA FÖRKORTNINGAR UTARMADE SVERIGE.
På 1950 talet gick Sverige ner till 45 timmar arbetsdag, inget som medförde något hack
i tillväxtkurvan.
På 1960 talet reducerades arbetstiden till 42,5 timmar, inte heller detta förde Sverige
tillbaks till medeltiden.
På 1970 talet infördes 40 timmarsveckan, något vi med facit i hand inte heller kan se
som att tillväxt och välfärd sattes på undantag, snarare tvärtom.
Vi gick också från 6 dagarsvecka till det "normala" femdagarsvecka i samband med
dessa förkortningar, och Sverige fortsatte att utvecklas, trots att antalet arbetade tim-
mar blev färre.
Till mångas stora förtret utökades semestern från fyra veckor till 5 veckor, ingen
hävdar på fullt allvar idag att detta satte stopp för välfärden i Sverige.
Reformer inom föräldraförsäkringen medförde också att antalet arbetade timmar blev
färre, men Sverige överlevde.
Alla dessa förändringar skedde under samma buller och bång, som visas upp i
dag, när frågan kommer på tal om ytterligare reducering.
MOTSTÅNDARNA, SAMMA MOTSTÅNDARE SOM IDAG, HÄVDADE MED EMFAS
ATT VÄLFÄRD OCH TILLVÄXT SKULLE STÅ TILLBAKA OCH SVERIGE ÅTERGÅ
TILL MEDELTIDEN.
Nu sker debatten under samma former, eländes elände, om arbetstiden reduceras.
En sak är att historiken ger utrymme för slutsatsen att arbetstiden kan förkortas utan
att landet går under.
I viss mening kan man också hävda att Sverige är organiserat på fel sätt.
ETT STORT ANTAL ÄR ARBETSLÖSA OCH UPPBÄR ERSÄTTNING, MÅNGA AV
DESSA SKULLE KUNNA UTFÖRA OLIKA TYPER AV ARBETE.
Alla länder anser inte att det är nationalekonomiskt optimalt att dessa går sysslolösa,
uppbärande ersättning, medan mängder av arbetsuppgifter inte blir utförda.
En annan syn på arbetets fördelning skulle kunna medföra en helt annan organi-
sation, där arbetstiden förkortades, men antalet arbetade timmar inte blev färre.
Vi vet också ett antal andra omständigheter.
Inom ett antal branscher "orkar" flertalet anställda inte arbeta full tid, beroende på ned-
satt kondition. Studier visar då att produktiviten sjunker mycket snabbt efter 6 timmar.
En annan organisation skulle kunna råda bot på detta, hålla produktiviteten uppe
"hela 8 timmar" per dag, utan att antalet arbetade timmar blev färre, och med resul-
tatet att den totala produktiviteten skulle öka.
Vi vet också att ett antal företag inom olika branscher både genomfört försök med förkor-
tad arbetstid och gått ner i arbetstid, från 8 till 6 timmar.
Resultaten bekräftar de erfarenheter man fått från olika håll.
DEN TOTALA PRODUKTIVITETEN UNDER SEX TIMMAR KAN BLI LIKA HÖG SOM
DEN TOTALA PRODUKTIVITETEN UNDER 8 TIMMAR.
Erfarenheterna varierar starkt mellan olika branscher och mellan olika företag, men tren-
den är tydlig.
DEN TOTALA PRODUKTIVITEN ÄR INTE DIREKT KORRELERAD TILL ARBETSTIDEN
UTAN PRODUKTIVITETEN PER TIMME SJUNKER I TAKT MED ATT ANTALET AR-
BETADE TIMMAR ÖKAR.
Detta är inte så konstigt, det är bara vår arbetsmarknadsminister och ett antal andra med
mentala låsningar, som tycker att detta är konstigt.
För att lätta upp de mentala låsningar kan de ju försöka sig på konststycket att hålla
samma tempo i ett hundrameterslopp, som i femmilen.
DÄR BEGRIPER TILL OCH MED RYGGMÄRGEN ATT PRODUKTIVITETEN, DVS HAS-
TIGHETEN, SJUNKER JU LÄNGE MAN SPRINGER.
Vi vet också att många, väldigt många. mår väldigt dåligt av den stress och det tempo, som
idag präglar stora delar av arbetslivet. Genom att få bukt med detta problem via förkortad ar-
tidstid, skulle man troligen också kunna öka produktiviteten per timme.
Debatten i Agenda följde det vanliga mönstret, den som vågar och kan se mer än det som
finns precis framför näsan, viftades bort som mindre vetande.
Och de som sitter med mentala låsningar, var de som viftade mest och visste bäst.
Både historik och erfarenheter tyder på att det inte är uteslutet, att man kan hitta
organisationsformer, som bättre tillgodoser både enskilda och landet om man
reducerar arbetstiden.
Att med ryggmärgen rent slentrianmässigt vägra att se de öppningar, som möjligen kan
nås genom en arbetstidsförkortning vittnar inte om någon större kognitiv förmåga.
ÄR DET PISA SOM VARIT FRAMME NU IGEN ?
AE
Kommentarer
Trackback
