VÄLFÄRDSRESURSER
Effektivitetsglapp
SEB välfärdsbarometer tar pulsen på den svenska välfärden, och konstaterar det många
andra konstaterat.
RESURSERNA TILL DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN HAR ALDRIG VARIT STÖRRE.
Detta känner vi igen från många andra uttalanden, främst från Alliansens företrädare.
RESURSERNA HAR ALDRIG VARIT STÖRRE, VARE SIG INOM ÄLDREVÅRDEN,
SKOLAN ELLER SJUKVÅRDEN.
Och efter 2006 har resurserna ökat lavinartat, i vart fall om man ska tro Alliansen.
Och ändå gnäller brukarna och vårdtagarna, missnöjet tycks inte ha några grän-
ser.
Mycket talar för att allt är rätt, hur oförenligt det än verkar, resurserna är på många håll
större, och orsakerna till missnöje tycks både fler och motiverade.
Hur kan då detta hänga ihop ?
Sett ur brukarnas / vårdtagarnas perspektiv betyder större resurser in bara något, om stör-
re resurser in också ger större kvantitet / kvalitet ut.
MYCKET TYDER PÅ ATT SÅ INTE ALLTID ÄR FALLET, HUR MYCKET RESURSERNA
ÄN ÖKAR BLIR RESULTATET SÄMRE / MINDRE.
Inom polisen har man konstaterat att 3 000 fler poliser ger sämre resultat över hela linjen,
Inom sjukvården konstaterade man nyligen, att ingen land fått så många fler läkare, men
att samtidigt inget annat land inom OECD hade så få patientbesök per läkare.
Hysteriet med personal från bemanningsföretag, hyrläkare och annat ger högre kostna-
der, mycket högre kostnader, utan att brukarna / vårdtagarna märker av detta i form av
"mer ut i systemet".
De ökade resurserna in går ofta då åt till ökade kostnader internt.
Vi märker detta inom snart sagt alla verksamhetsområden myndighetsområden.
Trafikverket har senare år fått ökade medel för underhåll, utan att detta nått ut till
"spåren" och "växlarna". Dessa medel har i stället gått till intern verksamhet, som
syftat till att privatisera ännu mer, med ännu fler tågurspårningar till följd.
FÖRSVARET SKA VI INTE ENS NÄMNA I DETTA SAMMANHANG, HÄR AVSÄTTER
MAN LIKA MYCKET SOM "FÖRR I TIDEN", DRYGT 40 MILJARDER, MEN KAN INTE
ENS FÖRSVARA PLÄTTAR AV SVERIGE I EN VECKA.
Vi ser effektivitetsglappet på många andra områden, där kostnaden för en tjänst/produkt
i Sverige ligger betydligt högre än snittet inom EU.
Vi har rekordhöga byggkostnader, vi ´har rekordhöga matpriser, vi har rekordhöga
priser på många andra tjänster / produkter.
Fokuserar man enbart på att resurserna ska öka, men bekymrar sig mindre, eller inte alls,
för vad man får för resurserna, uppstår just den situation vi idag har på många områden.
VI AVSÄTTER REKORDSTORA RESURSER IN, MEN FÅR REKORDLITE UT.
Viss medvetenhet om detta problen tycks ändå finnas bland ledande politiker, på många
håll antyder man en ambition att skära i vissa myndigheters resursförbrukning.
Magdalena Andersson gjorde ett tappert försök och vågade sig på konststycket
att föreslå minskade resurser för myndighetsverksamhet, och vågade till och med
sätta en siffra på detta.
10 MILJARDER MINDRE BORDE MAN KUNNA AVSÄTTA UTAN ATT VERKSAMHE-
TEN ÄVENTYRADES GENOM ATT MAN EFFEKTIVESERADE VERKSAMHETEN.
Det skulle hon inte gjort, hon fick direkt på pälsen av Alliansen, och många andra.
HUR MÅNGA FÄRRE POLISER BLIR DET DÅ UTE PÅ GATORNA ??
När det gäller just polisen, vet vi tämligen mycket genom olika rapporter, hur hög, eller
låg, effektiviteteten är inom detta område, och här har Magdalena Andersson rätt.
BÄTTRE MED EN POLIS SOM JOBBAR, ÄN 10 SOM INTE JOBBAR, OCH SÅ
BLIR DET OCKSÅ BILLIGARE.
Egentligen är det närmast makabert att man genom olika välfärdsbaronetrar mäter väl-
färd och annat genom att mäta hur stora resurser en viss verksamhet glufsar i sig.
I STÄLLET BORDE DET VARA FULLSTÄNDIGT SJÄLVKLART ATT MAN MÄTER
DET MAN FÅR UT, OCH FÖRSÖKER FÅ UT SÅ MYCKET SOM MÖJLIGT TILL SÅ
LITEN KOSTNAD SOM MÖJLIGT.
Inte tvärtom, vilket nu tycks vara fallet på många håll.
AE
Kommentarer
Trackback
