UBÅTSAFFÄR SOM STINKER
Korten i korthuset faller samman ett efter ett
Att försvaret är på väg, eller mer rätt varit på väg, att anskaffa två nya ubåtar tycks ha
passerat som en "ickefråga" för de flesta.
Bakgrunden är att beslut tagits om anskaffning av två nya ubåtar, med benämninngen
A 26, medel är avsatta i budgeten för denna anskaffning.
Ambitionen har sedan "urminnes tider" varit att försöka tillverka denna typ av försvars-
system inom landet, och vi har varit tämligen framgångsrika på den punkten.
VI MINNS FLYGANDE TUNNAN, SOM NU GÅR UNDER BENÄMNINGEN JAS GRI-
PEN, VI HAR VISBYKORVETTERNA, OCH VI HAR UBÅTAR AV OLIKA GENERA-
TIONER.
Allt pekar på att vi inom dessa områden legat väl framme på "teknikfronten".
I linje med vad som skett tidigare skulle de båda ubåtarna byggas inom Sverige, även
denna gång.
Inom landet finns det bara ett företag, som äger kompetens för uppdatering och nytill-
verkning av ubåtar.
DET URGAMLA KOCKUMSVARVET I MALMÖ, NUMERA ÄGT AV TYSKA THYSSEN-
KRUPP.
Samarbetet inleds och utveckling sker av prototyp, men när dessa utvecklingskostnader
hamnat på 600 miljoner kastas grus i maskineriet.
Om tillgängliga uppgifter är korrekta är det FMV, under ledning av generaldirektö-
ren Lena Eriksson, med stöd från den ansvarsfulla alliansregeringen, som kastar
grus i maskineriet, riktigt ordentligt med grus.
Vad är det förresten för generaldirektörer vi begåvats med, en saboterar tågtrafiken, en
saboterar ubåtsaffärer och en kräks när han tänker på Jimmie Åkesson.
ARMA GAMLA SVEDALA.
Gruset i maskineriet är lätt att identifiera. Man är nu framme för att regelrätta prisförhand-
lingar ska kunna äga rum. I detta läget har FMV ej tillhandahållit ritningsunderlag, som gör
det möjligt att kalkylera med ett pris, som kan ligga till grund för anbud.
Till och med kräkgeneraldirektören Dan Eliasson skulle nog kunna förstå att man
kan inte lämna ett anbud på ett komplext vapenssystem, om förfrågningsunderla-
let inte är komplett.
Även kräkgeneraldirektörens kollega, Lena Eriksson, borde kunna förstå detta, men allt
pekar på att Allinsregeringen beordrat henne att inte förstå detta.
Så för att riktigt tydligt visa att hon inte föstår detta inkräver FMV ett fast pris, vil-
ket alla inser omgående saboterar hela affären.
DET GÅR INTE ATT FRIGÖRA SIG FRÅN KÄNSLAN ATT REGERINGEN VILL INTE
HA NÅGRA UBÅTAR FRÅN KOCKUM.
Förhandlingarna borta med vinden, men ubåtar ska ändå byggas. Nu ska ubåtarna byg-
gas av SAAB, som inte "inte sett en ubåt på vykort" och inte har någon bland personalen,
som har den minsta aning om teknikutvecklingen inom ubåtsområdet.
Men denna futilitet faller ju i skymundan, när man återigen har möjlighet att till-
godse affärensintressen inom Wallenbergssfären.
GRIPEN AFFÄREN VISADE HÄR VÄGEN ETT INDUSTRIPROJEKT, SOM FÖRSVA-
RET INTE VILLE HA, MEN WALLENBERGSSFÄREN VILLE HA.
Och vad gör man inte för "kompisar", man låter dem till och med, kanske, tillverka ubåtar,
som de inte kan tillverka.
Summan av Alliansregeringens kraftfulla och ansvarsfulla agerande blir nu:
HUVUDDELEN AV UTVECKLINGSKOSTNADEN, 600 MILJ, TROLIGEN KASTAD I
SJÖN, KOCKUMSPERSONAL, CIRKA 1 OOO SPECIALISTER SKINGRADE MED VIN-
DEN, UBÅTARNA BYGGS AV PERSONAL SOM INTE SETT EN "UBÅT PÅ VYKORT"
MEDAN DET ENDA FÖRETAGET SOM KAN BYGGA UBÅTAR STÅR DÄR MED LIKA
LÅNG NÄSA SOM SKATTEBETALARNA, OCH FÖRSVARET.
Vad säger då Kockum om detta.
Hum, säger man, men lycka till ändå, den personal SAAB behöver finns bara hos
oss, men den behövs ju inte.
Det stinker, säger då Bill
Det stinker riktigt ordentligt, säger då Bull
Den nya SAABEN med arbetsnamnet NUON,
det stank också.
AE
Kommentarer
Trackback
