VÅRT TANKEFÖRBUD
Den som inte tänker borde inte yttra sig
Många av oss vet sedan länge att det i vissa avseenden råder begränsningar, stora
begränsningar, i vår lagstadgade yttrandefrihet.
Vissa saker får man helt enkelt inte tala om, bryter man mot detta är karriären
slut och vänkretsen borta.
Detta är något som till och ifrån uppmärksammas i utländska media, men som det i
Sverige hålls väldigt tyst om.
MEN DET ÄR INTE BARA YTTRANDEFRIHETEN SOM ÄR BEGRÄNSAD, FÅR MAN
TRO EN KRÖNIKA I SvD ÄR ÄVEN TANKEFRIHETEN I VISSA AVSSENDEN BORTA.
SvD ledarskribent, Tove Lifvendahl, skriver idag en krönika under rubriken " Ett Sverige-
fientligt part". Tove Lifvendal skriver ofta ledare, som behandlar flyktingfrågan och inte-
grationspolitiken, och det går inte att ta miste på att hon ser utrymme för ett antal för-
bättringar.
Tove Lifvendahl har också den säregna och ytterst ovanliga förmågan att beskriva före-
kommande, konkreta och tydliga problem, som just konkret och tydligt utan att hänfalla
till överdrifter och demagogi, på ett sätt som för "gemene man" är
lätt att ta till sig.
Trots en resonerande attityd, som oftast ledare fram till rimliga ståndpunkter, är Tove
Lifvendahl inte heller rädd att framföra uppfattningar, som ligger på eller i närheten av
minerad mark, men på ett sätt, som framstår som högst resonabelt.
I sin krönika i dag konstaterar Tove Lifvendahl att det i vissa avseenden föreligger
vad hon benämner "ett förödande tankeförbud".
HUR MÅNGA VÅGAR, OCH KAN, PÅSTÅ ATT DET FÖRELIGGER ETT "FÖRÖDANDE
TANKEFÖRBUD I SVERIGE UTAN RISK FÖR ATT BLI MARGINALISERAD, I VÄRSTA
FALL "AVRÄTTAD".
INTE SÅ VÄRST MÅNGA.
Ett citat ur krönikan borde mana till eftertanke hos de flesta:
" Om SD enda motstånd framöver blir att andra berättar att de är fascister, nazister
och rasister, kommer de andra partierna att förlora. SD:s bästa stöd fås just nu från
dem som inte orkar/förmår fundera på själva sakfrågorna, utan nöjer sig med att an-
klaga alla som lyfter frågor om tillkortakommanden kring migration och integration
för att fiska i SD:s grumliga vatten. Så upprätthålls ett förödande tankeförbud som
verkar direkt kontraproduktivt"
Denna slutsats/sammanfattning kommer Tove Lifvendahl fram till efter ett sakligt och logiskt
resonerande, och vem kan säga emot henne, knappast någon.
Faktum är att det i Sverige idag inte bara råder yttrandefrihet i vissa avseenden, ge-
nom långvarig indoktrinering och manipulering, kryddad med politiska övergrepp,
har man också lyckats få till stånd ett faktiskt tankeförbud i vissa avseenden.
Hur lätt, eller hur svårt, är det då att vrida detta till rätta. Erfarenheter från andra länder
där yttrandefriheten och tankefriheten varit begränsad tyder på att det är mycket svårt,
eller kanske omöjligt att vrida detta till rätta, i vart fall tycks det ta lång tid, lika lång tid,
som lett till den cementerade situation, bristen på yttrandefrihet och tankefrihet i dag
kan anses utgöra.
Sovjetunionen är ett bra exempel, där hade befolkningen under många år indoktrinerats,
manipulerats, hotats, utsatts för övergrepp för att slutligen sluta både yttra sig och tänka.
När Sovjetunionen föll trodde man, att yttrandeförbudet och tankeförbudet också skulle
falla, men det visade sig inte vara riktigt så enkelt.
När en gång yttrandeförbud och tankeförbud cementerats i samhällskroppen torde
det ta lång tid, mycket lång tid, innan man kan åstadkomma ett nytt förhållningssätt,
där synen på yttrandefrihet och tankefritt överensstämmer mer med rådande demo-
kratisyn.
Det senaste utspelet från Stefan Löfven och Magdalena Andersson att marginalisera poli-
tiska motståndare med att kalla dem för "nyfascister" visar att vi ligger mycket närmare
"gamla" Sovjet än någon någonsin trott, och visar också att vi har en lång väg, mycket
lång väg, att gå innan vi kan räkna med yttrandefrihet och tankefrihet på sätt som stäm-
mer bättre med gällande syn på demokrati.
Vi hör många tokigheter välla fram ur många munnar i dag, och erinrar man sig det gam-
ordspråket "det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta" har man ingen anledning att bi för-
vånad.
OM MAN UTTRYCKER SIG DUNKELT, NÄR MAN TÄNKER DUNKELT, HUR UT-
TRYCKER MAN SIG DÅ, NÄR MAN INTE FÅR TÄNKA ALLS.
Lätt att förställa sig, men man behöver inte föreställa sig, det räcker med att lyss-
na på vissa.
Bra att någon vågar ta upp begreppet "tankeförbud" på sätt som nu sker.
Nu ryter inte Tove Lifvendahl, utan resonerar kring problemen, men bra "rutit"
ändå.
AE
Kommentarer
Trackback
