SLÖSA HAR TAGIT ÖVER SVERIGE
Slöseri med skattemedel
SvD har idag en ledare, skriven av Tove Lifvendahl, och som ger ett antal exempel
på när det slösats med skattemedel.
I ledaren hittar flera små och roande exempel på när det slösats friskt med skatte-
medel.
MEN EGENTLIGEN BORDE DET INTE VARA ROANDE ATT LÄSA OM NÄR
DET SLÖSAS MED SKATTEMEDEL, FÖR DET SLÖSAS MED SKATTEMEDEL
NÅGOT SÅ FÖRFÄRLIGT.
Både bland politiker, myndighetschefer och anställda.
Rent generellt ses offentliga medel, som tillhöriga det offentliga, och det finns
oftast ingen förståelse varifrån de kommer.
Detta slöseri har sin grund i att det offentliga disponerar för mycket pen-
gar, inte för lite pengar.
DISPONERAR MAN FÖR MYCKET PENGAR BEHÖVER MAN INTE MOTIVERA
ENSKILDA SATSNINGAR OCH MAN BEHÖVER INTE PRIORITERA OLIKA ÅT-
GÄRDER MOT VARANDRA.
Vill en politiker eller en myndighetschef bekosta något finns det oftast offentliga me-
del att tillgå.
Det är bara när medborgarna vill något, och detta inte sammanfaller med vad
politiker och myndighetschefer vill, som det inte finns medel att tillgå.
Denna ytterst brotskämda attityd bland politiker, myndighetschefer och anställda
löser man inte genom att ständigt pumpa in mer pengar i många gånger extremt
ineffektiva system.
MAN LÖSER DETTA SLÖSERI MED OFFENTLIGA MEDEL GENOM ATT ANSLÅ
MEDEL SOM ÄR I RIMLIG NIVÅ, SÅ ATT ENSKILDA STATSNINGAR MÅSTE
STÄLLAS MOT ANDRA SATSNINGAR OCH MOTIVERAS FÖR ATT KUNNA
PRIORITERAS.
Tove Lifvendahl pekar på en enskild händelse, som visar hur detta beteende satt
sig i ryggmärgen hos politiker, och exemplet är hämtat från TV debatt om ekonomin.
Exemplet är både roande och tänkvärt.
Olika partiers företrädare fick frågan hur de skulle disponera en hundralapp som
sträcktes fram till dem, hämtad ur den outsinliga skattkistan.
Alla visste hur hundralappen skulle disponeras, och reflexerna var de givna.
Tove Lifvendahl återger då ett twitterinlägg, som visar att svaret skulle kunna vara
ett annat än de reflexer som lämnades.
"JAG RÄCKER TILLBAKS HUNDALAPPEN, DEN ÄR INTE MIN OCH JAG
BESTÄMMER INTE ÖVER DEN".
Om man lyckades implementera 1 promille av detta tänkande bland politiker och
myndighetschefer, skulle vi kanske slippa mycket slöseri med offentliga medel,
som Bottniabanan, flygplatsen utanför Luleå, Medeltidsstaden och olika James
Bondsfester, och varför inte Carl Bildts senaste resa till Bagdad, som inte har
annat syfte än att få andra att tro han kan skälla bättre än en mellanstor hund.
Alla politiker och myndighetschefer borde läsa denna ledare i SvD och
ta del av de roande exempel, som ges på olika typer av rena slöseriet.
HÄR GES EN MÖJLIGHET ATT FÅ DEN SANNA BILDEN AV MÅNGA POLITIKER
OCH MYNDIGHETSCHEFER, INTE DEN BILD DE BESKRIVER SIG SJÄLVA MED.
AE
Kommentarer
Trackback
