ATT SPENDERA SIG UR KRISEN
Vinner den som maximerar antalet ?
Det som många betecknar som landets största framtida ödesfråga har nu fått sitt
rättmätiga plats i valrörelsen, men onekligen på ett märkligt sätt.
Nu tycks blocken tävla om at framstå som det block som genererar mest
nyanlända till landet, och den som spenderar mest pengar på detta vin-
ner, tror man.
Trots de något överraskande ansatserna har både blocken en stor uppförsbac-
ke i kampen.
Ska de spurta nu inför valet och ta täten får de ta i riktigt ordentligt.
SANNOLIKHETEN FÖR ATYT DE LYCKAS SLÅ CENTERPARTIETS AM-
BITON ATT TA HIT 30 000 000 MILJONER NYANLÄNDA, SOM SKA RÄD-
DA GLESBYGDEN FÅR ÄNDÅ SES SOM LITEN.
Men kampen rullar på ändå, Fredrik Reinfeldt inledde slutspurten med att lova
ta hit minst 80 000 under året, något som idag växte till 100 000, tillsammans
med anhöriginvandringen gör det ungefär 200 000.
Kan låta mycket men väger lätt mot Centerpartiets mål på 30 000 000.
Fredrik Reinfeldt lät ändå optimistiskt, när han lovade hur mycket detta skulle
kosta, nöjd förklarade han att detta skulle kosta så mycket att vi var tvungna
att bita ihop, visa tålamod och öppna våra hjärtan, senare förtydligade han det
senare med att våra hjärtan kunde vi stänga för gott, bara vi öppnade upp plån-
boken när vi bet ihop.
Tydligen anade Fredrik Reinfeldt ugglor i mossen, skulle oppositionen komma
med ett löfte om ännu större invandring som kostade ännu mer, så att vi skulle
få fördelen att bita ihop ännu mer.
Carl Bildt och Anders Borg beordras alltså ut på presskonferens för att lova att
den ökande invandringen skulle kosta ännu mer än det Fredrik Reinfeldt lo-
vade.
Nu skulle den kosta så mycket att pengarna skulle ta slut inom viktiga
områden, men genom ett under, världens åttonde underverk ?, skulle
detta som kostade så mycket att pengarna inom viktiga områden tar
slut, inte kosta något förrän 2018.
BRA MED UNDER NÄR PENGARNA INTE RÄCKER.
Men oppositionen, med draghjälp av Margot Wallström, snuvade ändå
Fredrik Reinfeldt på konfekten, i tidningen Samtiden får hon Fredrik Reinfeldts
löften att framstå som njugga och futtiga.
Hon förklarar där att det Fredrik Reinfeldts utspel är inte imponerande, han
låter ju bara allt stå tillbaka för en satsning på invandring.
Notera gärna det investeringsvänliga ordet satsning.
Själv slår Margot Wallström ftill ordentlig för oppositionens räkning, Fredrik
Reinfeldt framstår nu som en ren nagelbitare, vi får då höra hur slipstenen
ska dras, så att vi får bita ihop ännu mer, visa ännu större tålamod och
öppna upp även spargrisen.
Margot Wallström låter då meddela:
HÖGRE SKATTER GÖR ATT VI RÖDGRÖNA KAN SPENDERA ÄNNU MER
PENGAR PÅ INVANDRINGEN.
Här har Fredrik Reinfeldt inte en chans, ordet spendera avgör kampen, invandrin-
gen ingår nu i konsumtionsmönstret och vi ska konsumera oss ur krisen genom
att spendera mer konsumtion på invandring, jeanshandlare kan se sig dragna
vid näsan.
När man tar del av denna kamp mellan de ansvarsfullaste jättarna i hela Europa
blir man imponerad.
Med den positionering Sverige redan har när det gäller invandring, vittnar det om
en både imponerande och djärv investeringsvilja att spendera ännu mer på detta
område.
Sett i absoluta tal, spenderar vi mer än något annat land i Europa, talar
man om invandring per capita är vi outstanding, och ändå vågar dessa
modiga politiker spendera ännu mer.
Tyskland med sina dryga 80 miljoner tar emot, i absoluta tal, mindre antal än
Sverige.
DETTA INNEBÄR ATT VI I RELATIVA TERMER SPENDERAR UNGEFÄR
9 GÅNGER MER FÖR ATT KONSUMERA INVANDRING.
Dagens rapport gav också god bränsle till hur klokt det är att spendera mer
på att konsumera invandring.
Ivar Arpi, skribent på SvD och verksam inom en tankesmedja, hade goda
kunskaper och räknade upp ett antal områden, där pengarna nu snabbt
skulle ta slut med den ökning av invandringen vi nu kunde se.
Ivar Arpi var också tydlig med att ange att situationen nu var extremt allvarlig,
situationen var unik, och den ökande invandringen och med den skenande
kostnader, ett uttryck Anders Borg gärna använder, utgör den största ödes-
fråga Sverige står inför.
Utgår man ifrån denna beskrivning är det ju en ren gåva från högre mak-
ter, att våra politiker tävlar om att situationen ska bli ännu mer allvar-
lig, den ska bli ännu mer unik och den ska bli en ännu större ödesfråga.
Många tycks tro att det är rena tillfälligheter att Sverige ges möjlighet att spen-
dera sig ur finanskrisen genom att konsumera mest invandring i Europa.
På den punkten har alla fel, det framgick av rapport och varit klart sedan
långt tidigare.
Att vi spenderar mer än alla andra på detta område är ingen tillfällighet
utan ett resultat av långt och troget arbete.
Genom att utforma produkten invandring på ett sätt som gör att andra länders
motsvarande produkter inte har en chans att göra sig gällande, attraheras
asylströmmen att bygga upp just Sverige.
Vi fick också höra att Fredrik Reinfeldt arbetat för detta mål alltsedan sin tid i
MUF,
Ska det gamla ordspråket då gälla, trägen vinner, får alltså Fredrik Rein-
feldt skärpa sig.
ATT MED DETTA MÖDOSAMMA OCH TRÄGNA ARBETE SPENDERA
MINDRE ÄN MARGOT WALLSTRÖM OCH OPPOSITIONEN, DET DUGER
BARA INTE.
När man diskuterar dessa frågor, får man inte glömma att bakgrunden är
mer än dyster och mer än tragisk.
Antalet konflikter, antalet krishärdar och antalet flyktingar gör att lidan-
det på många håll är outhärdligt, och viljan att hjälpa får man ta för gi-
ven.
MEN DET ÄR INTE HELT SÄKERT ATT MAN BEDRIVER DEN BÄSTA
HJÄLPEN INOM OLIKA KRISHÄRDAR GENOM ATT SKAPA EN KRIS
TILL.
Men vi har ju inte spenderat allt ännu ?
AE
Kommentarer
Trackback
