VÅGAR OCH KAN VI SE OSS SJÄLVA I SPEGELN
Men bara om man höjer blicken
Dagens PISA undersökning har på många håll väckt starka reaktioner, främst av
den anledningen att undersökningen avser sådant, som är kopplat till förmågan
att lösa problem i vid mening, inklusive uthållighet, kreativitet och annat.
När tidigare undersökning visat att kunskapsutvecklingen är dålig har många trös-
tat sig med.
MEN VI ÄR JU DUKTIGA PÅ ATT VARA KREATIVA OCH ATT LÖSA PROBLEM
Nu kan vi alltså inte trösta oss med detta heller.
Ingen vågar sig på att hitta förklaringar till varför vi skulle vara sämre än mån-
ga andra att just lösa problem.
Diskussionen förs som om det fortfarande är en fråga om att höja lärarnas löner och
att valfriheten ska frälsa oss.
Men det finns faktiskt vissa indikationer på varför resultatet är som det är.
En stor förmåga att lösa problem vittnar om en hög intellektuell förmåga, att förneka
det sambandet är inte bara obegåvat, det är mer än obegåvat.
SAMBANDET LYSER OCKSÅ FRAM I OLIKA UNDERSÖKNINGAR, BARA MAN KAN
OCH VILL SE RESULTATEN.
Dagens PISA resultat är tydlig i vissas avseenden, snittet på problemlösningsförmågan
anses ligga på 500, Sverige ligger under medel på 492.
HÖGST I UNDERSÖKNINGEN LIGGER SINGAPORE MED ETT RESULTAT PÅ 562,
STICKER UT SOM EN KLART LYSANDE STJÄRNA.
Singapore återfinns högst i en annan undersökning, som också relaterar till förmågan att
lösa problem, undersökningar om olika länders och regioners IQ.
Här anses snittet ligga på 100, och Singapore ligger högst i världen på 109 (i snitt).
Bäst i världen i förmåga att lösa problem, och högst rankning när det gäller IQ snitt,
det är väl ett samband man borde fundera över.
Egentligen behöver man inte fundera speciellt länge, sambandet är mer än klart, god
förmåga att lösa problem når man inte med höga lärarlöner, det når man med hög be-
gåvning.
Vart leder detta när det gäller Sverige ? Det leder i en obehaglig riktning.
Sverige har ett IQ snitt som ligger under 100 (under snitt) och detta har varit långsamt
dalande under ett antal år. Kopplingen till aktuellt resultat i dagens PISA undersökning
är även här mer än tydlig.
Låg begåvning/låg IQ medför per automatik låg förmåga att lösa problem.
Vågar man inte se denna något obehagliga sanning, kommer vi att fortsätta att uppvisa
dåliga resultat, både vad gäller problemslösningsförmåga och IQ, i den mån man vågar
mäta det senare.
Vad ska man då göra om man vågar se sanningen i vitögat och se denna sanning och det-
ta uppenbara samband.
Man bör vidga blicken ytterligare lite, och se att det finns också ett samband till den tidigare
PISA undersökningen, den som uppvisade en kraftigt försämrad kunskapsutveckling.
Allt hänger ihop, för ingen vill väl på fullt allvar påstå att förmågan att inhämta kun-
skaper är helt frikopplad från den intellektuella nivån, dvs aktuell IQ.
Vågar man tänka i dessa termer faller en slutsats ut ganska så självklart.
Den mest effektiva vägen mot en bättre kunskapsutveckling och bättre problemlös-
ningsförmåga följer med en ökning av vår genomsnittliga IQ.
GÅR DET ATT ÖKA VÅR GENOMSNITTLIGA IQ, BÖR INTE VARA OMÖJLIGT DÅ VI
HAR LYCKATS ATT SÄNKA DEN.
Forskning har visat att man genom intellektuella utmaningar kan öva upp intellektet på
en apa (alltså öka apans IQ) och det vore väl ren skam om det mänskliga släktet här
skulle vara sämre rustat.
Men det tar tid, mycket lång tid, och det kräver ett helt annat synsätt än det vi har idag, det
mest troliga är att vi inte har den "drakoniska" kraft som erfordras för att den vägen bryta
mönstret.
Så vi får nog fortsätta att se kunskapsutveckling och problemlösningsförmåga, som
en funktion av höga lärarlöner och en reformtakt i skolan, som gör att allt slås sön-
der.
MEN RÄKNA INTE MED ATT DET BLIR MARKANT BÄTTRE.
AE
Kommentarer
Trackback
