FÖRSVARSFÖRMÅGAN ERODERAR
Planeringen av Försvaret sämre än vad man någonsin kunnat tro
Vi har matats med rapporter från olika håll, som alla pekar i samma riktning.
FÖRSVARET ÄR ETT SÄRINTRESSE, SOM ÄR PÅ VÄG ATT FÖRSVINNA.
Revisionsverket har haft vänligheten att med jämna mellanrum upplysa oss om att
Försvaret mer eller mindre är helt utan planering, det mesta sker vind för våg.
Den rapport Riksrevisionen nu presenterar bekräftar denna bild, det förekom-
mer ingen försvarsplanering värd namnet.
Vi har länge vetat att Försvarets materialanskaffning varit satt på undantag, och gett
upphov till stora brister och ryckig planering, om man nu vill vara vänlig nog att använ-
da det begreppet planering..
RIKSREVISIONEN BEKRÄFTAR NU DETTA MED STOR ÖVERTYDLIGHET.
Den urholkade materialanskaffningen medför under de närmaste 10 åren brister i
materialanskaffning på 30 - 50 miljarder, vilket innebär ungefär 4 miljarder per år,
10 % av nuvarande försvarsbudget.
Detta är inga brister, som är knutna till särintressets egna önskemål.
DESSA BRISTER MÅSTE TÄCKAS FÖR ATT FÖRSVARET SKA KUNNA UPP-
NÅ DE MÅL SOM SATTS AV RIKSDAG OCH REGERING.
4 miljarder omåret är ju ingen liten brist, och den märks på många olika områden,
att då spela med 100 miljoner ena veckan och ingen miljon nästa vecka utmanar
ju bara löjet.
Den första frågan är hur det kunde bli så här illa, här är det ju inte ens fråga om en
planeringsmiss.
EN SAMLAD BILD GER SNARAST INTRYCKET ATT DET INTE PLANERATS
ÖVERHUVVUDTAGET, DET HAR BARA RÅKAT BLI PÅ DET ENA ELLER ANDRA
SÄTTET.
Varningstecken har inte heller saknats, ÖB har med jämna mellanrum varnat för just
denna underfinansiering vad gäller materialanskaffningen, men varje gång har den
ansvarsfulla Alliansregeringen skakat på huvudet och sagt.
FÖRVARETS BEHOV ÄR TÄCKTA.
Det går därför inte att frigöra sig från misstanken att Regeringen medvetet vill strypa
försvaret, genom att underfinansiera materialanskaffningen och den vägen tvinga fram
rationaliseringar.
Mycket i det som borde vara planering, tyder på att ingen planering förekommit.
Anskaffningen av JAS Gripen var närmast ett industriprojekt, som syftade till att behålla
svenskt kunnande inom flygteknik.
Försvaret hade andra mer angelägna behov, men skulle finansiera detta industri-
projekt med försvarsanslag, något som kom att medföra att JAS Gripen redan från
början blev en gökunge i boet.
REDAN HÄR UPPKOM EN STOR UNDERFINANSIERING I ÖVRIG MATERIALAN-
SKAFFNING.
Att anskaffningen av JAS Gripen inte var något annat än ett industriprojet, syftande till
att behålla det industriella kunnandet styrkas av ett antal faktorer.
Man brydde sig inte ens om att avsätta resurser för att kunna hålla planen i luften,
inga resurser för flygbensin och flygtid fick dem att stanna kvar på marken.
Och ovanpå detta visar nu den skå kallade "planeringen" att man inte velat el-
ler kunna inse att planen behöver reservdelar för att kunna flyga.
SÅ NU SLAKTAS FRISKA GRIPEN PÅ LÖPANDE BAND FÖR ATT FÅ FRAM RESERV-
DELAR SÅ ATT RESTERANDE KAN KOMMA UPP I LUFTEN.
Alliansregeringen kallar detta för försvarsplanering.
Vi har länge vetat att Försvaret både behöver och saknar fungerande luftvärn, nå-
got som inte bekommit den ansvarsfulla Alliansregeringen det allra minsta.
NU PLÖTSLIGT ÖVER EN NATT, GÖR MAN ETT OMSLAG ÄVEN HÄR, OCH KON-
STATERAR ATT DET KANSKE VORE BRA MED LITE LUFTVÄRN.
Så nu ska det anskaffas lite luftvärn, men först 2020.
Alliansregeringen kallar detta för försvarsplanering.
Artillerihaubister har vi inte haft tillgång till på länge, de försvann i ett havererat samarbete
med Norge.
Det finns sådana som bestämt hävdar att sådana kan vara bra att ha, men inte den
ansvarsfulla Alliansregeringen.
Även bristen på haubister beskrivs av Alliansregeringen som ansvarsfull och kraftfull för-
svarsplanering, under måttot tillgängligt, användbart och flexibelt.
Nu spelar det kanske inte så stor roll, om vi har haubitser eller inte, de behöver ju drag-
fordon för att kunna förflyttas, något som Försvaret idag har stora brister på.
Även här medför brist på reservdelar och övriga resurser att många är funktions-
odugliga och försedda med körförbud.
Anskaffningen av nya tunga fordron förvann också i ett havererat samarbete med Norge.
Alliansregeringen tycks vara bra på att få samarbeten med Norge att haverera.
Skulle vi på något underligt sätt ändå få fram tunga fordon har de en begränsad rör-
lighet, då förmågan att ta sig över även mindre vattendrag numera är helt bortblåst.
Regeringen kallar denna oförmåga för flexibilitet.
Ubåtar säger både ÖB och Regeringen att vi behöver.
Anskaffningen av nya sådana försvann i ett havererat samarbete med Kockums, var
detta landar vet ingen idag. Det enda man vet är ubåtarna blir senarelagda, om de över-
huvudtaget kommer till stånd.
Alliansregeringen tycks vara bra på att få samarbeten att haverera även med andra
än Norge.
Mot denna bakgrund konstaterar nu Riksrevisionen att Försvaret saknar 4 miljarder om å-
ret under en tioårstid för att kunna leva upp till Riksdagens och Regeringens mål.
En slutsats bör man kunna dra.
INGEN, INTE ENS DEN ANSVARSFULLA OCH KRAFTFULLA ALLIANSREGERINGEN,
KAN VARA SÅ ENBARMELIGT DÅLIG PÅ ATT PLANERA, SÅ ATT DENNA SITUATION
OCH DESSA BRISTER UPPSTÅR.
Detta leder till slutsatsen att man genom underfinansiering medvetet velat urgröpa Försvaret.
Satsningen på luftvärn nu är ju närmast skrattretande, alla har varit medvetna om denna brist
under många år.
Först nu vaknar Regeringen till i sambandmed Ukraina krisen.
Ojdå, finns det ryssar, då får vi nog fixa till lite luftvärn.
MEN FÖRST 2020.
Då vet vi inte om det finns vare sig ryssar, Ukraina eller svenskar.
Detta är ingen planering.
DET ÄR RYCKIGA OMSLAG, DÄR MAN SKJUTER FRÅN HÖFTEN I EN DAG FÖR
DAG POLITIK.
Ena dagen Afghanistan, andra dagen Sverige, ena dagen inget luftvärn, nästa dag
luftvärn, man kan ju knappast säga att långsiktigheten imponerar.
Hyser man den uppfattningen att man långsiktigt skapar stabilitet och säkerhet i vår omgiv-
ning på detta sätt kanske man ska ägna sig åt annat än planering av Sveriges försvarsför-
måga.
AE
Kommentarer
Trackback
