SPEX I ROSENBAD
Det dunkelt tänkta är det dunkelt sagda
Så hette det förr när man inte förmådde tänka klart och sa dumma saker, som ingen
förstår.
Men hur ska man formulera sig när någon inte tänker alls och säger det som är
dummare än dumt, och som inte går att förstå.
KANSE NÅGOT ÅT HÅLLET "HAR MAN INTE TÄNKT ALLS SÅ SKA MAN HÅLLA
TYST".
I så fall borde vår humoristiske minister i Rosenbad, Eric Ullenfån, hållt sig tyst idag i
stället för att ägna sig åt något som närmast framstår som galghumor.
Att Alliansregeringen känner sig pressad från många håll av den verklighet som nu
trycker på från många håll är lätt att förstå.
EN FLYKTINGSTRÖM SOM ÄR STÖRRE ÄN NÅGONSIN OCH ETT MIGRATIONSVERK,
SOM HINNER MED MINDRE ÄN NÅGONSIN.
Nu ska tydligen denna pressade situation lösas med galghumor och Eric Ullenfån har idag
skämtat grovt om detta.
GALGHUMOR OCH KEJSARENS NYA KLÄDER I EN MÄRKLIG BLANDNING.
Nu ska man alltså sätta press på nyanlända och antar de inte erbjudna jobb ska de inte
erhålla etableringsersättning.
Det kan inte finnas någon annan förklaring på detta dunkelt tänkta än att Eric Ullen-
fån driver med oss.
Med den arbetslöshet som idag råder är väl de flesta överens om att det finns inga jobb att
"erbjuda". Ska man kunna erbjuda något måste det finnas något att erbjuda, det är nog de
flesta överens om, utom humoristerna i Rosenbad förstås, de erbjuder vad Hasse Alfredsson
kallade "tomma påsar".
Att bara komma på tanken att erbjuda jobb som inte finns är så befängt att desparatio-
nen inom Rosenbad tycks ha escalerat riktigt ordentligt.
Den enda realistiska varianten är undanträngningar i någon form, en nyanländ får ett jobb som
en annan mister. För att en arbetsgivare ska bli intresserad av att byta ut en som kan svenska
mot en som inte kan svenska måste moroten vara stor, ordentligt stor.
Instegsjobb i kubik kanske, det borde kunna locka en del arbetsgivare, men det räcker
ändå inte långt, den typen av undanträngning kan bara tillämpas på enklare sysslor,
där språket inte spelar någon roll och utbildning inte erfordras.
DEN MARKNADEN ÄR REDAN FULL AV INSTEGARE, SÅ NU SKA DÅ NYANLÄNDA
MED HÖGRE INSTEGSERSÄTTNING TRÄNGA UNDAN INSTEGARE MED DEN NUVA-
VARANDE NIVÅN PÅ INSTEGSERSÄTTNING.
Och dessa undanträngda nyanlända, ska de sedan i sin tur erbjudas jobb som inte finns
och ges en ännu högre variant av instegsersättning och i sin tur tränga undan dem som
trängt undan dem. Utan tvivel en lustiger dans.
Någon annan lösning lär inte finnas i sikte.
DET ÄR VÄL BARA DESPERADES I ROSENBAD, SOM BJUDER IN TILL FEST UTAN
ATT HA NÅGON FEST.
Och verklighetsförankringen framstår inte som imponerande, vad är det tänkt ska hända,
när en nyanländ erbjuds ett jobb, som inte finns, och tackar nej.
Att etablerinfsersättning är i farozonen har vi fått höra, men det betyder knappast att den
som tackar nej till jobb , som inte finns, hamnar på fattighuset.
För det är väl ingen som på fullt ansvar tror och föreställer sig att någon tar på sig
ansvaret för att nyanlända ska lämnas utan tak över huvudet och svälta ihjäl, om de
inte tar ett jobb som inte finns.
I STÄLLET BLIR DET NÅGON ANNAN TYP AV ERSÄTTNING, SOM MEDFÖR ATT DET
ÄR FULLSTÄNDIGT OINTRESSANT HUR MAN STÄLLER SIG TILL ETT ERBJUDANDE
OM ETT JOBB SOM INTE FINNS.
Sedan kan man ju försöka att vara lika humoristisk som Eric Ullenfår försöker vara idag.
Vad händer om en nyanländ tackar ja till ett jobb som inte finns ??
Nog för att man sett tecken på att Alliansregeringen blir alltmer desperat i takt med att väl-
jarunderlaget sviktar.
MEN ATT DESPRERATIONEN SKULLE TA SIG SÅ DESPERATA FORMER ATT MAN
BJUDER IN TILL FEST NÄR MAN INTE HAR FEST, DET VAR SVÅRT ATT TRO, TIDI-
GARE.
Kombinerar med detta skämt med centerpartiets skämt, att vi ska ta hit minst 30 000 000
nyanlända blir ju allt hejdlöst roligt.
Antalet sysselsatta i landet bör väl uppgå till runt 4 800 000. När alla dessa är ersatta med
nyanlända med instegsjobb, återstår ändå lika många som ska anta ett jobb, som inte finns.
BLIR DÅ LÖSNINGEN ATT DET SKA TILL TVÅ ELLER TRE INSTEGSJOBB PÅ VARJE
ARBETSPLATS,
I så fall börjar det alltmer lika bemanningen på gamla sovjetiska fabriker, där jobbade alltid
tre gånger så många än vad som erfordrades.
Samtidigt måste man ge Eric Ullenfån en eloge, det är inte många som lyckats göra arbets-
marknadspolitiken lustbetonad och skämtsam.
DET HAR HAN GJORT IDAG, MED RÅGE OCH ALL HEDER.
En tom påse är en tom påse, det borde även Rosenbad inse.
AE
Kommentarer
Trackback
