KUNSKAPSUTVECKLINGEN I SKOLAN
Sverige alltmer på dekis
Alla tycks numera överens om att vår kunskapsutveckling utvecklas sämre
är i andra jämförbara länder.
Men där tycks det vara slut på enigheten, man kan särskilja två olika
extremgrupper, som har olika taktik för hur en dålig skola ska göras
bättre, eller sämre.
På den ena ytterligheten ligger Alliansregeringens företrädare, tyvärr livligt
påhejad av samtliga oppositionpartier.
DÄR VILL MAN GÖRA EN DÅLIG SKOLA BÄTTRE GENOM ATT GÖRA DEN
SÄMRE.
På den andra ytterligheten ligger rasister och främlingsfientliga.
SOM VILL ATT EN DÅLIG SKOLA SKA GÖRAS BÄTTRE GENOM ATT GÖRA
DEN BÄTTRE.
Om man frisläpper sig från det vanliga tjattret och tramset om främlingsfientlighet,
som blockerar all vettig debatt i landet, finns det vissa fundamenta, man bör ta ha
kunskap om och ta hänsyn till, när man säger sig vilja utveckla kunskapsutveck-
lingen i skolan.
All forsking i dag visar entydigt, mycket entydigt, och sedan får Eric Ullenfån, Mona
Sahlin och Ansvarspredikanten säga vad de vill, att det finns skillnader i begåvnings-
profiler.
Man har i dag kommit så långt att man kan konstatera, sedan får Eric Ullenfån,
Mona Sahlin och Ansvarspredikanten säga vad de vill, att denna skillnad till
viss del beror på miljöförutsättningar och till viss del genetiska orsaker.
NÄR DET GÄLLER SKILLNADER, KNUTNA TILL GENETIKEN, ÄR MAN TÄML-
LIGEN ENIG OM I FORSKNINGEN, ATT MYCKET ÄR KNUTET TILL INAVEL
OCH VAD DETTA FÖR MED SIG.
Att sedan forskaren och den mångkunnige Eric Ullenfån underkänner all forskning
är en helt annan sak, myter betyder här mer.
Men om man bortser från Eric Ullenfån och låter slutsatserna styras av befint-
lig forskning är det lätt att konstatera viss elementära fakta.
Skillnader i begåvningsprofil leder fram till olika genomsnittliga IQ. Sverige anses ha
en genomsnittlig IQ på omkring 100, vissa anger 101. En viss befolkningsgrupp, som
ska ersätta vår barbariska svenska kultur anses ha en genomsnittlig IQ på 68.
Dessa basfakta kan man självklart ignorera, men om man väljer att inte ignorera
dessa basfakta blir det lättare att föra en vettig debatt.
En sådan vettig debatt bör styras av ett antal elementära faktorer.
1) Om man sammanför 2 individer, den ena med OQ 101 och den andra med IQ 68,
blir det svårare att nå ett visst resultat än om man sammanför två individer med
iQ 101, under förutsättning att resursinsatsen blir densamma.
2) Om man sammanför 2 individer, den ena med IQ 68 och den andra med IQ 101, och'
styr resurserna, så att den med IQ 68 ska komma "ikapp" den med IQ 101, så blir
den genomsnittliga IQ lägre 'än 101
3) Om den med IQ 101 ser rersurserna styras på sätt som 2) visar tappar IQ 101 sitt
incitament att bli bättre, det lönar sig föga.
4) Av 3) följer lätt att av två elever, där den ena inledningsvis är motiverad och den
andre inte, båda blir mindre motiverade om antalet elever med IQ 68 blir allt större.
Lämnar man allt tjats om rasism åt sidan blir det lätt att dra vissa slutsatser av ovan-
ståend elementära basfakta.
Om man utgår ifrån en relativt homogen grupp med IQ 101 och späder ut den med
allt större grupper med IQ 68, blir det genomsnittliga kunskapsresultatet allt sämre
över tiden, ju större gruppen IQ 68 blir.
Detta motverkar man inte, utan förstärker, om man styr resurser från "grupp 101"
till "grupp 68".
Som individ och politiker är man i sin fulla rätta att tycka, och att argumentera för att en
"grupp 68" ska bli allt större andel i de klasser, som tidigare tillhörde "grupp 101".
Men om man samtidigt hävdar att det genomsnittliga skolresultatet inte blir sämre
med en sådan utveckling medför det att man placerar sig själv i "gruppen 68".
Om man , som vissa gör, bygger ett reformarbete i skolan, som syftar till att lyfta det ge-
nomsnittliga resultatet, på att det blir bättre och bättre om "gruppen 68" blir allt större,
då placerar man sig själv någon annanstans.
Och inte är det över 68.
DET FINNS INGET REFORMARBETE I VÄRLDEN OCH DET FINNS INGA RESUR-
SER I VÄRLDEN SOM KAN LYFTA EN KUNSKAPSUTECKLNING, OM DEN GE-
NITTLIGA IQ HELA TIDEN MINSKAR I ELEVMATERIALET.
Inget av det som tas upp ovan får man självklart tala, utan man ska självlart
låtsas som om det som finns inte finns, och det som är inte är.
Vi lever ju i Sverige, och där har alla med IQ 68 självklart IQ 101.
Men så länge vi låter dessa självklarheter styra oss får vi också räkna med att
alltmer falla tillbaka i kunskapsutvecklingen.
Och som sagt, visst har man rätt att tycka och argumentera för att så ska ske.
MEN MAN BORDE OCKSÅ HA RÄTTEN FÖR ATT TYCKA OCH ARGUMENTERA
FÖR ATT SÅ INTE SKA SKE.
Men alla är ju lika mycket värda. då kan ju ingen
ha IQ under 100, men hur ska vi göra med de som
har över 100, de är ju också lika mycket värda ??
Vi bestämmer att de med IQ 130 också har IQ 100,
DÅ är alla lika mycket värda, och DÅ blir det bra
AE
Kommentarer
Trackback
