EN DEL ÄR VÄRDA MER ÄN ANDRA
Fångad i sin egen retorik
Kör man ner i ett hjulspår eller ett dike kan det ibland vara svårt komma på
rätt spår igen.
Är man fångad i sin egen retorik kan det vara lika svårt, eller kanske
svårare, att frigöra sig från detta.
Särskild om omgivningen börjar gasta om rasism och brunskjortor, då kan
det ofta kännas tryggt att stanna kvar i diket, eller i retoriken.
ALLA ÄR LIKA MYCKET VÄRDA.
VI ÄR ALLA LIKA MYCKET VÄRDA, GRUPP FÅR EJ STÄLLAS MOT
GRUPP.
Hur ofta har vi inte fått höra detta, till leda kan man nog säga. Men detta
är ju inget annat än rent trams.
ALLA ÄR INTE LIKA MYCKET VÄRDA.
VI ÄR INTE ALLA LIKA MYCKET VÄRDA, OCH IBLAND MÅSTE VI STÄL-
LA GRUPP MOT GRUPP, DET KAN TILL OCH MED VARA ÖNSKVÄRT.
Vilka är mest rabiata med detta "vi är alla lika mycket värda", det vet vi alla,
det är oftast våra folkvalda, och så lite lösaktigt folk på våra tidningar.
Hur är det med politikerna själva bakom retoriken ??
Det visar sig tydligt när det går till val. I själva kandidaturen ligger att man fram-
häver sig som bättre än andra.
Varför skulle man annars göra anspråk på att representera andra så att de
får det bättre ?? Man måste ju då se sig själv som mer lämpad för detta.
ÄR MAN DÅ I DE EGNA ÖGONEN LIKA MYCKET VÄRD SOM ANDRA, PER
DEFINTION INTE, MAN ÄR MER VÄRD SJÄLV.
Annars hade man inte kandiderat, då hade det varit bättre att ta en lottsedel och
låta vinnaren bli riksdagsman, för alla är ju lika bra, annat är ju otänkbart om de
är "lika mycket värda".
Och hur ser man på sina politiska motståndare?? Vem har hört en moderat säga
att alla socialdemokrater är lika bra och ansvarsfulla som moderater, för det måste
de ju per definition vara om "alla är lika mycket värda" och "grupp får inte ställas mot
grupp". Motsatsen gäller självfallet också.
Och hur lika mycket är alla värda, när man sitter i riksdag och bestämmer pen-
sioner för sig själva och andra, inte ett dyft.
DÅ ÄR MAN DEFINITIVT MER VÄRD ÄN ALLA ANDRA, ANNARS SKULLE JU
PENSIONEN VARA DENSAMMA.
ELLER ??
Hela lönsättningen i hela vår tillvaro bygger på att "alla är inte lika mycket värda" och
man ställer "grupp mot grupp". Här är vissa mycket mer värda än andra.
Om alla vore lika mycket värda skulle väl alla ha exakt lika mycket betalt.
ELLER ??
Från tunnelbanan känner vi den så kallade spårrånaren och hans offer.
Hur många är beredda att hävda att dessa är lika mycket värda, innerst inne ??
Säkert ingen, de flesta tycker nog att spårrånaren inte är värd ett dyft, innerst
inne, och de har rätt, på ett sätt.
TÅGRÅNAREN ÄR INTE VÄRD ETT DYFT, INNERST INNE, OM MAN STÄLLER
HONOM I RELATION TILL OFFRET, PÅ ETT SÄTT.
Om man ställs inför valet att rädda Adolf Hitler eller Maria Theresia, och bara kan räd-
da en av dem, är då båda lika mycket värda ??
Skulle så vara fallet singlar man ju slant om vem som ska räddas, men det gör man ju
inte, de flesta räddar nog Maria Theresia.
DÅ KAN JU INTE BÅDA VARA LIKA MYCKET VÄRDA.
ELLER ??
Tänker man efter, det allra minsta, bör man nog på många håll lägga ner detta
babblande om att "alla är lika mycket värda" för det är de inte, vare sig i vår vardag
eller rent teoretiskt.
Denna typ av retorik blir ibland, eller ofta eller varför inte alltid, väldigt utarmad. Just
begreppet människovärde är värt ett bättre öde än att mantras bort.
Ska man fylla retoriken med innehåll måste nog de flesta tänka om, och tänka om
ganska så rejält.
Det mesta tyder nog på att värdet av en människa rymmer två dimensioner, ett
grundläggande människovärde, då alla i egenskap av människa har ett värde,
och det får nog anses "vara lika".
MEN OCKSÅ ETT ANNAT VÄRDE, SOM BYGGER PÅ PERSONLIGA EGENSKA-
PER, OCH SOM VARIERAR FRÅN INDIVID TILL INDIVID.
Och detta måste man erkänna, om inte annat därför att hela vår vardag och hela vår
existens just bygger på att vi anser att olika individer är olika mycket värda och behand-
lar dem därefter.
Erkänner man inte detta är risken förödande att tankarna leds i helt fel riktning, doktorn
blir patient och patienten blir doktor.
Detta har definitivt inte med rasism eller liknande att göra, utan ligger på ett mo-
raliskt och individuellt plan.
Och på detta plan kan en röd vara mer värd än en svart, och en svart mer värd än en
vit.
Och ve och fasa,då måste man nog också erkänna, att en vit kan också vara mer
värd än en gul.
Förstod vi så småningom om att jorden var rund, när den var platt, kanske vi också kan
förstå att "alla är inte lika mycket värda" när de är "lika mycket värda".
Nobelprisen skulle inte heller räcka till alla om "alla var lika mycket värda", på ett
individuellt och moraliskt plan är det nog bäst tillägga.
Det där känns lite knepigt, vissa av
oss tycker ju att vi är värda mer än
andra ??
AE
Kommentarer
Trackback
