BORÅS STAD LEKER LENIN

I Borås kan aldrig den politiska sfären bli för stor
 
Inte heller tycks den politiska marken bli för stor, i demokratiska länder skulle
man säkert tala om minerad mark.
 
Även om nu både Sverige och Borås inte tycks rymmas inom en välutveck-
lad demokrati så är det minerad mark man rör sig på.
 
Kommunalfullmäktige i Borås har då nyligen debatterat en fråga som rör inköp av
ytterligare kolchosmark, man tycks fortfarande inspirerad av förutvarande Sovjet-
unionen och vill äga så mycket mark som möjligt.
 
Debatten i fullmäktige tycks ha blivit både hetsig och lång, demokratiförespråkare
mot diktaturförespråkare.
 
Å ena sidan äga så mycket mark som möjligt, å andra sidan inte äga mer mark
än kommunen behöver.
 
Men debatten om marken tycks ha blivit just en debatt om marken, och inte en debatt
om det debatten borde gälla.
 
SKA EN KOMMUN  ÄGA SÅ MYCKET MARK SOM MÖJLIGT ELLER SKA EN KOM-
MUN ÄGA DEN MARK MAN BEHÖVER.
 
I förutvarande Sovjetunionen ägde stat och kommuner (motsv) så mycket mark som
möjligt, man ägde till och med all mark. Den politiska ledningen tycks nu ha blivit så
inspirerad av detta system att man också vill äga så mycket mark som möjligt.
 
OM DETTA BORDE DEBATTEN KRETSAT, INTE OM JUST EN LITEN PLÄTT NÅ-
GON GÅNG I FRAMTIDEN SKULLE KUNNA VARA TILL NÅGON NYTTA.
 
I en välutvecklad demokrati och ekonomi ska vare sig stat eller kommun  äga så myc-
ket mark som möjligt, och om detta borde alltså debatten handlat.
 
Nu tycks man ha fastnat i en någon form av pseuodebatt, där man debatterade marken,
och inte att äga eller inte äga marken.
 
Som att debattera om cykelställ när man borde debattera om hemlösa.
 
Det är både synd och tragiskt att kommunalfullmäktige i Borås inte förmår att lyfta de-
batten till den nivå där den hör hemma.
 
Demokrati eller diktatur.
 
ÄGA SÅ MYCKET MARK SOM MÖJLIGT ELLER ÄGA DEN MARK MAN BEHÖVER.
 
Skiljelinjerna är ytterst klara, i den mån man vill se dem, och inte bara ser cykelställ.
 
Äga så lite mark som mycket eller äga den mark man behöver.
 
Samma skiljelinje som rör Servicekontorets verksamhet.
 
Ska servicekontoret vara så stort som möjligt eller ska det vara så stort, eller litet,
som omständigheterna, och lagar, motiverar.
 
I förutvarande Sovjetunionen vet vi hur det var och hur det gick.
 
I Borås Stad vet vi vad vissa vill och vissa inte vill.
 
Att föra in obekräftade uppgifter om att si och så många arbetstillfällen man gått om miste
om, om man inte får äga så mycket mark som möjligt, tyder inte på ett demokratiskt sinne-
lag.
 
Det tyder mer på en syn som gällde förr i Sovjetunionen, och nu i Nord Korea.
 
STAT OCH KOMMUN SKA ÄGA ALLT, INTE DET DE BEHÖVER.
 
Samma sinnelag som utformar det bemötande medborgare kan möta.
 
SKA MEDBORGARNA VARA TILL FÖR KOMMUN ELLER KOMMUN FÖR MEDBOR-
GARE.
 
Eller ska mark vara privatägd eller ägas i form av kolchoser.
 
Kommunalrådet Morgan Hjalmarsson tycks ha haft kontroll på vad som gäller och framfört
synpunkter, som borde fått alla, utom kolchosanhängare förstås, att förstå att kommun ska
inte äga allt.
 
Kommunalrådet ifråga är ju inte annars rädd för att sticka ut hakan, vem minns inte
dummare än tåget.
 
Borde inte markförvärvet ifråga betecknats lika dumt som kolchoser.
 
FÖR DE VAR DUMMA OCH DE ÄR DUMMA ÄVEN I DAG.
 
 
Vi vet hur det var och vi vet hur
det gick, eller vet vi ?
AE
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0