ALLIANSREGERINGENS HÄGRANDE FRAMTID
Ska man skratta eller gråta över framtidskommissionens rapport
Det är ju faktiskt den fråga man ställer sig när man tar del av rapporten från fram-
tidskommissionens rapport.
Ska man tro vissa deltagare bör man gråta, men hör han presentationen är
det lätt att förledas till skratt.
MEN SKATTET FASTNAR LÄTT I HALSEN.
När rapporten presenteras av Jesper Strömbäck får man knappast det intrycket
att det är fråga om en framtidsrapport, snarare en rapport som syftar till att in-
vagga lyssnarna i en falsk verklighet.
ELLER KANSKE INGEN VERKLIGHET ALLS.
Vi blir nu tillsagda att tycka att ekonomisk tillväxt och ekologisk hållbarhet inte står
i motsatsförhållande till varandra.
Det som inte är hållbart håller inte i längden, inte här heller.
OM DET ÄR NÅGON SOM ÄR ALLDELES UPPENBART ÄR DET ATT MOTSAT-
SEN ÄR DET SOM GÄLLER.
Ser man bakåt i tiden upplevs det som genant att någon kan komma på den befängda
iden att låtsas om något annat, det är nästan så att man förväntar sig att rapporten ska
mynna ut i slutsatsen att jorden är platt.
Vår tillväxt i den utvecklade världen har varit i genomsnitt några procent under många
år, graden av miljöföroreningar och miljöproblem har växt snabbare på alla håll än den
tillväxt man haft.
Föroreningar och miljöproblem har dessutom växt snabbast i de länder, regioner och
städer, som haft den snabbaste tillväxten.
Kina och Peking, Tokio, Manilla mm. Man kanske inte ska säga att man ska titta på dessa
orter.
Ofta ser man inget alls, tillväxten har gått för snabbt, tillväxtens dimma ligger som en
filt över vissa länder, regioner och städer.
På det lilla planet inser alla att två bilar förorenar mer än 1 och att tíllverkning av två kylskåp
kräver mer resurser än tillverkning av ett.
Nästan alla, för framtidskommissionen inser det inte.
Där råder en fundamentalistisk syn på tillväxtens välsignelse.
Två oförenliga saker går ej att förena, inte ens om kommissions ordförande är den
kände ansvarspredikanten Fredrik Reinfeldt.
ELLER DET KANSKE ÄR JUST DÄRFÖR TVÅ OFÖRENLIGA SAKER KAN FÖRENAS.
I framtiden är det inte uteslutet att nya, nu okända, tekniker kan rubba denna balans i en
positiv riktning, men om det vet vi nu inget.
Det vi vet är att det som inte är hållbart inte håller i längden, inte ens om ansvars-
predikanten predikar något annat.
Samtidigt kostar man på sig att skämta lite och menar att vi måste komma bort från den
synen att tillväxt och ekologisk hållbarhet är oförenligt.
Vi som har en syn kanske ska behålla den, medan de som inte har en syn borde
skaffa sig en sådan.
Sedan får vi höra att vi måste komma tillrätta med den negativa synen på äldre arbetskraft.
Tackar, tackar, säger kanske många äldre, för det var i så fall på tiden, då man inte sett
mycket av positiv syn på detta tidigare från de som borde ha varit positiva.
Denna något senkomna och yrvakna insikt tycks helt vara kopplade till att äldre
SKA arbeta längre.
ATT DETTA I SIN TUR I EN NORMALEKONOMI MEDFÖR ATT LIKA MÅNGA UNGA
BLIR UTAN ARBETE TYCKS INTE BESVÄRA FRAMTIDSKOMMISSIONEN.
Sedan blir vi upplysta om att landets sociala sammanhållning är starkare än man kanske
tror.
Det beror ju på vad man tror, då kan sammanhållningen bli hur stor som helst.
Men om man utgår ifrån vad man vet, blir bilden den rakt motsatta.
Aldrig någonsin i modern tid har klyftorna ökat så snabbt som under senare år,
på förmögenhetsfördelningen, på inkomstfördelningen, på kunskapsutveckling,
på möjligheten att utnyttja ett antal så kallade valfriheter mm mm.
Motsättningarna tar sig också många utryck, kanske främst i en psykisk ohälsa som al-
drig varit större än nu.
Och hur skulle det kunna bli annorlunda.
EN ALLIANSREGERING, SOM FRAMMANAR NATIONELL SPLITTRING GENOM ATT
INTE REPRESENTERA ALLA MEDBORGARE, INTE ENS VILJA TA I MÅNGA MED
TÅNG.
Och som tar hit mängder av analfabeter, ger dem instegsjobb och ber de svenskar som
blir arbetslösa till följd av instegsjobben att flytta utomlands.
Hur skulle det då kunna bli annorlunda.
Sedan menar man i rapporten att ungas tillit till samhället och deras framtidstro riskerar
att sjunka, när de inte lyckas etablera sig på arbetsmarknaden.
Riskerar ??
RISKERAR ??
Inom vissa grupper har den redan sjunkit så lågt, att den inte kan sjunka mer, så riskera
är kanske fel ordval.
Den riskerar inte att sjunka, den har redan sjunkit alldeles för mycket inom vissa
grupper, och på vissa håll så mycket att den inte riskerar att sjunka mer.
De som ligger bakom rapporten, ansvarspredikanten och med honom lierade lakejer,
hävdar att de ansvarsfullt bygger framtidens Sverige.
Det är nog ingen som betvivlar att de bygger framtidens Sverige, det är det många
som upptäckt, men för den skull behöver de ju inte rasera gårdagens Sverige.
MAN KANSKE INTE SKA BESKRIVA ETT LÅGHUS SOM ETT HÖGHUS.
Kanske har den mellanstore hunden, som skäller som en stor hund, fått inspirera rap-
portförfattarna.
DET SKULLE I SÅ FALL FÖRKLARA MYCKET.
Framtidskommissionen
AE
Kommentarer
Trackback
