VANVETTET STYR I BORÅS
Borås traskar vidare på vanvettets väg
Och man traskar gärna och man traskar mycket, allt förnuft tycks nu vara ersatt
av vanvett.
I dagens BT kan man läsa om en barnskötare, som blivit avskedad av Borås Stad
för att hon gjort det alla borde ha mod att göra.
På förskolan finns ett visst barn, som tydligen inte borde finnas på förskolan.
Detta barn är "utåtagerande" och ger sig vid flera tillfällen på personalen fy-
siskt och andra barn reagerar negativt och tar skada.
Barnskötaren anmäler alla dessa tillbud, men ingen bryr sig, ingen bryr sig ett dyft.
INTE FÖRRÄN DET GÅTT FÖR LÅNGT, OCH DÅ BRYR SIG EN AV DE VANVET-
TIGA I KOMMNUNEN, FÖRHANDLINGSCHEFEN ANNICA DAHLEN.
Som tillsammans med andra ansvariga, eller kanske mer rätt andra ansvarslösa, vi-
sar mer vanvett än vanvett.
När det uppstår en ny "situation" ingriper barnskötaren genom att ta den "utåtage-
rande i armen".
Med tillämpande av förnuft i stället för vanvett borde man inse att det bör ingå
i hennes arbetsuppgifter att ta ett barn i armen för att förhindra detta "utåtager-
ande" barn att skada andra barn.
MEN I BORÅS STYR INTE FÖRNUFT, DÄR STYR VANVETT, OCH I DETTA VAN-
VETTIGA STYRE INGÅR ALLTSÅ FÖRHANDSCHEFEN ANNICKA DAHLEN.
Det "utåtagerande" barnet nöjer sig dock inte att låta sig hållas i armen för att det
ska förhindras att skada andra barn.
Det "utåtagerande" barnet försöker sig då vrida sig fri och i samband med detta
uppstår blåmärke och rivsår.
I VANVETTETS STAD BLIR NU BARNSKÖTAREN AVSTÄNGD OCH SEDAN AV-
SKEDAD.
För att hon med lämpliga medel, tagit ett barn i armen, för att förhindra skador på an-
dra barn.
Vad är orsak och vad är verkan?
Skadorna tycks ha uppkommit i samband med att det "utåtagerande" barnet försökt
vrida sig fri, inte i samband med att det "tagits i armen".
Med beaktande av allt kring händelsen och det faktum att barnskötaren varnat
'flera gånger, utan att någon brytt sig, finns det bara en slutsats att dra.
FULLT VANVETT HAR BRUTIT UT I BORÅS STAD.
I värdegrunder och annat trams, som aldrig betyder något praktiken, talas det varmt
om vikten att sätta gränser och att ingripa tidigt.
Allt detta är nog bra, om det tillämpas rätt, men så tycks inte ske i vanvettets
stad.
DÄR INGRIPER MAN SENT OCH MOT FEL PERSON.
Alla rapporter tyder på att det är stökigt i våra förskolor, och att det blir allt stökigare.
Ger man då dessa signaler till barnskötare, som vågar det andra inte vågar, och till
barn, som gör det de inte ska få göra, då kan man räkna med att signalen går fram.
DET ÄR MENINGEN ATT DET SKA BLI ÄNNU STÖKIGARE, OCH INGEN SKA
FÅ INGRIPA MOT DE SOM STÖKAR.
Inte långt från vanvettets stad, Borås, ligger Svenljunga. I samma tidning, samma dag,
kan man läsa om en lärare, som örfilat upp en elev, som spottat henne i ansiktet. Det
finns nog anledning att se allvarligare på en örfil än att "ta någon i armen" men van-
vettet spred sig ändå inte i Svenljunga.
Rent objektivt är det svårt att komma fram till annat än att örfilen var ett "lagbrott"
till skillnad från att ta någon i armen, så ärendet gick till åtal. Tingsrätten ser mänsk-
ligt på detta och dömer ett lägsta tänkbara straff, straff måste de utdöma.
Och läraren arbetar kvar, man har i Svenljunga förstått vad som är orsak och verkan,
vad som är ansvar och icke ansvar, och vad som är mänskligt och inte mänskligt.
KANSKE BORDE ANSVARIGA I VANVETTETS STAD BORÅS ÅKA TILL SVEN-
LJUNGA FÖR ETT STUDIEBESÖK.
Borde kunna bli både billigare och lärosamt än en meningslös resa till Kina.
Herregud, har de aldrig hört talas om uppfostran, våra ungar kan
vi hålla i, och inte får de skada andra
Tur man är apa och inte bor i vanvettet
AE
Kommentarer
Trackback
