BISARRARE ÄN BISARRT
Uppochnedåtvända världen
Man har många anledningar till att vara kritisk till den bisarra flyktingpolitik
Sverige för, mer bisarr än i alla andra länder.
Det pågår en närmast hysterisk rush från världena alla hörn för att kom-
ma hit och hämta pengar.
SÅ LÄNGE DET FINNS NÅGOT ATT HÄMTA, ÄR VÄL BÄST ATT TILLÄGGA.
Får Centerpartiet sin vilja fram och det kommer hit 30 000 000 för att hämta pen-
gar lär det inte finnas något mer att hämta.
När allt detta är på plast medför det att varje tidigare svenska, svensk som utrikes-
född, gammal som ung, ska slanta upp med ungefär 300 000:- per år för att föda
denna gigantiska massa.
Det lär bli en lustiger dans.
I denna bisarra värld kämpar Migrationsverket mot alla odds, och försöker enträ-
get att hitta något skäl att få någon enstaka att återvända tomhänt.
Och dessa energiska ambitioner från Migrationsverket tycks av någon out-
grundlig anledning alltid rikta sig mot barn.
För allsköns slödder, krigsförbrytare, terrorister, våldtäktsmän, you name it, hittar
man alltid något absurt skäl att de ska få stanna kvar och parasitera på andra.
Men när det gäller försvarslösa barn tycks det omvända gälla.
KANSKE DE BJUDER MINDRE MOTSTÅND VID HÄMTNINGEN, FÖR DET BÖR
DE VÄL GÖRA, SMÅ SOM DE ÄR.
Det dyker upp fall på fall, det ena bisarrare än det andra.
Idag dyker det upp ett fall, som tycks ha gått överstyr.
3 romska barn familjedagsplacerade i Halmstad, därför att den biologiska mamman
inte kan ta hand om den.
Hade detta skötts rätt från början hade väl vare sig mamman eller barnen fått
sätta sin fot på svensk jord, men nu fick det sätta sin fot här, i tre år.
OCH DET ÄR RIMLIGEN DETTA MAN BÖR UTGÅ IFRÅN.
Nu ska mamman utvisas till Serbien och med henne två av barnen, med hänvisning
till att barnens anknytning till henne är det viktigaste.
DENNA MAMMA ÄR ALLTSÅ SAMMA BIOLOGISKA MAMMA SOM FRAM TILL I DAG
ANSETTS OFÖRMÖGEN ATT TA HAND OM BARNEN.
Men i Serbien tycks hon vara förmögen att ta hand om barnen, eller ska de möjligen
driva omkring vind för våg.
Det förtjänar att sägas, hundra och åter hundra gånger, att denna typ av ärenden uppkommer
inte om lycksökare inte lockas att komma hit och hämta penagr överhuvudtaget.
Men efter tre år är situationen annorlunda.
ATT NU UTVISA TVÅ AV BARNEN MED HÄNSYN TILL ANKNYTNINGEN TILL DEN MAMMA
SOM INTE KAN TA HAND OM BARNEN, ÄR SÅ BEFÄNGT OCH BISARRT ATT MAN BARA
BLIR STUM.
Jan Björklund brukar ju ha synpunkter på mycket, och han brukar ha synpunkter när barn ska ut-
visas.
Då brukar det heta att barnen ska vara kvar, för de har ju inte valt sina föräldrar.
MEN DESSA TVÅ BARN HAR TYDLIGEN VALT SIN MAMMA OCH DE HADE OTUREN ATT
VÄLJA EN MAMMA SOM VARE SIG KAN ELLER FÅR TA HAND OM DEM.
Det gäller alltså att välja rätt manna inför födseln. Jan Björklund borde komplettera sin uppfatt-
ning med goda råd hur sådana val ska gå till.
Annars finns det lika stor anledning att han håller tyst i vissa frågor som att Migrationsverket ser
över sina rutiner vad gäller vissa ärenden.
I grunden är dock allt fel från början, tar man inte emot fler än vad man klarar av behöver aldrig
den här typ av ärenden överhuvudtaget bli aktuella, men det är en annan sak, och ligger inte
inom Migrationsverkets ansvarsområde, det ligger inom väljarnas ansvarsområde.
Men i avvaktan på att väljarna inser att det som gått överstyr inte ska gå överstyr ännu mer'
bör kanske Migrationsverket använda "huvudet".
Ju mindre de är desto mindre motstånd
gör de vid utvisningen, bekvämt och bra.
AE
Kommentarer
Trackback
