POLITIKER MED BESLUTSÅNGEST

Sverige tycks vara helt utan ledning
 
Den kände ansvarspredikanten Fredrik Reinfeldt säger sig ta ansvar.
 
SÄGA SIG TA ANSVAR ÄR INTE DETSAMMA SOM ATT TA ANSVAR.
 
Här finns ett inbyggt motsatsförhållande, den som har de egenskaper, att han/
hon tar ansvar, på riktigt, har inget behov av att torgföra detta.
 
Det framgår ändå.
 
Men den som säger sig ta ansvar, men inte tar det på riktigt, kan ju behöva dölja
detta genom att retoriskt utöva ansvar.
 
Det framgår också ändå, i vart fall så småningom, det behövs bara en enda
liten NUON affär för att det ska framgå ändå.
 
SvD skriver idag initierat om uppseglingen till NUON affären, och den beskrivningen
är inte en upplyftande seglats.
 
Det går en röd tråd genom hela den process, som borde ha varit en beslutsprocess,
men som blev allt annat än en beslutsprocess.
 
Det blev underordnat om NUON skulle köpas eller inte, det blev närmast en bisak.
 
DET ÖVERORDNADE MÅLET BLEV ATT BESLUT SKULLE FATTAS SÅ ATT DET
INTE SKULLE UPPFATTAS SOM BESLUT.
 
En säregen form av ansvar, man skulle nästan kunna kalla det ett särintresse.
 
ETT SÄRINTRESSE OM DEN EGNA PERSONEN, ATT DEN ALDRIG SKULLE KUNNA
SAMMANKOPPLAS MED ETT BESLUT.
 
På ett LÄGRE mänskligt plan förståeligt, men då får man också räkna med att inte
sammankopplas med ansvar, oavsett hur ofta man rabblar "ansvar".
 
Man kanske inte heller ska vara statsminister.
 
Man har genom tiderna raljerat om beslutsångest och menat:
 
Den som inget gör, den som ingen säger, den som inte är, den gör heller aldrig
fel.
 
MÅ SÅ VARA, MEN DEN GÖR INTE HELLER RÄTT, OCH DEN TAR DEFINITIVT
INTE ANSVAR.
 
Svd artikel i dag visar väldigt tydligt att vi idag har just politiker, som framstår
som om de vare sig gör, säger eller är, om de riskerar att förknippas med ett be-
slut.
 
Individer med dessa bristande egenskaper har alltid funnits och kommer alltid att finnas,
men frågan är om rätta platsen för dem är ministerposter, där det verkligen finns anled-
ning att förvänta sig stora krav på beslutsförmåga.
 
Det mesta pekar på att fel urval av människor söker sig den politiska karriären.
 
ALLT PEKAR DESSUTOM PÅ ATT INOM DETTA FELAKTIGA URVAL LYCKAS DE
MED MEST NEGATIVA EGENSKAPER ARMBÅGA SIG FRAM TILL DE MEST LED-
ANDE POSTERNA.
 
Då blir det också på det visat att ingen tar beslut och ansvar, där det verkligen krävs,
bara där det inte krävs och där man inget riskerar, eller rättare sagt andra riskerar något.
 
I historien finns många exempel på händelser,där utgången blivit lyckad genom att poli-
tiker visat ansvar och beslutsförmåga.
 
Men få exempel på lyckade utgångar där ingen velat/vågat ta beslut och ansvar.
 
Som ansvarspredikanten igår sa om polisens arbete i går: "jag kan inte uttala mig om det
är rätt eller fel".
 
Vid nationella krislägen behöver vi personer med andra egenskaper än att inte göra nå-
gåt, att inte säga något och att inte vara något.
 
Det kanske är hög tid att inse att vi väljare ska välja politiker som både gör saker,
säger saker och är, mänskliga.
 
Då skulle vi få politiker som visade sig ibland göra rätt, ibland göra fel, men också visade
sig ta ansvar och kunna fatta beslut.
 
DET HAR VI DEFINITIVT INTE IDAG.
 
 
Hur undviker jag nu , att inte göra något ?
AE

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0