CENSUREN I SVERIGE
Tystnadskultur är också censur
SvD har en intressant ledare idag som berör den så kallade svenska tystnads-
kulturen.
Det mest intressanta i ledaren är nog att den väldigt tydligt, återigen, visar
att vi svenskar tar oss rätten att kalla något för något annat, när vi vill
framstå bättre än vi är.
I inlägget lyfts fram två kända namn.
Karin Thörnqwist som avslöjade korruption och maktmissbruk i Göteborg,
och som tack för detta blev avskedad.
Självklart ska man bli avskedad i Sverige, om man avslöjar korruption, annars
kan ju inte tystnadskulturen upprätthållas.
Anders Ahlmark, som hade fräckheten att påpeka att Sjöfartsverket hade
felaktiga sjökort, som medförde att fartyg gick på grund, och som tack för
dessa fick yrkesförbud och placerades som fyrmästare på en tidigare o-
bemannad fyr.
Självklart ska man få yrkesförbud och bli placerad på en öde fyr, om man avslö-
jat att Sjöfartsverket har sjökort, som medför att fartyg går på grund, annars kan
ju den svenska tystnadskulturen inte upprätthållas.
Många andra i landet är också offer för den svenska så kallade tystnadskulturen,
man blir avskedad, omplacerad och mobbad, om man sköter sitt jobb.
Ledarskribenten menar att de som bryter tystnadskulturen anses som besvärliga
och opålitliga.
SVERIGE I ETT NÖTSKAL, KALLA INTE SAKER FÖR VAD DE ÄR, KALLA DEM
FÖR NÅGOT ANNAT.
I andra länder har man också människor som är opåltliga och besvärliga, och som
avslöjar det makthavare inte vill ska avslöjas.
I dessa länder kallar vi dessa opåltliga och besvärliga människor för dissiden-
ter och förföljda, en del av dessa är så opålitliga och besvärliga att de sätts i
tortyrkammar.
Dessa opålitliga och besvärliga dissidenter, men bara i andra länder, anses så
förföljda att de ska ges asyl i Sverige.
Men när opålitliga och besvärliga människor avslöjar maktmissbruk hos oss själva,
då ska de avskedas.
DÅ BERÖRS VI VÅR EGNA MAKTHAVARE OCH DE FÅR JU INTE BERÖRAS AV
ANNAT ÄN GENERÖSA PENSIONSFÖRMÅNER.
Även tystnadskultur kallas något annat, när det förekommer i andra länder.
TYSTNADSKULTUREN I EXEMPELVIS KINA KALLAS FÖR CENSUR.
Men inte i Sverige, där är censur något fint, bara man inte kallar det censur utan kallar
det något annat.
Varför inte tystnadskultur, det låter väl lite finare ?
Hit, men inte längre
AE
Kommentarer
Trackback
