BORÅS STAD OCH PLANLÖSA AFFÄRER
Ideologiska skiljelinjer
Borås Tidning skriver idag om en tänkt markaffär, och ställer frågan om denna
markaffär är vettig.
Tycks vara en ganska så omotiverad fråga.
Varför ska man ställa krav på att just denna markaffär är vettig, när man för
övrigt gör många vettlösa markaffärer, men ändå ----------------------------------
Diskussionen i Kommunstyrelsen vittnar i stället, förhoppningsvis, om djupgående
skillnader i ideologiska ståndpunkter.
Vi väljare vill inte bara att våra valda politiker gör vettiga affärer, vi vill att de ska vara
vettiga i en vidare mening.
För att en politiker ska vara vettig kräver detta en insikt om att han/hon ska re-
resentera väljaren.
Normalt brukar detta innebära att en kommun begränsar sin verksamhet till det som är
bra och önskvärt för medborgarna och att man inte gör den offentliga sfären större än
nödvändigt.
När man gör den offentliga sfären större än nödvändigt, representerar man inte längre
väljarna.
Man respreserar bara sig själv, ju mer makt jag har, dest mer kan jag beundra mig
själv i spegeln.
Då köper man in mer mark än man behöver och gör Servicekontoret större än det behöver
vara.
Då blir man själv större och kan beundra sig själv mer i spegeln.
MEN VÄLJARNA REPRESENTAR MAN INTE, BARA SIG SJÄLV.
Sedan har vi människor en enastående egenskap, eller kanske dålig egenskap, vill vi åstad-
komma något har vi en fenomenal förmåga att hitta mängder at goda skäl till att göra det
vi gör.
Men alla goda skäl till trots, en affär måste faktiskt ses i ett större sammanhang, en kommun
ska inte äga mer än det som behövs.
Om en arbetsgivare "som kan erbjuda 100 tals jobb" vill etablera sig i kommunen lär
han göra det för att han vill det sett i ett större sammanhang.
Markfrågan är en faktor och den brukar i de flesta fall kunna lösas utan att en kommun
köper in mängder av skog utan att behöva vare sig skog eller mark.
Vi försöker lära våra barn att vara varsamma och inte köpa det de inte behöver, detta
brukar inte möta på motstånd.
MAN BÖR KUNNA STÄLLA SAMMA KRAV PÅ EN POLITIKER, DE SKA INTE KÖPA ELLER
ÄGA MER ÄN KOMMUNEN BEHÖVER.
Skulle ett barn säga att jag köper mängder av saker jag inte behöver, för jag kanske kan komma
att behöva det, skulle det inte framstå som ett ansvarsfullt barn, varav vissa slutsatser kan dras.
Om man sedan av överordnade skäl, sett i ett större sammahang, behöver mark av ett eller
annat skäl, bör rimligen anskaffning ske planmässigt.
För att något ska ske planmässigt, ligger det i sakens natur att det finns en plan, annars
är det planlöst
ATT KÖPA IN MARK FÖRST OCH SEDAN GÖRA UPP EN PLAN FÖR DEN MARK MAN
KAN TÄNKAS BEHÖVA FRAMSTÅR SOM MER PLANLÖST ÄN ATT FÖRST GÖRA UPP
EN PLAN ÖVER VAD MAN BEHÖVER OCH SEDAN KÖPA IN DET PLANEN SÄGER
MAN BEHÖVER KÖPA IN.
Alla vettiga männsikor har nog denna insikt.
Har man inte den insikten är man nog både vettlös och planlös.
Historien har också visat hur länder utvecklats, när deras politiker haft ambitionen att stat och
kommun ska äga så mycket som möjligt av så mycket som möjligt.
Sovjetunionen, Nordkorra, Venezuela, Cuba och en del andra länder avskräcker många,
men tydligen inte alla.
Om riktningen är fel kan aldrig nivån bli rätt, lite av fel är sämre än lite av rätt.
Det är beklagligt om den politiska majoriteten lyckas driva igenom att fel riktning med lite fel
är bättre än rätt riktning med mindre fel.
Det minsta vi behöver är vettlösa och planlösa politiker.
I den här typen affärer bör man undvika att föra diskussionen i ekonomiska termer,
den principiella frågan är mycket viktigare.
SKA EN KOMMUN KÖPA IN OCH ÄGA NÅGOT MEDBORGARE INTE BEHÖVER OCH
OM MAN INTE VET ATT DE KOMMER ATT BEHÖVA DET.
Egentligen är svaret så självklart att enskilda fall av denna karaktär borde inte komma upp på
dagordningen.
Ställer politiker inte samma krav på sig
själva, som vi ställer på barnen, blir det lätt fel
AE
Kommentarer
Trackback
