BARNFATTIGDOM
Ska saker kunna bestå måste de värnas om
De gäller också den politiska retoriken, mantra, hur viktiga de än kan synas
för tillfället,kan de förlora sin mening.
Om de används urskiljningslöst och utan eftertanke.
Som rasist, nazist, antirasist, främlingsfientlig, homofog, islamofog mm.
Ingen vettig människa tycks bry sig längre när dessa slagord viner genom
luften, ofta utan samband med något vettigt.
OCH SÅ TYCKS DÅ BARNFATTIGDOMEN HA BLIVIT ETT AV DESSA SLAGORD,
SOM ALLTEFTER DE ANVÄNDS FEL FÖRLORAR I VÄRDE.
Om det nu finns barnfattigdom, och det tycks det finnas, är den för viktig för att behandlas
oseriöst, vare sig det rör sig om relativ eller absolut barnfattigdom.
Om man själv kan påverka en viss omständighet, men väljer att inte göra det, utan i stället
väljer att beskylla andra för att inte påverka det man själv kan påverka, då kan det bli fel.
Vänsterkommunisten Ida Legnemark tycks ha valt vägen att beskylla andra för att inte
påverka det man kan påverka, i stället för att själv påverka det man själv kan påverka.
Detta kan man ta del av i ett debattinlägg i Borås Tidning idag.
För att kunna föra denna debatt på ett vettigt sätt måste man, enligt min bestämda me-
ning, tydliggöra (usch vilket ord) innebörden och avsikten med:
- relativ barnfattigdom
- absolut barnfattigdom
- skälig levnadsstandard
- försörjningstöd
Ide Legmemark tycks föra debatten som om dessa saker inte måste relateras till varandra. BT
ledarredaktion gör ett gott fösök att ställa detta till rätta i sitt svar, men det finns mycket att till-
lägga, mycket som rör Ida Legnemarks område och som hon kan arbeta för att påverka.
Argumenten tycks leda i den riktningen att avsaknad av "jacka, frukost och middag" är ett kri-
terie huruvida barnfattigdom råder eller inte.
Redan här hamnar man fel.
Om en sammantaget "rik" familj väljer att köpa två dyra bilar, så att pengarna inte räcker
fullt ut till "jacka, frukost och middag" till barnet kan detta aldrig karakteriseras som barn-
fattigdom.
DETTA KAN BARA BESKRIVAS I TERMER SOM ANSVARSLÖSA FÖRÄLDRAR OCH DET
KAN ALDRIG, OCH KOMMER ALDRIG , ATT KUNNA PÅVERKAS I TERMER AV BARNFAT-
TIGDOM.
Inser man detta och rättar sig därefter hamnar man i den slutsatsen att barnfattigdom gäller sådana
familjer, där den relativa fattigdomen sett till familjen i sin helhet,råder jämfört med andra familjer.
Och det är då det blir problem, och det märks tydlig i argumentationen och BT svar.
Att blanda in arbetslösheten i detta, på sätt som sker, är inget annat än en ren schimär.
Det finns många arbetslösa i många familjer, som medför att familjen sammantaget
skapar "barnfattigdom" men det finns också många arbetslösa i många familjer som
medför att familjen INTE sammantaget skapar "barnfattigdom"
Varsamhet med orden, sa Bill
Försök vara logisk, sa Bull
Den stora "bristen" i argumentationen framträder när Ida Legemark skriver:
"Problemet är snarare arbetslösheten, där vi rödgröna växlar bidrag mot lön, där per-
soner med försörjningsstöd erbjuds en riktig anställning".
Här blir det helt fel i grunden.
Politiker kan aldrig någonsin växla bidrag mot lön, möjligen kan man växla bidrag mot
en lön som är ett offentlig bidrag (stödjobb), alltså bidrag som bidrag.
Jobb skapas på andra sätt, genom samspel mellan efterfrågan och utbud, och här kan politiker
göra mycket genom att skapa gynnsamma förutsättningar.
Formuleringen visar var det är Ida Legnemark, och andra politiker i kommunen, kan påverka det
de kallar "barnfattigdom".
"Barnfattigdomen" är inte per defintion kopplad till huruvida arbetslöshet föreligger eller
inte, huruvida försörjningsstöd utgår eller inte.
Och det är just här påverkan kan ske, men på rätt sätt.
Arbete med höga löner kan undanröja "barnfattigdom" medan arbete med låg lön kan per-
manenta "barnfattigdom".
På samma sätt medför lågt försörjningsstöd "barnfattigdom" medan försörjningsstöd på
högre nivåer minskar risken för "barnfattigdom".
Detta bör Ida Legnemark fokusera sig på, för a kassan och sjukfösäkringen är inget som kan på-'
verkas lokalt.
Men det kan däremot nivån på försörjningsstöden. Även om det finns centrala riktlinjer
är det fullt möjligt för kommunen att lägga sig på högre nivåer.'
Men bara om man vill få bort den relativa "barnfattigdomen".
Vill man inte ha bort den relativa barnfattigdomen arbetar man självklart lokalt för att alla försörjningsstöd ska vara så låga, att de medför "barnfattigdom" i aktuella familjer.
OCH SÅ SKYLLER MAN PÅ ANDRA
Att påverka det man kan påverka i stället för att försöka påverka det man inte kan påverka brukar
vara en god taktik, och leder oftare till framgång än motsatt taktik.
SÅ LÄNGE MAN TOLKAR SKÄLIG LEVNADSSTANDARD PÅ DET SÄTTET ATT MAN SÄT-
TER NIVÅN PÅ FÖRSÖRJNINGSSTÖDET SÅ ATT MAN SJÄLV MEDVERKAR TILL ATT
BARNFATTIGDOM SKAPAS, BÖR MAN AVSTÅ ATT KRÄVA INSATSER AV ANDRA.
Nu kan ju för all del Ida Legnemark inte själv styra detta inom kommunen, men det finns inget i in-
lägget som antyder att hon arbetar för att försörjningsstödet ska läggas på nivåer som motverkar
barnfattigdom.
Kanske lokala moderata politiker arbetar för högre försörjningsstöd, som ger lägre "barnfattig-
dom".
Det bör de ju göra, så ansvarsfulla som de är, de tar ju ansvar för landet.
Vi har mycket gemensamt
men inte är det varsamhet med orden
AE
Kommentarer
Trackback
