PAPEGOJORNA I ALLIANSREGERINGEN
Budgetens hundra poster
Sedan ett antal år är vi ju vana vid att Alliansregeringen formar sin politik i form av
mantra, som ska upprepas intill dess att mottagarna blivit så trötta på "papegojandet"
att de faller till föga.
Vi har hört till mer än leda, mantra som upprepas åter och åter utan det minsta
samband med det för tillfället aktuella ämnet.
ANSVAR, ANSVARSTAGANDE, TROVÄRDIGT REGERINGSALTERNATIV, ORDNING
OCH REDA I FINANSERNA, SKAPA STARKA OFFENTLIGA FINANSER OCH LITE
MERA.
Nu fyller man på i skafferiet, och nu ska vi ständigt också får höra.
BUDGETENS HUNDRA POSTER.
Detta intellegenta mantra hänger då ihop med att den ansvarsfulla Alliansregeringen för-
lorade dragkampen om brytpunkten.
Det började med den likaledes intelligente och ansvarsfulle Tuve Skånberg, som menade
att nu öppnar man upp för att hundra poster i budgeten kan bli föremål för ändring i riks-
dagen "bit för bit".
Ny fyller andra likaledes ansvarsfulla och intelligenta allianspolitiker på med detta trams.
ÄNDRING AV HUNDRA POSTER I BUDGETEN KOMMER ATT STÄLLA TILL KAOS.
Detta är ju inget annat än rent trams.
Kan verkligen ett lands politiska elit ge uttryck för en sådan monumental enfald,
man blir ju riktigt orolig.
Det är ju regeringens styrka och riksdagens sammansättning, som avgör att "budgetens
hundra poster ska ändras bit för bit".
Man kan skönja två alternativa scenarion.
DET ENA ÄR ATT REGERINGEN ÄR EN MAJORITETSREGERINGOCH HAR STÖD
AV EN MAJORITET I RIKSDAGEN.
I det fallet lägger regeringen budgetförslag, som har stöd av riksdagens majoritet, och
då finns det inga förutsättningar för kaos genom att "budgetens hundra poster ändras
bit för bit".
Såvitt inte ett antal ledamöter sitter och sover och trycker på fel knapp.
DET ANDRA SCENARIOT ÄR ATT VI HAR EN MINORITETSREGERING, SOM I
OLIKA FRÅGOR MÅSTE FÖRVISSA SIG OM ATT DERAS UNDERLASG I RIKS-
DAGEN, UTGÖRANDE EN MINORITET, FÅR STÖD AV ANDRA I EN ELLER FLE-
RA FRÅGOR.
För en regering med rimligt mått av ansvarstagande och med det minsta förnuft medför
detta att man inte lägger förslag, där man i förväg vet att en majoritet i riksdagen kom-
mer att fälla förslaget.
OM EN MINORITETSREGERING ÄR SÅ EMBARMELIGT ENFALDIG ATT DEN LÄG-
GER EN BUDGET MED HUNDRA POSTER, DÄR MAN I FÖRVÄG VET ATT EN RIKS-
DAGSMAJORITET KOMMER "ATT ORSAKA KAOS GENOM ATT ÄNDRA BUDGE-
TENS HUNDRA PUNKTER BIT FÖR BIT", DÅ ÄR DET INTE RIKSDAGSARBETET
OCH KONSTITUTIONEN DET ÄR FEL PÅ.
DET ÄR REGERINGEN DET ÄR FEL PÅ.
Låt oss för guds skull slippa detta tuggande om "de hundra poster i budgeten bit för bit".
Även om många i riksdagen framstår som regelrätta dummskallar i denna fråga,
så "please".
VISA DET INTE SÅ TYDLIGT, DET ÄR BARA PINSAMT.
Det skulle också vara skönt att slippa en annan tramsighet, som får tuggas fritt utan
att någon reagerar.
Vi får ideligen höra att oppositionen inte ska få göra som de nu gör, och skälet
som angavs tycks hänga samman med den kunskapsutveckling PISA visade.
NI SKA INTE GÖRA PÅ DET SÄTTET FÖR DET HAR INGEN GJORT TIDIGARE.
Om framtiden ska avgöras av att vi inte gör något vi inte gjort tidigare kan vi lika bra
återgå till grottstadiet med en gång.
Det är möjligt att riksdagens ledamöter inte finner anledning att ställa ens mini-
mala krav på sina argument för vissa frågor och beslut.
MEN VI VÄLJARE TYCKER VI HAR RÄTT ATT DET I VART FALL SKA FINNAS
EN ANTYDAN TILL SUNT FÖRNUFT I DE ARGUMENT LEDAMÖTERNA FRAM-
FÖR.
Ett ganska så rimligt krav.
Eller ?
Hundra poster bit för bit
AE
Kommentarer
Trackback
