SOCIALDEMOKRATERNAS FRAMTIDSPLAN

Ordets makt över tanken får styra
 
Nu ska alltså socialdemokraterna bygga Sveriges framtida konkurrenskraft genom
att delvis låta som moderater förr lät.
 
När socialdemokrater drev socialdemokratisk näringspolitik blev mycket fel,
ofta allt.
 
NÄR SOCIALDEMOKRATER NU VILL DRIVA MODERAT NÄRINGSPOLITIK
ÄR DET INTE MYCKET SOM BLIR BÄTTRE.
 
I SvD idag skriver Stefan Löfven och Mikael Damberg att småföretagen ska bli so-
cialdemokraternas nya fokus.
 
Båda skribenterna har dock ett problem i sin problembeskrivning. Säkert har de gjort
både ett och annat studiebesök på småföretag, men den reella erfarenheten och kun-
skapen om dessa företag ligger på en nivå som om de "inte satt sin fot på småföretag".
 
Skrivningarna i inlägget tyder också på, ganska så tydligt, att man inte satt sig in i de
problem man beskriver och analysen tycks väl grund i många stycken.
 
Skribenterna föreslår en NYFÖRETAGARGARANTI som går ut på att staten går in och
tar risken tillsammans med banken för att finansiera bärkraftiga företagsideer.
 
ORDETS MAKT ÖVER TANKEN STYR DETTA.
 
RISK och BÄRKRAFTIG AFFÄRSIDE ??
 
Detta är två oförenliga storheter och bara genom formuleringen visar man att analysen
är grund, mycket grund.
 
Till en början ligger det i sakens natur att en affärside, i det läge man skissar i nor-
malfallet, aldrig kan beskrivas som "bärkraftig".
 
Den kan utifrån vissa parametrar bedömas komma att bli bärkraftig, det är långt ifrån sam-
ma sak.
 
Skulle mot förmodan sådana omständigheter föreligga att man med säkerhet kan
säga att en affärside är bärkraftig, ligger det i sakens natur att ingen risk kan före-
ligga.
 
SOCIALDEMOKRATISK NÄRINGSPOLITIK, STYRD AV ORDETS MAKT ÖVER TAN-
GEN, UTAN ATT GRUNDAS PÅ DJUPARE ANALYS.
 
Kan knappast leda rätt, nu heller. Snarast leder dessa "ordens makt över tanken" att allt
fler startar småföretag, som inte är bärkraftiga, och som inte delvis skulle ha betalts av
andra.
 
Vi har nog redan sett för mycket av detta, att vissa tar risker med andras pengar, det är
då vi får ej bärkraftiga företag i stället för bärkraftiga företag.
 
Problemet är snarast det motsatta, konkursstatistik antyder detta, alltför många
ej bärkraftiga företag startas just av det skälet att "staten" går in med stöd.
 
DÖBELSMEDECIN KALLAS DET I ANDRA SAMMANHANG.
 
Skrivningar om konkurrenskraft och jobbskapande tyder också på att analysen är grund
och insikten liten.
 
Sveriges konkurrenskraft ökar genom en minskning av enhetskostnaden, och den är i allt
väsentligt knuten till arbetskostnaden.
 
Detta innebär att  konkurrenskraften bara kan förbättras med färre jobb, här finns ett
klart samband.
 
MAN SÄKRAR ALLTSÅ INTE SYSSELSÄTTNINGEN NÄR MAN STÄRKER KONKUR-
RENSKRAFTEN, MAN MINSKAR SYSSELSÄTTNINGEN.
 
Detta har pågått i många år, pågår nu och kommer att pågå. Insikten om detta ökar på
många håll, vilket medför att man successivt tvingas till en ökad acceptans för högre
arbetslöshetstal.
 
Synen på jobbskapandet måste därför utgå ifrån detta. Sedan kan konkurreskraften stär-
kas så mycket att det medför en expansion, och i bästa fall kan detta då medföra en ökad
sysselsättning.
 
Formuleringarna tyder på att man blandar ihop "jobbskapande" med tillkomsten av nya
jobb. Jobbskapande kan man skapa genom att tillföra stödmedel för att hålla ett antal
sysselsatta med åtgärder, som annars inte skulle efterfrågas.
 
Nya jobb/arbetstillfällen skapas bara genom ökad efterfrågan eller strukturella förändringar,
exempelis "hemtagningar" av produktion i utlandet.
 
Jobbskapandet i den första meningen är endast en schimär och leder vare sig till ökad
konkurrenskraft eller minskade kostnader, man flyttar en kostnad från ett ställe till ett
annat.
 
Skribenterna är drabbade av den svenska sjukan, som innebär att vi alltid är bäst i klassen.
Man skriver att "Sverige ska vara världsledande på att ta fram och leverera varor ".
 
Vår förmåga att värna om det välstånd vi har, och i den bästa av världar kunna öka den, mås-
te präglas av realism, allt annat leder fel.
 
Och denna realism innebär att vi måste kliva ner från ett antal piedestaler och inse att
vi inte är världsledande vare sig här eller där. Och det är i den miljön våra framtida
möjligheter skapas, inte i en annan miljö på en annan planet.
 
Tvärtom är det mycket som tyder på att "världsledandet"  i olika avseenden kommer att uppen-
bara sig på andra platser än i vår närmiljö. Våra ambitioner måste vara präglade av denna rea-
lism.
 
Skribenterna menar att vi aldrig kommer att kunna tävla med dåliga löner och dåliga arbets- villkor.
 
DÅLIGA LÖNER och ARBETSVILLKOR ??
 
Åter orders makt över tanken, om det är något som betecknar utvecklingen just nu är det en
förfärande utveckling mot just dåliga löner och dåliga arbetsvillkor på många håll.
 
Och så ska man då i stället satsa på kompetens, åter ordets makt över tanken.
 
Vi motiverar en stor arbetskraftsinvandring genom att den "behövs" av olika skäl. För
att denna ska komma in på arbetsmarknaden inför man stödåtgärder i olika former.
 
Dessa åtgärder tränger undan annan arbetskraft, vilket i klartext medför att kompetens trängs
ut av ej kompetent personal, ofta före detta analfabeter, som genom SFI och annat fått ett
mindre kompetenslyft.
 
Att på fullt allvar hävda att man den vägen satsar på kompetensutveckling för att stär-
ka konkurrenskraftigen är onekligen magstarkt.
 
OCH ÅTER ORDETS MAKT ÖVER TANKEN.
 
Förmodligen betvivlar ingen socialdemokraternas välvilja i dessa avseenden.
 
MEN VÄLVILJA RÄCKER INTE HÄR, INTE HÄR HELLER.
 
Inte ens välvilja tycks finnas när man LOVAR att Sverige ska ha lägst arbetslöshet inom EU
år 2020.
 
DÅ ÄR DET INTE VÄLVILJA, DET ÄR REN DUMHET.
 
Men en bra målsättning skulle det kunna vara, troligen omöjlig att uppnå, men ändå.
 
Skribenterna föreslår i inlägget att arbetsgivarens ansvar för anställdas sjukkostnader ska
halveras.
 
HALVERAS ??
 
Ett helt fel blir ett halvt fel, bättre vore om ett helt fel blir helt rätt.
 
ÄNNU HAR INGEN LYCKATS FÖRKLARA VARFÖR EN ARBETSGIVARE SKA STRAF-
FAS FÖR ATT EN ANNAN ÄR SJUK, OM MAN INTE KAN HA PÅVERKAT DETTA.
 
Vill man inte ta steget fullt ut, och ändå sätta fokus på småföretagares villkor, kunde man ju
ålägga anställda att stå för arbetsgivarens sjukdomskostnader.
 
Visst vore det tokigt, det inser ju alla ??
 
MEN INTE MER TOKIGT ÄN MOTSATSEN, DET INSER JU ALLA ??
 
 
 
Nu ska det sökas lösningar med dessa, som gör att
alla falanger blir nöjda.
KAN DET BLI BRA ??
AE
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0