HISORIEN GÅR IGEN
Att inte lära av historien
Under valutakrisen1992 regerades Sverige av en moderatledd regering under
statsminister Carl Bildt den Store.
När valutaspekulationerna härjade som värst valde trojan Carl Bildt, Bengt
Dennis och Ann Wibble att agera mot bättre vetande.
Detta kom att stå landet dyrt, när valutan ändå efter en tid föll, vilket av seröisa
bedömare på ett tidigt staium bedömdes som oundvikligt, drabbades enskilda,
företag och nationen av enroma förluster, som kunnat undvikas.
Om landet styrts av kompetenta politiker.
De enda vinnarna i detta spel var storbankerna som fick tid att ställa om sina
postioner. Dessa tackade efteråt Bengt Dennis och Ann Wibble genom att ge
dem högt skattade positioner.
Men nationen fick betala.
Trojkan drev en politik som kom att medföra att ingen vågade opponera sig mot
de olika sk krispaket som presenterades, till ingen nytta.
Dagens Industri beskriver idag den rådande situationen som att det rådde:
Ett intellektuellt undantagstillstånd i landet.
Man lyckades förbjuda kritik från oliktänkande, näringsliv, ekonomer mm, alla
höll de tyst, även om de var djupt kritiska till vad som skedde.
Dagens Industri beskriver det som om man sågs som landsförrädare om
man dristade sig att ifrågasätta den rådande politiken.
Andra länder, med motsvarande problem, valde en annan väg och lät valutan flyta.
Storbittannien, ett av dessa länder, ansåg att Sverige stack ut och inte visade sunt
förnuft.
SOM SEDAN VISADE SIG VARA FEL OCH MYCKET KOSTSAMT OCH SOM AV
CARL BILDT DEN STORE EFTERÅT BESKREVS SOM;
Ett misslyckande som ska beskrivas som ett misslyckande.
1992, en borgerlig regering, Carl Bildt och intellektuellt undantagstillstånd.
Har man lärt sig någonting av historien, inte mycket tyder på det.
2012, en borgerlig regering, Carl Bildt åter med i regeringen och återigen ett
intellektuellt undantagstillstånd.
Men nu inom ett annat område.
Inom invandrarpolitiken råder helt klart ett intellktuellt undantagstillstånd. Sverige
sticker ut och gör tvärt om vad som sker i andra länder. Ingen får kritisera det som
sker. Nu är man inte landsförrädare om man kritiser, nu är man fascist, nazist,
främlingsfientlig, outbildad, obegåvad mm mm.
Allt med samma syfte som 1992, att tysta all kritik, när man inte har argument för att för-
svara det som sker.
1992 fanns en framstående ekonom som vågade ta upp frågan, Carl Hamilton. I dag finns
också enstaka kritiker som vågar höja rösten, de flesta duckar i det intellektuella undantags-
tillståndet.
Tomas Gur i SvD tar upp problemet idag och menar att problemet växer för var dag som
går, om man inte gör något.
Precis som under valutakrisen, problemet växte för var dag som gick så länge man
inte gjorde något åt problemet.
Tomas Gur menar att det nu går att skjuta problemet framför sig, även om det växer dag för
dag, beroende på att vi idag har en stark ekonomi, som delvis döljer hur stort problemet är.
Det intellektuella undantagstillståndet idag medför alltså att vi skjuter ett problem
framåt i tiden, samtidigt som det växer dag för dag.
När vi har resusrer att kunna hantera det.
För att så småningom hamna i en situation där vi måste lösa problemet men kanske inte,
och högst troligt, inte har resurser att lösa det.
Intelluktuellt undantagstillstånd, definitivt ja.
1992 och 2013 liknar varandra på många sätt.
En moderatledd regering som tvingar på landet en katastofal utveckling och möter kritik
genom att förbjuda kritik.
Vi vet inte med säkerhet hur det kommer att gå, men vi kan se hur det idag ser ut i länder
med muslimska befolkningar och med starka islamska strömningar.
Det går därför att föreställa sig hur det kommer att gå.
Riktarna man blickarna mot Malmö, Södertäljde, förorter till Stockholm, Göreborg. Uppsala,
Eskilstuna, Västerås mm kan man ännu tydligare se hur det kan tänkas komma att gå.
Man nästan vet hur det kommer att gå.
Fredrik Reinfeldt beskyller huvuddelen av oss för att vara mentalt handikappade, kan det
möjligen vara så att han har rätt.
Eller finns det en bättre förklaring till att vi väljare väljer att återigen låta oss styras
av en regering som regerar i intellektuellt undantagstillstånd.
Ett misslyckande är ett misslyckande
och ett haveri är ett haveri
AE
Kommentarer
Trackback
