FÖRSVARETS NYA UBÅT EN GÖKUNGE ?

Saab ska nu ta för sig, den här gången också
 
Så gick det så småningom som många av oss befarat.
 
Superubåten A 26 tycks bli ett fiasko, den också.
 
Att det skulle bli på det viset följer logikens lagar, här har ingen upphandling
skett, ingen realistisk kostnadsberäkning skett och man har främst haft mål-
sättningen att gynna SAAB, den här gången också.
 
Redan när FMW gjorde räden mot Thyssen Krupp, en olaglig räd, då den bör
ha utgjort egenmäktigt förfarande, befarade man att det skulle gå överstyr.
 
Thyssen Krupp, som kunde tillverka ubåtar, fick stå tillbaka för att SAAB, som
aldrig "sett" en ubåt, skulle träda in.
 
Sådant borde inte kunna ske ostraffat, och sådant tycks nu inte heller kun-
na ske ostraffat.
 
FÖRHANDLINGEN MED SAAB TYCKS GÅ I STÅ, DÄRFÖR ATT SAAB VILL
HA MER BETALT.
 
Självklart arbetar SAAB för att man vill ha mer betalt. Trots att ubåtsinköpet hand-
lar om 8,2 miljarder har FMW / regeringen avstått från upphandling, upphand-
lingen är reducerad till en "förhandling" med SAAB.
 
 
Läget är alltså på det viset att FMW / regeringen har bestämt sig för att köpa
ubåtar, man har bestämt sig för att SAAB ska leverera, och SAAB vill ha mer
betalt än vad som preliminärt avsattes.
 
Utan upphandling styr naturlagarna hur utfallet av denna "förhandling"
blir.
 
SAAB KOMMER ATT FÅ SÅ ATT DE BLIR NÖJDA, OCH MER DÄRTILL.
 
Att en affär i denna storleksordning sker utan upphandling skulle inte vara nå-
got annat än en megaskandal i varje annat land.
 
Andra länder upphandlar ubåtar så att de får valuta för pengarna, Sverige
upphandlar ubåtar så att SAAB och Wallenberg får valuta för sina kon-
takter med regeringen.
 
Australiengenomför nu en ubåtsupphandling, betydligt större än den som nu är
på gång i Sverige, ingen där skulle komma på iden att göra olagliga räder mot
utländska tillverkare, för att undanröja all konkurrens till inhemska tillverkare.
Landet genomför nu en upphandling, där olika länder ges möjlighet att medver-
ka på något så när lika villkor.
 
Något sådant skulle aldrig Wallenberg tillåta skedde i Sverige.
 
Hur går då förhandlingen med Saab ?
 
Att Saab skulle få affären avgjordes i praktiken i mars 2015, då affären offent-
liggjordes. Utan att någon realistisk kostnadsberäkning skedde bestämde sig
regeringen för att 8,2 miljarder skulle avsättas.
 
Man avsatte 8,2 miljarder och skulle se hur "mycket ubåt man fick", ungefär som
när man byggde Nya Karolinska, först byggde man bygganden och sedan be-
slöt man sig för att föra in den vård byggnaden medgav.
 
Saab sitter alltså i "GULDSITS", hur det än går i "förhandlingen" kommer fö-
retaget ut som vinnare.
 
KVARSTÅR RAMEN 8,2 MILJARDER BYGGER MAN EN UBÅT MED SÄMRE
KVALIFIKATIONER, MAN FÅR HOPPAS ATT DEN FLYTER, ÖKAR MAN RA-
MEN, SÅ FÅR FÖRSVARET EN UBÅT, SOM GÖR ATT FÖRSVARET INTE
FLYTER.
 
För om ramen ökas är affären kopplad till att "Försvarsmakten ges ansvaret för
att eventuella fördyringar kompenseras så att den totala ekonomiska ramen kan
hållas", med andra ord:
 
Kommer ubåten att kosta mer än u8,2 miljarder blir det en gökunge, en gök-
unge till, som tränger undan andra viktiga och nödvändiga satsningar.
 
Vad säger då Försvarsmakten om detta ?
 
Försvarsmakten säger inget om detta, för man har ingen insyn i förhand-
lingarna.
 
MED ANDRA ORD, HURUVIDA FÖRSVARET FÖRSES MED EN UBÅT SOM
UPPFYLLER STÄLLDA KRAV ELLER INTE ANSES INTE SOM EN ENGELÄ-
GENHET FÖR FÖRSVARET.
 
Man kan ju annars tycka, om inte annat för att ryssen numera "står och bankar"
på dörren, att Försvarsmakten i vart fall borde vara en lika viktig intressent som
Wallenberg.
 
Hur ska man då sammanfatta "superubåten" ?
 
FMW / Regeringen gör en olaglig räd för att få bort en konkurrent, sedan
beslutar man sig för att lägga beställningen hos SAAB, utan konkurrens-
utsättning och utan upphandling, SAAB får anses bestämma pris och
kvalitet, Försvaret får en ubåt, som antingen inte fyller ställda krav eller
tränger undan andra viktiga materielbehov.
 
Påminner lite väl mycket om Nya Karolinska, där skedde heller ingen upphandling,
då Skanska var ensam budgivare, och man var där också i händerna på leveran-
tören, med våldsamma kostnadsfördyringar som följd.
 
Tove Lifvedahl skriver i dag i SvD en krönika under rubriken "När skatt blir stöld".
Hon tar då upp Nya Karolinska i krönikan, frågan är om inte superubåten också
skulle ha nämnt ?
 
Hur kommer nu detta att utvecklas ?
 
Mycket är osäkert, men en sak vet vi nog ganska så säkert, SAAB kommer
att få det de vill ha, och med därtill, medan Försvaret kanske inte får det
de redan fått (blir nu undanträngt).
 
 
AE
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0