REGINGENS POLITIK FÖDER TERRORISTER

Svenska IS krigare slår rekord
 
Regeringen har presskonferens och informerar om att man kommer att skärpa lag-
stiftningen när det gäller terroristverksamhet.
 
Många är kritiska till utspelet och det troliga är väl att skärpningen stannar "på
papperet", om det blir något "papper".
 
Oavsett hur lagstiftningen utformas och oavsett hur den kommer att tillämpas finns
det positiva inslag i utspelet.
 
Regeringen inser sent omsider, senare än de flesta andra västregeringar, att
det finns ett problem knutet till att jihadister söker och får en fristad i Sverige.
 
Förutom att man nu inser problemet, är det positivt att man erkänner problemet,
de två första stegen är nu tagna, nu återstår att se hur fortsättningen blir och hur
trovärdigt utspelet är.
 
Dagens Industri skriver i dag om Sveriges Jihadistkrigare under rubriken:
 
" KRÄVS MER FÖR ATT STOPPA EXPORTEN AV TERRORISTER ".
 
Det är lätt att instämma i detta, det krävs mycket mer för att stoppa exporten av
terrorister, en bra början kanske vore att stoppa importen av terrorister, då finns det
mindre att exportera.
 
Ett stort problem, vilket regeringen inte vågar/vill erkänna, är hur de miljöer ser ut,
där importerade jihadistkrigare har sin hemvist och frodas.
 
Dessa sammanfaller i mångt och mycket med våra så kallade "nogozoner" och
i dessa parallellsamhällen finns ett betydande stöd för IS även utanför kretsen
av rena jihadistkrigare.
 
DET FINNS I FÖRSLAGET INGET SOM TYDER PÅ ATT REGERINGEN VÅGA TA
ITU MED DETTA PROBLEM, VARFÖR VI ÄVEN FORTSÄTTNINGSVIS FÅR RÄKNA
MED ATT SE SVAJANDE IS FLAGGOT PÅ GATORNA I MALMÖ OCH BERGSJÖN,
KANSKE PÅ FLER ORTER.
 
Man väjer för problemet därför att det finns förståelse för jihahistkrigarna långt in i so-
cialdemokratins högsta ledning (läs Mona Sahlin mm). Rent juridiskt kan det knappast
finnas något som förhindrar att man lagstiftar mot att provocera med IS flaggor. Kan
man lagstifta mot nazistiska symboler bör man rimligen kunna lagstifta mot IS sym-
boler.
 
Är det Mona Sahlin som är ett hinder för en sådan lagstiftning eller följer vi även
här motståndets minsta lag, vi ger oss inte på det som är mest farligt (IS) utan ger
oss på det som är mindre farligt (naziorganisationer).
 
Dagens Industri påpekar att Sverige har mest IS krigare per capita efter Belgien och
skriver att fler IS krigare kommer från Göteborg är från hela USA. Man avslutar därför
ledaren med att skriva:
 
" Vi är skyldiga, att utan skygglappar och beröringsskräck undersöka faktorerna
som gör att Sverige är en av de ledande nationerna i EU när det gäller export av
IS krigare".
 
Genom denna formulering visar DI att DI också har "skygglappar" och "beröringsskräck",
det behövs inga undersökningar om varför Sverige har mest IS krigare, det är bara att
följa naturlagarna,
 
IMPORTERAR MAN MEST IS KRIGARE HAR MAN OCKSÅ FLEST IS KRIGARE
ATT EXPORTERA, EN SJÄLVKLARHET SOM HAR KARAKTÄREN AV EN NATUR-
LAG.
 
Hur trovärdig är nu regeringens utspel ? Egentligen föga trovärdigt, om man ser till
agerandet i övrigt.
 
Man har utsett Mona Sahlin till "nationell samordnare" och hon beskriver regeringens
jihadistkrigare som "återvändare". När regeringen vill sätta dessa i fängelse vill Mona
Sahlin sätta dem i gräddfil och förse dem med "jobb och bostäder".
 
Man behöver inte befinna sig på den övre delen av IQ skalan för att omedelbart inse
att dessa attityder , regeringens och Mona Sahlins. inte är förenliga.
 
Så länge regeringen har kvar Mona Sahlin som "nationell samordnare" och inte dis-
tanserar sig från hennes närmast groteska uppfattningar är trovärdigheten liten, eller
närmast obefintlig.
 
Regeringens "kompisar" i Örebro och Stockholm vill i likhet med Mona Sahlin ge
dessa jihaistkrigare gräddfil i form av förtur till jobb och bostäder. Då regeringen
menar att samma jihadister ska sättas i fängelse innebär detta att även utifrån det-
ta trovärdigheten för regeringen är helt obefintligt.
 
Det regeringen borde begripa är att man inte kan sitta på två stolar samtidigt.
 
INTE ENS OM MAN ÄR SOM MONA SAHLIN, STOLLIG.
 
AE
 
 

FRISKOLOR KAN DRIVAS UTAN VINSTINTRESSE

I vart fall i möjligheternas land
 
Debatten har tidvis gåt het, när det gäller vinstintresset i våra friskolor. De stackare
som hävdat att man kan driva friskolor utan vinstintressen har fått löpa gatlopp och
beskyllts för både det ena och andra, mindre smickrande.
 
Men man kan driva friskolor utan vinstintresse.
 
I VART FALL OM MAN LEVER I MÖJLIGHETERNAS LAND.
 
Och möjligheternas land är USA, där kan man genomföra det möjliga, det som anses
som omöjligt i Sverige.
 
Antalet friskolor i USA ökar nu kraftigt, något som skedde även i Sverige för några år
sedan. Drivkraften för de som startade friskolor i Sverige tycks för det mesta att dö ri-
kare än de flesta andra.
 
Drivkrafterna i USA tycks ligga på en helt annan nivå, där tycks drivkrafter va-
ra möjligt, som i Sverige framstår som helt omöjliga, i vart fall när vissa vur-
mare för fria marknadskrafter tillåts äga debatten, som det ofta heter.
 
I USA drivs endast 12 % av friskolorna med vinstintresse, vilket måste innebära att
de flesta (98 %) drivs utan vinstintresse.
 
Därutöver gäller för de som drivs utan vinstintresse att reglerna hindrar ägarna att
sträva efter så stora vinster, att de kommer att dö rikare än de flesta andra.
 
I USA har man uppenbarligen hittat former hur man kan driva friskolor, dels
utan vinstintresse, dels med kraftigt begränsade möjligheter till vinstuttag.
 
I USA förklarar man detta fenomen, för ett fenomen måste det vara att göra det
som är omöjligt i Sverige möjligt i USA, med att de som startar friskolor oftast
har andra drivkrafter än att dö rikare än de flesta andra.
 
Som exempel på sådan drivkrafter exemplifierar man med den i svenska
så obskyra, så obskyr att den anses som omöjlig, drivkraften att man vill
verka för ökad kunskapsutveckling.
 
Något åt det hållet har vänsterkommunisterna tillåtet sig att hävda, och vi vet alla
vad de blivit kallade när de framfört sådana obskyra uppfattningar.
 
VERKLIGHETSFRÄMMANDE TYCKS VÄL VARA ETT AV DE SNÄLLASTE
OMDÖMEN VÄNSTERKOMMUNISTERNA HÄR FÅTT.
 
Men, som sagt, det som är verklighetsfrämmande och omöljigt i Sverige, tycks
vara både verklighetsförankrat och möjligt i USA.
 
Hur ska man då tolka denna information ?
 
ATT VI ÄR BÄST I VÄRLDEN, SOM VANLIGT FRESTAS MAN TILLÄGGA.
 
Samtidigt blir man ju lite fundersam, det USA vi lärt känna genom åren har ju
verkat som om ökad rikedom vore den alena saliggörande drivkraften. Är det
tid att tänka om ??
 
Kan det vara så att det är svenska politikers ambition att öka inkomstklyftorna
snabbast i västvärlden, för den ambition tycks de ha haft och de har lyckats väl,
åstadommit denna "uppochnerpåvända värld" ??
 
AE
 
 
 

RIKSBANKEN GISSAR SIG FRAM

Hög tid för nytt inflationsmål
 
Den rubriken kan man i dag finna under brännpunkt i Svenska Dagbladet, skrivet
av Alexander Sovré, verksam på TNS Sifo.
 
Det är sällan man kan läsa en så välskriven avrättning av vårt inflationsmål, ett
mål som antogs 1993 och numera är helt överspelat till följd av prispressing ge-
nom globaliseringen, digitaliseringen och automatiseringen.
 
Detta hindrar inte vår Riksbank, med Stefan Ingves i spetsen, att klamra sig fast
vid det förflutna.
 
Under Brännpunkt blir nu både Riksbanken, Inflationsmålet och Stefan
Ingves grymt avrättade.
 
ANVÄNDER MAN, SOM ALEXANDER SOVRÈ BESKRIVER DET, EN MÄRK-
LIG BAKLÄNGESLOGIK, MÅSTE DET RIMLIGEN VARA FRÅGAN OM EN REN
AVRÄTTNING.
 
När inflationsmålet fattades 1993, i den miljö som då fanns med hög inflation, då
var målet att få ner inflationen och medlet var då räntan.
 
RIKSBANKENS STRATEGI BLEV DÅ ATT HÖGA RÄNTAN FÖR ATT SÄNKA
INFLATIONEN.
 
Nu vill man nå samma inflationsmål från ett annat håll, utan att fundera det allra
minsta om målet är välavvägt.
 
DET HISTORISKA MÅLET SITTER I VÄGGARNA.
 
För att nu nå detta ursprungliga mål, från ett annat håll, använder Riksbanken
samma verktyg, räntan.
 
Tidigare ville man få NER INFLATIONEN genom att HÖJA RÄNTAN, nu vill
man få UPP INFLATIONEN genom att SÄNKA RÄNTAN.
 
Detta kallar Alexander Sovré "EN MÄRKLIG BAKLÄNGESLOGIK" , vilket nog
bör ses som en träffande beskrivning.
 
Till saken hör att ingen ansträngt sig av att undersöka hur ekonomin långsiktigt
kan påverkas om man inte använder logik, utan använder sig av omvänd logik
eller "märklig baklängeslogik".
 
Man får därför gissa sig till hur det kan tänkas gå när man lämnar logiken
och använder sig av "märklig baklängeslogik".
 
EN BRA GISSNING BLIR NOG ATT DET GÅR "BAKÅT" OCH UTVECKLINGEN
SÅ HÄR LÅNGT MOTSÄGER JU INTE DENNA GISSNING.
 
AE

SVENSKT HAVERI I MEGAFORMAT

Sverige visar vägen, för hur det inte ska gå till
 
Debatten kring vår flyktingpolitik blir allt intensivare, och man får vara mer än blind för
att inte inse att politiken havererat.
 
Att den haverat beror på en salig blandning av "att inte vilja", "att inte kunna" och
"att blunda för verkligheten".
 
MED DEN SALIGA BLANDNINGEN BRUKAR DET GÅ SOM DET GÅR, OCH HÄR
HAR BLANDNINGEN HAVERERAT.
 
I Dagens Industri i dag kan man läsa en ledare med rubriken:
 
" Löfven och Kinberg Batra bör lära sig av Kanada".
 
Nu uppehåller sig ledarskribenten, Jenny Sonesson, vid hur det är i just Kanada, men
rubriken skulle mycket väl hänvisat till fler länder än Kanada.
 
Den tragiska sanningen är tyvärr att politiker i de flesta länder intar en mer verk-
lighetsbaserad och ansvarsfull hållning till flyktingfrågan.
 
I ledaren kan man läsa punkt efter punkt, område efter område, där Kanadas ambition
är att hantera uppkomna problem, medan jämförelsen visar att Sverige struntar i upp-
komna problem.
 
Lite tillspetsat tycks det inte vara begränsat till att Sveriges politiker struntar i
uppkomna problem, man vill göra problemen ännu mer omfattande och svår-
lösta, på annat sätt kan man knappast den uttalade uppfattningen i vissa väsent-
liga avseenden.
 
Ledaren är klart läsvärd, gör många för Sverige generande jämförelser, varav 3 sådana
är rent bestickande.
 
Den ena jämförelsen avser hur arbetskrafts- och flyktinginvandringen hanteras i stort.
 
I Kanada menar ledarskribenten att arbetskrafts- och flyktinginvandringen är  strikt
planerad.
 
HUR DEN ÄR I SVERIGE VET VI, HÄR SKER VARE SIG NÅGON PLANERING ELLER
REGLERING. I DEN MÅN DET SKER EN PLANERING ÄR DET FLYKTINGARNA SJÄL-
VA OCH KRIMINELLA ORGANISATIONER/ARBETSGIVARE SOM STÅR FÖR DETTA.
 
Sverige har helt enkelt lämnat "walk over" när det gäller planering och/eller reglering på
området.
 
Den andra jämförelsen gäller att man i Kanada har som överordnat mål att kanadensar-
nas hälsa och säkerhet ska värnas.
 
HUR DET ÄR I SVERIGE VET VI, HÄR BORTSER OANSVARIGA POLITIKER FULL-
STÄNDIGT FRÅN ATT SÄKERHETEN BLIR INTE VÄRND PÅ SÄTT SOM SKER.
 
En överrepresentation av kriminalitet bland invandrare, en escalerad och grövre kriminali-
ter, 55 "nogozoner" dit inte ens polisen vågar sig, stegrat antal gruppvåldtäkter, bränder
av bilar, bränder av skolor, skottlossningar och handgranatsattacker äventyrar säkerhe-
heten men anses av oansvariga politiker vara det pris vi ska betala för att våra "hjärtan'
ska kunna öppnas" och "våra hjärnor stängas".
 
Den 3 jämförelsen avser volymfrågan.
 
I Kanada anses det som en självklarhet att "volymen" inte blir större än att invand-
ringen kan hanteras.
 
HUR DET ÄR I SVERIGE VET VI, HÄR FÅR MAN INTE NÄMNA ORDET VOLYM, OCH
HUR STOR VOLYMEN SKA VARA BESTÄMMER FLYKTINGARNA SJÄLVA.
 
I ledarrubriken menar skribenten att Löfven och Kinberg Batra bör lära sig av Kanada och
skriver att man borde boka in ett möte med Kanadas ambassadör.
 
Det är till att vara naiv i överkant. Nämnda personer har inte målat in sig i ett hörn, de
har naglat fast sig i ett hörn.
 
Att Löfven och/eller Batra Kinberg skulle vara förmögna att göra en omsvängning
inom flyktingpolitiken annat än marginellt eller retoriskt är helt enkelt inte möjligt.
 
FÖR ETT ÅTTONDE UNDERVERK INOM VÅR VÄRLD ÄR VÄL INTE MÖJLIGT, EL-
LER ?
 
AE
 
 

STATEN SKYDDAR VISSA, VISSA INTE

Statens kärnuppgifter omfattar inte alla
 
Att det är glest med poliser inom glesbygden vet vi sedan länge.
 
Härom dagen blev vi brutalt uppmärksamma på detta inslag inom den svenska
välfärden.
 
Vi fick då läsa om ett äldre par bosatt avskilt i glesbygdsområde, mannen be-
skrevs som rullstolsbunden och kvinnan som "en kort 70 årig gumma". När
paret hörde ljud utanför bad den rullstolsbundne mannen "gumman" att gå
ut och se vad det är.
 
Ta med Dig bollträt tillade den rullstolsbundne mannen.
 
DEN 70 ÅRIGA GUMMAN TOG MED SIG BOLLTRÄT OCH VÄL UTANFÖR
STUGAN FANN EN VAD HON BESKRIVER SOM "EN MAN SOM TALADE
NÅGOT SOM LÄT RYSKA"
 
Gumman blev rädd,  adrenalinet strömmade genom kroppen, så till den milda
grad att den man "som talade ett språk som lät som ryska"  efter att ha träf-
fats av bollträt ett antal gånger, skrikande begav sig till skogs.
 
Den rullstolsbundne mannen hade under tiden ringt till polisen. Närmaste po-
lisstation var belägen så att det skulle ta 1 1/2 tim (enochenhalv timma) för
polisen att infinna sig.
 
Efter att först ha utlovat infinna sig meddelade polisen ganska så snabbt att
de inte hade någon bil att undvara.
 
Troligen skulle det bli för dyrt att köra den långa vägen.
 
Nu slutade denna affär något så när lyckligt, om man bortser från den rädsla
det gamla paret nu har för att bo avskilt i glesbygd.
 
Trots att det hela slutade lyckligt visar det inträffade på förfärande brister vad
gäller säkerhet och trygghet inom vissa områden.
 
Det ses som en av Statens kärnuppgífter att tillhandahålla säkerhet och
trygghet för medborgarna. Ett viktigt inslag för att kunna upprätthålla
någon form av säkerhet och trygghet är att det finns polis närvarande
i den meningen att den kan ingripa inom skälig och rimlig tid.
 
ATT DET TAR 1 1/2 TIMMA FÖR POLISEN ATT INFINNA SIG ÄR VARE
SIG RIMLIGT ELLER SKÄLIGT.
 
DET ÄR HELT ENKELT SÅ ORIMLIGT OCH OSKÄLIGT ATT DET INNE-
BÄR ATT STATEN ÄR OFÖRMÖGEN ATT LÖSA EN AV SINA KÄRNUPP-
GIFTER INOM VISSA DELAR AV GLESBYGD.
 
Det spelar ingen roll vilka ursäkter eller bortförklaringar politiker och myndig-
heter har.
 
Det inträffade visar att Staten valt att organisera polisorganisationen
på ett sådant sätt att Staten inte kan lösa en av sina viktigaste kärnupp-
gifter för vissa medborgare i vissa områden.
 
Vill vi ha det på det viset ? Uppenbarligen, eftersom vi finner oss i det.
Kanske blir det "Du" själv som nästa gång råkar ut för att Staten inte löser
kärnuppgiften att värna om trygghet och säkerhet, kommer "Du" då också
tycka att denna uppgift ska stå tillbaka inom vissa områden ?
 
Troligen inte.
 
AE
 
 
 
 
 
 

FACKETS DEMOKRATISKA UNDERSKOTT

Fackliga medlemmar ska inte ha inflytande
 
Inom politiken har vi vant oss vid bisarra uttalanden och bisarra överenskommelser,
som inte syftar till annat  än att hålla "alla sverigedemokrater utan allt inflytande".
 
Då även sverigedemokrater är medborgare, väljare och bärare av demokratiska rät-
tigheter är denna typ av uttalanden och överenskommelser inget annat än regelrät-
ta angrepp på vår demokrati.
 
Detta tycks också ha medfört konsekvenser inom väljarkåren.
 
ALLA SOM "FLYR" TILL SVERIGEDEMOKRATERNA TYCKS INTE VARA "RA-
SISTER" UTAN DE FLYR TILL SVERIGEDEMOKRATERNA, DÅ DE SER DETTA
PARTI SOM DET ENDA DEMOKRATISKA ALTERNATIVET.
 
Nu tycks denna farsot, regelrätta angrepp på demokratin, också ha fått fotfäste inom
LO. Under de senaste dagarna har vi erfarit att stödet för SD under sommaren ökat
dramatiskt, Bland annat har vi då fått veta att bland "arbetarna" är SD nu största par-
ti.
 
Hur förhåller då sig LO till detta ??
 
Man förhåller sig till detta genom att uttala att man vill öka det demokratiska
underskottet.
 
MAN VILL STÄRKA BANDEN TILL SOCIALDEMOKRATERNA FÖR ATT MINSKA
SD INFLYTANDE BLAND ARBETARNA.
 
"Arbetare" och "sverigedemokrat" är ju synonymt i stor utsträckning, det man här säger
är att LO vill stärka banden för att minska "arbetarnas" inflytande.
 
DETTA UTTALANDE HAR KUNNA PASSERA I SVERIGE UTAN ATT NÅGON RE-
AGERAT.
 
Det säger en hel del om det demokratiska underskottet i Sverige, kanske inte
en hel del, det kanske säger allt.
 
Många har faktiskt trott att LO just var till för att öka "arbetarnas" inflytande, inte för
att minska "arbetarnas" inflytande.
 
Nu måste man i ärlighetens namn erkänna att LO ledningen inte är enig kring hur
LO ska förhålla sig här. Uttalandet har fällts av ordföranden, Thorvaldsson, medan
Tomas Baudin distanserar sig från uttalandet.
 
Den senare lever kvar i den "främlingsfientliga" uppfattningen att LO är till för med-
lemmarna och i första hand ska verka för dessa och deras inflytande, oavsett deras
politiska hemhörighet.
 
AE

EU LÄGSTA ARBETSLÖSHET

Ett löfte blir en utmaning, som inte ens "blir en tumme"
 
Många politiska löften avges i förhastat mod eller kanske i högmod. Frågan är om
inte löftet att ernå EU lägsta arbetslöshet år 2020 kommer att gå till historien som'
ett av våra minst genomtänkta, och desperata, löften.
 
Till en början tycks man inte socialdemokraterna själva tro på sitt löfte, som man
numera beskriver som en utmaning.
 
Enligt regeringens nya bedömningar kommer arbetslösheten att sjunka till 6,2 %
år 2019. Det innebär, allt annat lika, att arbetslösheten fram till 2020 måste ner
med ytterligare 1,2 %.
 
Vem tror på det ?
 
INGEN, INTE ENS REGERINGEN. SOM OMVANDAT LÖFTET TILL EN UTMA-
NING.
 
Men det verkar som om Stefan Löfven själv inte gett målet, numera utmaningen,
något innehåll.
 
Tyskland och Österrike har i dag EU lägsta arbetslöshet, ser vi till Tyskland kan
nivån anges till ungefär 5 %.
 
Det är denna nivå man använder sig av när man bedömer möjligheterna att nå
EU lägsta arbetslöshet 2020.
 
Målet beskrivs, eller mer rätt antyds vara. att komma under 5 %.
 
Men om konjuktur mm medger att Sverige trots allt kommer under 5 % år 2020
är det högst möjligt, närmast självklart, att Tyskland också reducerat sin arbets-
löshet och år 2020 ligger under 5 %.
 
Den fråga som nu uppstår, och som inte tycks vara utklarad, är:
 
Innebär det uttalade målet, numera omvandlat till utmaning, att Sveriges
arbetslöshet ska vara lägre än vad som gäller för övriga EU länder år 2020
eller är målet att Sveriges arbetslöshet år 2020 ska jämföras med Tysklands
arbetslöshet år 2015 ??
 
BORDE INTE LÖFTET VARA UTFORMAT SÅ ATT DET RÅDDE KLARHET
KRING DETTA.
 
Den debatt som förs kring frågan, och de argument som förs fram, tyder på att
man avser göra en jämförelse med Tysklands arbetslöshet år 2015.
 
VAR DET VERKLIGEN SÅ STEFAN LÖFVEN TÄNKTE SIG DET HELA DÅ
HAN UTTALADE MÅLET ?
 
Finns det förresten inte sådana som påstår att uttalade mål ska vara mätbara,
konkreta och kunna förstås, så att det möjliggör att utforma den taktik, som
erfordras för att nå målet ??
 
AE

SKA MAN RÖSTA MED FÖTTERNA ELLER HUVUDET ?

Hotet mot moderaterna, att man röstar "med huvudet"
 
I dag kan man läsa ett inlägg i Dagens Samhälle, där en moderat skribent
uttrycker sin fasa, för att demokratiska krafter får genomslag i Sverige.
 
Fasan gäller att SD nu enligt en undersökning blivit det största partiet i
Sverige.
 
Skribenten menar att det är en stor risk att denna utveckling fortsätter
och att väljarna i utsträckning röstar på SD. Skribenten beskriver då'
detta "som att väljarna röstar med fötterna".
 
Moderaternas politik inom flyktingpolitiken är inget annat än en ren
katastrof.
 
EN ANNAN STOR KATASTROF TYCKS VARA ATT MAN INTE ENS KAN
SKILJA MELLAN KROPPENS OLIKA KROPPSDELAR.
 
Om väljare överger moderaterna för deras flyktingpolitik beror det inte på att
man röstar med fötterna.
 
Det beror mer på att man insett att det katastrofala läget i Sverige, när
det gäller de påfrestningar, kriminalitet och annat, som den alltför sto-
ra invandringen för med sig, kräver att man röstar inte med fötterna
utan med huvudet.
 
AE

HAR DAGENS INDUSTRI BLIVIT EN "HATSAJT" ?

Hatsajten Dagens Industri slår till igen
 
Dagens Industri har i dag en ledare med rubriken "Öppenhet kräver säkerhet".
Denna ledare får nog anses vara ett under, ett under av tydlighet, ett under av
klarhet, ett under av korrekt analys och ett under av djärvhet.
 
Med den för Sverige sedvanliga retoriken är ledaren så tydlig och klar att DI
kanske numera bör sorteras in under gruppen "hatsajter".
 
I vart fall 'är ledaren läsvärd, otroligt läsvärd.
 
Inledningen utgörs av ett antal konstateranden, där framförs alla de positiva
inslag en ansvarsfull invandringspolitik för med sig.
 
Med väl detta sagt tar ledaren upp mindre ansvarsfulla inslag i den förda in- vandringspolitiken. Man kan då läsa i ledaren:
 
" Ett öppet samhälle kräver starka institutioner, frihet utan gemensamma
normer och regler blir lätt frihet för den starke att förtrycka den svage".
 
Tål att suga på och i ledaren välkomnas Stefan Löfvens sommartal, som i vissa'
avseenden knyter an till detta.
 
Det sägs i ledaren att invandringspolitiken kretsar kring "jobb och bostäder", men
säkerhetsfrågorna är underskattade, man kan bland annat läsa:
 
" 55 bostadsområden ligger utanför rättssamhällets kontroll och det är ett
allvarligt underkännande och en delorsak till sommarens våldsbrottslighet".
 
Vidare kan man läsa att "Kampen mot islamiseringens inskränkningar ska vara
lika självklar som kampen mot nazismen".
 
Den som hört Mona Sahlin uttala sig om så kallade "återvändare" och tagit del av
Örebros och Stockholms förslag att ge dessa gräddfiler till "jobb och bostäder" in-
ser omedelbart att här finns mycket att göra.
 
Som sagt, DI är inte rädd att "sticka ut hakan", man kan då läsa:
 
" Ett öppet samhälle kräver kontroll av sina gränser, det måste vara skillnad
på ett ja eller nej om man är välkommen".
 
TÄNK ATT NÅGON VÅGAR SÄGA NÅGOT SÅ SJÄLVKLART, RENA RAMA "HAT-
SAJTEN".
 
Men det blir värre, och man kan då läsa:
 
"Migrationsverket måste ha verktyg för att identifiera och avvisa exempelvis
IS. Passexpeditionen ska inte vara en fri sedelpress, där man kan hämta ut hur
många pass som helst för försäljning på svarta marknaden".
 
INTE ENS DEN VÄRSTA "HATSAJT" SKULLE VÄL VÅGA SÄGA NÅGOT SÅ
SJÄLVKLART.
 
Men inte ens detta räcker, vi får veta att det finns gränser för hur stort ansvar som
Sverige kan ta, det har ju ingen vetat tidigare, eller ?? Vi får också läsa att de höga
volymerna pressar de social systemen.
 
Volymerna ?? För detta fick ju Tobias Billström stryk ?? Just det, DI påstår att volym-
frågan är viktig, man undrar hur det tänker och vågar, vill man inte ha några prenume-
ranter längre ??
 
Ledarens sammanfattning är en riktig rysare, där sammanfattas ledaren på ett sätt
som inte får sammanfattas:
 
"Sverige har inte ansvaret för hela världen, men vi har hela ansvaret för detta
land".
 
Efter denna saftiga sammanfattning är det bara att konstatera att DI inte längre bör
ha mer läsare, än vad som kan räknas på ena handens fingrar.
 
För med den sammanfattningen bör väl DI vara en "hatsajt", eller ??
 
AE
 
 

KAN DEN PSYKISKA OHÄLSAN FÅS ATT MINSKA ?

Vänsterpartiet slår en lans för psykiskt utsatta
 
I sitt "sommartal" föreslår Jonas Sjöstedt att man ska avsätta ytterligare resurser för
att möta den ökade psykiska ohälsan bland unga.
 
Den psykiska ohälsan har under åren försämrats och det är på tiden att problemet
uppmärksammas i den meningen att man gör någonting åt det.
 
Som en akut åtgärd för att "lindra nöden"  är ökade resurser både motiverat och nöd-
vändigt, men som i många andra sammanhang angriper man symptomen i stället
för att angripa orsakerna.
 
Sverige har större psykisk ohälsa bland unga än andra jämförbara länder,
detta är inget resultat av någon naturkraft utan det är ett resultat av en po-
litisk utveckljng.
 
Den psykiska ohälsan i ett land beror av många faktorer och det är naturligtsvis
väldigt svårt att bedöma en enskilds faktors inverkan, men vissa inslag i samhäl-
let har en framträdande roll i samhället, vad gäller graden av psykisk ohälsa.
 
En sådan faktor är den trygghet och säkerhet medborgarna känner.
 
SEDAN ETT ANTAL ÅR HAR SÄKERHETSFRÅGOR OCH TRYGGHETSFRÅGOR
FÅTT STÅ TILLBAKA I POLITIKEN.
 
Den senaste trygghetsundersökningen visar tydligt att medborgarnas trygghet har
minskat, att detta tar sig uttryck i ökad psykisk ohälsa behöver man inte vara ve-
tenskapsman för att förstå.
 
En annan viktig faktor, som påverkar den psykiska ohälsan, är den samman-
hållning ett samhälle rymmer på ett övergripenade plan.
 
SEDAN ETT ANTAL  HAR POLARISERINGEN I SAMHÄLLET ÖKAT, DE EKO-
NOMISKA KLYFTORNA HAR ÖKAT, MOTSÄTTNINGARNA I DAG MELLAN O-
 
Inte heller behöver man vara vetenskapsman för att förstå att religiösa, etniska
och andra motsättningar i förening med ökade ekonomiska klyftor leder till ökad
psykisk ohälsa.
 
En tredje faktor, som med säkerhet påverkar den psykiska ohälsan, är den
grund samhället vilar på och som individerna då också vilar på. Grundläg-
gande gemensamma värderingar, gemensamma normer och möjligheter
att identifiera sig med samhället är förutsättningar för att skapa en miljö
i vilken inte psykisk ohälsa frodas mer än på andra håll.
 
DET ÄR INGEN ÖVERDRIGT ATT PÅSTÅ ATT POLITIKEN SEDAN NÅGRA
ÅR, DECENNIER, ARBETAT FÖGA, ELLER INTE ALLS, FÖR ATT FRÄMJA
EN MILJÖ I DESSA AVSEENDEN, SOM DÅ UTGÖR EN FÖRUTSÄTTNING
FÖR ATT DEN PSYKISKA OHÄLSAN INTE ÖKAR.
 
Ska vi då fortsätta på den inslagna vägen, se den psykiska ohälsan öka bland
unga, och för varje steg den ökar tilldela ökade resurser till vården ?
 
Eller ska vi tänka om, kanske till och med ta ett steg tillbaka i vissa avseenden,
och försöka förebygga att den psykiska ohälsan inte ökar utan i stället minskar ?
 
Man kan ju tycka att valet borde vara lätt, men ingen i utveckligen tyder på
annat än att man fortsätter på den inslagna vägen.
 
AE
 

MALMÖS MÖRKA SIDA

Sverige framstår allt mer som ett terrornäste
 
Ett antal boende i Malmö uppger på nätet att de observerat 7 bilar körande omkring
i Malmö med IS fanor.
 
En del ställer sig frågan om detta verkligen kan vara sant. Varför skulle det inte kunna
vara sant ?
 
Nyligen körde ett antal bilar omkring i Bergsjön (Göteborg) med samma fanor
svajande i luften.
 
INGEN BRYDDE SIG OM DET DÅ SÅ VARFÖR SKA MAN BRY SIG OM IS FANOR
I MALMÖ NU ??
 
Runt omkring i Europa hävdas allmänt att Sverige är Europas mest "islamiserade land", så
varför skulle IS fanor inte vaj runt om i landets städer ??
 
Kanske var det bara "återvändare" ?
 
I så fall borde kanske Mona Sahlin visa intresse och dela ut "jobb och bostäder"
AE
 

SKULLE VERKLIGEN FÄLFÄRDEN KROSSAS ??

Skulle verkligen välfärdssamhället krossas ?
 
Källgransking är viktigt, mycket viktigt, och därför bör man vara försiktig med att föra
"rykten" vidare.
 
Vissa "rykten" framstår dock som så sannolika och har sådan tyngd att de motiverar
att återges utan fullständig källgranskning.
 
Ett sådant "rykte" kunde man  i går återfinna, där Gransking Sverige uppgavs ha fått
viss information efter en intervju med bland annat förre moderatledaren Bo Lundgren.
 
Denna intervju innehåller inslag, som är rent förfärande, även om bara en "bråk-
del" skulle vara sant.
 
Enligt Granskning Sverige var inte en stor invandring ett mål för Fredrik Reinfeldt.
 
En stor invandring, skapad genom allt tal om "humanitär stormakt" och "öppna
hjärtan" skulle i stället ha varit en medel för att nå det verkliga målet.
 
DET VERKLIGA MÅLET SKULLE I STÄLLET HA VARIT ATT KROSSA VÄLFÄR-
DEN.
 
Detta låter ju för otroligt för att kunna vara sant, eller ?
 
Men förre moderatledaren Bo Lundgren tycks uttrycka sig i intervjun, på ett sätt som kan
tolkas som att han har den uppfattningen.
 
Även den socialdemokratiske reportern Daniel Suhonen uttrycker sig som att man kan
tolka att han också är inne på den linjen.
 
Men fortfarande låter det väl för otroligt för att vara sant, eller ?
 
Går man tillbaks i ´tiden, till den tid då Fredrik Reinfeldt var ordförande i MUF, då hit-
tar man ledtrådar, som kan tolkas som att det som framstår som otroligt inte är helt
otroligt.
 
Ikonen Fredrik Reinfeldt skrev då den uppmärksammade boken "Det Sovande Folket".
I denna framgår tydligt att hans ambition just var att "krossa den svenska välfärden".
 
Hans uppfattning om de medborgare, som hyllade den svenska välfärden var
kristallklar och den återgavs på ett antal ställen i boken.
 
DESSA MEDBORGARE VAR, SOM FREDRIK REINFELDT UTTRYCKTE SIG,
MENTALT HANDIKAPPADE.
 
Så långt är allt alltså sant,
 
Vi har alltså under 8 år haft en statsminíster, som under sin tid som ordförande
i MUF hade som ambition att krossa välfärden och som såg alla som mentalt
handikappade som inte delade denna ambition.
 
Men att använda en stor invandring, för att nå detta mål, det låter väl ändå för otro-
ligt för att kunna vara sant, eller ?
 
Går man åter till tiden, då det begav sig, då Fredrik Reinfeldt var ordförande i MUF,
då fanns det en grupp kring honom som tydligt förklarade att man just ville krossa
välfärden, och att en stor invandring skulle kunna vara ett medel att nå detta.
 
Som framgår i Fredrik Reinfeldts digra litterära verk, Det Sovande folket" skul-
le ingen bidragstagare kunna leva "över svältgränsen" (klart uttalat i boken) och
välfärden skulle krossas så att alla skulle arbeta för att försörja sig, alternativt
inte kunna klara sig.
 
TÄNK OM DET ÄR DENNA, NÄRMAST OBSKYRA, MÅLSÄTTNING, SOM LIGGER
BAKOM DEN OMHULDADE "JOBBLINJEN" ???
 
ATT KROSSA VÄLFÄRDEN.
 
Ska man tro på "rykten" ?
 
I vissa fall ska man nog inte helt förkasta "rykten" , i vart fall inte om en  så kallad samlad
bild pekar i den riktningen att "ryktet" kanske inte är helt fel.
 
Det räcker med att ett embryo av dessa uppgifter är sanningsenliga för att Moderater-
na har en bakgrundshistoria, som behöver redas ut.
 
En "vitbok" skulle kanske vara rätta medlet för att nå fram till den sanning som
finns bakom Fredrik Reinfeldt ambition att krossa välfärden och vilka medel
han var beredd att tillgripa för att nå detta mål.
 
 
 
AE
 
 
 
 
 
 
 
 

MAKTBALANSEN ÄR SKEV I SVERIGE

I Sverige får individen stå tillbaka för staten
 
I länder där man eftersträvar en rimlig balans mellan enskilda individer och det
"allmänna" pågår en ständig diskussion hur den balansen ska uppnås.
 
I Sverige sker ingen debatt kring denna balans överhuvudtaget. I den mån
det funnits en debatt upphörde den när förre statsministern Ingvar Carlsson
införde begreppet "medborgarrätt".
 
EN MEDBORGARRÄTT SOM SLOG FAST ATT STATENS INTRESSE SÄTTS
FÖRE ENSKILDAS INTRESSEN.
 
Vi ser exempel på denna bristande balans dagligen i vår vardag, ibland blir vi brutalt
påminda om obalansen.
 
I dag kan man i Borås Tidning läsa om ett exempel på den obalans som uppstår
när statens intresse går före enskildas intressen.
 
Inslaget gäller utfärdandet av lärarlegitimationer. Där kan man läsa att det under
2015 skett 50 JO anmälningar därför att väntetiderna på en ansökan dragit ut på
tiden.
 
En lärare skickade in ansökan i juni 2014, därefter var det helt tyst fram till förra
veckan, då fick läraren svar.
 
EFTER 13 MÅNADER.
 
Men borde då inte det "allmänna" också känna undersåtens tryck, i vart fall lite grann,
bara lite lite grann ??
 
Nej, inte om man ska se till den obalans som råder mellan stat och undersåte, mani-
festerad genom Ingvar Carlssons "medborgarrätt".
 
Denna obalans, där undersåten ska inta underläge, sätter fingret på en öm punkt, en
mycket öm punkt.
 
DEN FRÅGAN ÄR VEM SOM ÄR TILL FÖR VEM.
 
I en stat med medborgarrätt är undersåten till för staten, medan i en stat med där
medborgarna har individuella rättigheter, är staten till för medborgaren.
 
Att nu läraren får vänta på svar i 13 månader gör ju att vi inte behöver fundera
på vad som gäller i Sverige.
 
 Borås Tidning skriver också att läraren i fråga ett flertal gånger bett om en förkla-
ring varför det tagit så lång tid.
 
Behöver det sägas att läraren ifråga inte erhöll något svar, knappast ??
 
I ETT LAND MED MEDBORGARRÄTT ÄR DET UNDERSÅTEN SOM SKA
SVARA STATEN.
 
Ska balans skapas mellan dessa skilda intressen är det en förutsättning att samma
krav ställs på det "allmänna" som på undersåten.
 
Så är det definitivt inte.
 
I svaret fanns ingen ursäkt eller förklaring till varför väntetiden uppgått till absurda
13 månader. Men vi undersåtar vet svaret ändå.
 
UNDERSÅTAR SKA LÄRA SIG VÄNTA, SÅ ATT UNDERSÅTARNA LÄR SIG FÖR-
STÅ VEM DET ÄR SOM STYR OCH STÄLLER.
 
Detta är inget påhitt, inte heller någon överdrift. Undertecknad hade en gång en god vän
som tjänstgjorde på dåvarande Länsrätten som ett led i sin strävan att "bli advokat". Vän-
nen ifråga var ambitiös, snabb och driftig vilket visade sig genom att ärenden rann snabbt
genom hans händer, snabbare än vad Länsrätten i övrigt var van vid.
 
Vännen i fråga blir då inkallad till sin chef, dåvarande Länsrådet, och blir uppläxad för'
att han handlägger ärenden för snabbt.
 
MOTIVET TILL ATT ÄRENDEN INTE SKA HANDLÄGGAS SNABBT VAR ATT MED-
BORGARNA (LÄS UNDERSÅTARNA) SKULLE KÄNNA MYNDIGHETENS TYNGD.
 
Väntetiden på 13 månader visar att inget förändrats sedan dess. Vi är vana vid långa
väntetider, att bli satta på undantag och att bli nonchalerade.
 
Med den synen på väntetider borde väl det "allmänna" vara generösa med hur lång
tid vi undersåtar kan ta på oss med att inkomma med olika uppgifter och att lämna svar
på olika frågor, eller ???
 
Men se, så är det inte, så är det inte alls, det är precis tvärtom.
 
Precis lika slappa, som myndigheterna är, när det gäller att serva medborgarna, precis
lika stränga är de, när det gäller undersåtarnas skyldighet att serva det "allmänna".
 
Ve den undersåte, som inkommer med sen uppgift, svar senare än tre veckor rende-
rar i något som kan beskrivas som en nutida stupstock.
 
OBSKYRA FÖRSENINGSAVGIFTER, SKATTETILLÄGG OCH ALLSKÖNS ÖVER-
GREPP FÖR ATT UNDERSÅTENS, SOM LÄNSRÅDET SA, SKA KÄNNA MYNDIG-
HETENS TRYCK.
 
Är det verkligen denna obalans vi undersåtar vill eftersträva ?
 
Uppenbarligen, eftersom vi inte gör något åt obalansen, eller ?
 
AE
 
 
 
 

ARBETSKRAFTSTILLSTÅND SOM AFFÄRSIDE

Sveriges nya tillväxtbransch
 
Så var då åter arbetskraftsinvandringen "på tapeten", denna gång, åter frestas man
tillägga, i form av information om att arbetskraftstillstånden missbrukas.
 
FÖR VILKEN GÅNG I ORDNINGEN UNDRAR MAN ??
 
Återigen får vi höra att arbetskraftstillstånden är föremål för en omfattande handel.
Denna handel har då två inslag, ett där "släktingar" tillhandahåller tillstånd, dels
där så kallade "skrupelfria affärsmän" sätter i system att handla med dessa till-
stånd.
 
På den fria kapitalmarknanden utgör tydligen gällande marknadspris 250 000:-.
För den nätta summan får man stanna i Sverige, på gott och ont.
 
FÖR DET SOM VILL TRYGGA RESTEN AV LIVET KAN EN INVESTERING PÅ
250 000:- TYCKAS VARA EN RELATIVT BLYGSAM SUMMA.
 
Detta försiggår mer eller mindre öppet och alla vet mer eller mindre om det.
 
Men varför ska man överlåta denna lukrativa marknad till "släktingar" och "skrupel-
fria" affärsmän. Staten brukar ju inte tacka nej till en liten slant, varifrån den kom-
mer tycks vara mindre intressant.
 
Varför inte öppna en ny statlig myndig, kanske kallad "Gräddfilsmyndigheten",
där flyktingar stadda vid kassa får erlägga en slant till vår skattekista. Då slipper
man alla halvtillåtna lösningar och allt kan gå ordnat till, förutom att statens un-
derskott minskar.
 
Myndigheten kan starta sin verksamhet redan i morgon, krategen är ju re-
dan krattad och det finns mängder av politiker, som inte vill något hellre än
att bli generaldirektör.
 
Vad tycker då ansvariga politiker om det sätt på vilket arbetskraftstillstånden miss-
brukas, för missbruk är det frågan om, även om missbruk är en mild beskrivning.'
 
ANSVARIGA POLITIKER ACCEPTERAR DET SOM FÖRSIGGÅR.
 
För om man känner till ett problem, problmet går att lösa, och man väljer att inte
lösa problemet, då accepterar man väl det hela, eller ???
 
AE
 

TRAFIKVERKET LJUGER - IGEN

Trafikverket ljuger om säkerhetsrisker
 
När det gäller Trafikverket tycks det inte finnas någon ände på förskräckelsen.
 
Inte ens när generaldirektören Gunnar Malm, Europas "byfåne", slutade upp-
hörde förskräckelserna. Härom dagen erfor vi att sliprarna på de mest trafike-
rade spåren norr Stockholm var så ruttna, att de utgjorde en säkerhetsrisk.
 
Det visade sig då att sliprarna redan för 7 år sedan utmärktes som akuta säker-
hetsrisker, vilka krävde omedelbara insatser.
 
Sliprarna är ännu inte utbytta, vilket inte kan tolkas på annat sätt än att Trafik-
verket som "omedelbart" menar en tidsrymd som sträcker sig längre än 7 år.
 
När nu detta uppmärksammas, åter frestas man tillägga, kan man tycka att
Trafikverket efter alla förskräckelser uppvisade någon form av förmåga till
krishantering.
 
Den förmåga till krishantering Trafikverket nu uppvisar är att ljuga, som
vanligt frestas man tillägga.
 
MAN HÄVDAR DÅ ATT DE RUTTNA SLIPRARNA BARA LIGGER PÅ SPÅR
SOM LEDER TILL DEPÅER OCH PÅ VILKA SPÅR INGA PASSAGERADE
FRAKTAS.
 
Man får väl anta att det var därför de ruttna sliprarna redan för 7 år sedan ansågs
som en akut risk för passagerarna.
 
Efter att fackliga organisationer visat att det även gäller de mest trafikerade spå-
ren, menar Trafikverket att man i sitt första uttalande inte var sanningsenlig, den
här gången också frestas man tillägga.
 
PÅ MER BEGRIPLIG SVENSKA LJÖG HELT ENKELT TRAFIKVERKET.
 
Och det är ingen obetydlig lögn man framför. Det är passagerarnas säkerhet,
eller brist på säkerhet, man väljer att ljuga om, något som inte kan tolkas på
annat sätt än att man helt enkelt struntar i passagerarnas säkerhet.
 
Vems är då felet ? Trafikverkets, som väljer att göra fel prioritering ? Eller
ansvariga politiska instanser, som väljer att ge ett anslag till Trafikverket, som
inte möjliggör för verket att uppfylla de mest elementära säkerhetskraven ?
 
Kommer någon att få ta ansvar för den uppkomna situationen ?
 
Den frågan är lätt att svara på.
 
INGEN, VARE SIG INOM TRAFIKVERKET ELLER PÅ POLITISK NIVÅ
KOMMER ATT FÅ TA ANSVAR FÖR NÅGONTING. I DEN OFFENTLIGA
SFÄREN ANSES DET SOM HÖJDEN AV VISDOM ATT INGEN SKA BEHÖVA
TA ANSVAR FÖR NÅGONTING.
 
Den typen av kultur, att ljuga för medborgarna och att inte ta ansvar för någon-
ting, besvarar också en annan fråga.
 
Vem är till för vem ? Är medborgarna till för Trafikverket och politikerna
eller är Trafikverket och politikerna till för medborgarna.
 
EFTERSOM INGEN NÅGONSIN TAR ANSVAR FÖR NÅGONTING INOM
DEN OFFENTLIGA SFÄREN MÅSTE RIMLIGEN SVAREN BLI ATT MED-
BORGARNA ÄR TILL FÖR ÖVRIGA NÄMNDA.
 
I en mer civiliserat utvecklad kultur skulle förhållandet vara det motsatta, det
skulle anses som självklart att både Trafikverk och politiker ska vara till för
medborgarna. Lika självklart skulle vara att ingen, absolut ingen inom vare
sig trafikverk eller annorstädes skulle komma på iden att ljuga om säkerhets-
risker, av vitalt intresse för passagerarna.
 
Lika självklart skulle vara att om någon chef, eller politiker. ändå skulle
komma på den befängda iden att ljuga om säkerhetsrisker, vitala för
passagerna, då skulle anständigheten visa sig gällande.
 
OCH ANSTÄNDIGHET I DENNA TYP AV SITUATIONER ÄR AVSKED
OCH/ELLER LÄMNADE AV UPPDRAG.
 
DET BORDE HELT ENKELT, I VARJE CIVILISERAT LAND, VARA EN
OMÖJLIGHET ATT ANSVARIGA CHEFER, ELLER POLITIKER, LJUGER
OM VITALA SÄKERHETSFRÅGOR.
 
I Sverige är det inte en omöjlighet, vilken slutsats kam na då dra av detta ?
 
AE

TRAFIKVERKET RISKERAR VÅRA LIV

Järnvägsnät på dekis
 
Sprickorna i vår fasad blir allt tydligare, ofta uppvisar Trafikverket de grövsta sprickorna.
Det går knappt en dag, i vart fall inte en vecka, utan att en större eller mindre skandal
uppdagas inom Trafikverkets område.
 
Den senaste, och sannolikt inte den sista, stora skandalen inom trafikverkets om-
råde utgörs nu av ruttna sliprar.
 
SLIPRAR SOM ÄR SÅ RUTTNA ATT TÅGEN RISKERAR ATT SPÅRA UT.
 
Bristerna återfinns på våra mest trafikerade sträckor, många svenskar lever alltså ett
farligt liv, därför att Trafikverket tycks strunta i det mesta.
 
Sliprarna är alltså så ruttna, att tågen riskerar att spåra ur. något som Trafikverket
känt till i många år.
 
På de mest trafikerade spåren norrut från Stockholm markerades dessa ruttna
sliprar redan för 7 - 8 år sedan.
 
MARKERINGEN DÅ INNEBAR ATT BRSITERNA VAR SÅ STORA OCH AKUTA
ATT SLIPRARNA OMEDELBART MÅSTE BYTAS.
 
Hur ser det ut i dag ?
 
Det som var akut för 7 - 8 år sedan och sågs som en stor säkerhetsrisk, så stor att
man då ansåg att sliprarna skulle bytas omgående, ser i dag ut som det gjorde för
7 - 8 år sedan.
 
DET SER UT SOM RUTTNA SLIPRAR, SÅ RUTTNA ATT TÅGEN RISKERAR ATT
SPÅRA UR.
 
TRAFIKVERKET HAR ALLTSÅ INTE GJORT ETT DUGG ÅT DESSA SÄKERHETS-
RISKER.
 
Hur förklarar och försvarar då Trafikverket att de ruttna sliprarna ligger kvar ?
 
Man försvarar sig med att man bara åtgärder vad man kallar "tuffa prioriteringar.
 
SOM TÅGRESENÄR TAR MAN SIG FÖR PANNAN OCH UNDRAR HUR EN MINDRE
"TUFF PRIORITERING" KAN SE UT OCH HUR LÅNG TID ET KAN DA ATT ÅTGÄR-
DA EN SÅDAN "
 
Bedömare menar att både gällande lagar och Trafikverkets egna föreskrifter är utfor-
made, så att man akut måste åtgärda denna form av säkerhetsrisker.
 
Trots detta menar alltså Trafikverket att man inte bryr sig, man ägnar sig bara
åt "tuffa prioriteringar".
 
Hur ser då landets politiska ledning på detta problem, att sliprarna är så ruttna på våra
mest trafikerade linjer, att tågen riskerar att spåra ur.
 
Även landets politiska ledning, riksdag och regering, struntar i att sliprarna är
ruttna, man får väl anta att man även på dessa nivåer ägnar sig åt lite "tuffare
prioriteringar".
 
KANSKA "TUFFA PRIORITERINGAR" I FORM AV HÖGHASTIGHETSTÅG.
 
Sådana höghastighetståg, som de flesta intierade bedömare inte anser är samhälls-
ekonomiskt försvarsbart att bygga ut.
 
Inom nationalekonomi, och även andra former av ekonomi, gäller att tillgängliga me-
del ska "allokeras" dit de gör mest nytta.
 
Detta tolkar Regering, Riksdag och Trafikverket som att allokeringen inte ska
gå dit säkerheten kräver utan allokeringen ska gå dit den samhällsekonomiska
nyttan är så liten att den inte motiverar dessa enorma investeringar.
 
ENORMA INVESTERINGAR, SÅ STORA ATT MAN IN TE VET HUR FINANSIER-
IGEN SKA SKE, TROTS ATT PRELIMINÄRA BESLUT TAGITS OM ATT UTBYGG-
NAD SKA SKE.
 
Hur bör man som medborgare / väljare se på detta ?
 
Kanske som vanligt.
 
TACKA SIN LYCKLIGA STJÄRNA ATT DET INTE FINNS NÅGOT FÖRTROENDE
ATT TAPPA.
 
AE
 

RSS 2.0