STYRA PASSIVA POLITIKER MOT NÄSTA FINANSKRIS ?
Riksbanken bäddar för nästa finanskris ?
Ingen lär väl ha undgått att vi har en desperat Riksbank, som till varje pris vill undvika
att de blir avslöjade med "byxorna nerdragna".
FÖR RISKEN FÖR DETTA FINNS OM MAN SATT FEL INFLATIONSMÅL OCH VÄG-
RAR ERKÄNNA DETTA.
Kritiken mot riksbankens självpåtagna inflationsmål på 2 % tycks växa för varje dag,
men Stefan Ingves står fast vid sin uppfattning som en tennsoldat.
Dagens Industri återkommer nästan dagligen med kritik mot det mål Riksbanken väl-
jer att nagla fast sig vid. I dag kan man läsa en ledare med rubriken:
"Upplagt för lånefest".
Här kan man läsa en del intressanta saker.
En intressant sak är att riksbankens mål INTE är att få inflationen att uppgå till just 2%,
detta mål har Riksbanken satt själva.
RIKSBANKENS MÅL ÄR ATT UPPRÄTTHÅLLA ETT FAST PENNINGVÄRDE.
Det är när man tittar närmare på dessa mål, ett fast penningvärde, som är Riksban-
kens uppgift att nå, och inflationsnivån, som inte är Riksbankens uppgift att nå, som
det blir intressant, eller kanske mer rätt, rent skrämmande.
Riksbankens självpåtagna uppgift, att hålla inflationen på 2 %, försöker man nå genom
räntevapnet, allt lägre ränta ska då ge allt högre inflation.
Men samtidigt utgör en allt lägre ränta ett allt större tryck på valutan och vi får i praktiken
en viss devalvering.
När man då matchar dessa två mål, ett fast penningvärde och ett inflationsmål, blir
slutsatsen inte uppmuntrande.
VI HAR ALLTSÅ EN RIKSBANK, SOM VÄLJER ATT GÅ PÅ TVÄRS MED UPPGIFTEN
ATT HÅLLA ETT "FAST PENNINGVÄRDE", EN RIKSBANK SOM I STÄLLET VÄLJER
ATT DEVALVERA VALUTAN, UN UTVECKLING SOM RIMMAR ILLA MED MÅLET ATT
UPPRÄTTHÅLLA ETT FAST PENNINGVÄRDE, OM MAN UTTRYCKER SIG MILT.
I STÄLLET FÖR ATT LÖSA DEN UPPGIFT MAN HAR SKAPAR MAN ETT SJÄLVPÅ-
TAGET MÅL, OCH STYR MOT DETTA, HELT OBERONDE AV HUR DET SLÅR MOT
GRUNDUPPGIFTEN, ETT FAST PENNINGVÄRDE.
Som framgår av DI ledare är DI något kritisk till detta och man avslutar ledaren med att
sammanfatta Riksbankens agerande;
" Man gömmer sig bakom en passiv riksdag, men glömmer att de som mest om-
sorgsfullt lagt grunden till nästa finanskris är Riksbanken själva".
Om DI har rätt i sin analys har man ju anledning att bli fundersam.
Dels har vi då en Riksbank som genom sitt agerande,struntar i sin uppgift och ger
sig själv en annan uppgift, som lägger grunden genom detta till nästa finanskris.
Dels har vi en riksdag, som passivt åser hur Riksbanken struntar i sin uppgift, och
i stället ger sig själv en annan uppgift, samtidigt som man passivt åser hur Riks-
banken med sitt agerande styr mot nästa finanskris.
DET ÄR BARA ATT HOPPAS ATT DI INTE HAR RÄTT, FÖR DÅ SKULLE JU DET
HELA KUNNA SLUTA MED EN REN KATASTROF.
Inte ens en "passiv" riksdag vill väl att det hela ska sluta med en ren katastrof ??
Varför är då riksdagen så passiv, så passiv att DI anser att man accepterar att Riks-
banken struntar i sin uppgift och lägger grunden för nästa finanskris ?
SKÄLET FINNS ATT FINNA I DEN SVENSKA LEDARKULTUREN.
Nu har man en gång för alla bestämt att Riksbanken ska vara "självständig". De
exakta gränserna för vad som är "självständigt" är naturligtsvis flytande.
ATT RIKSBANKEN SKA ANSES "SJÄLVSTÄNDIG" BÖR RIMLIGEN INTE KUN-
NA TOLKAS SOM ATT RIKSDAG OCH REGERING SITTER PASSIVA OCH ÅSER
HUR RIKSBANKEN DRIVER LANDET MOT EN KATASTROF.
Men den svenska ledningskulturen förhindrar politikerna att lyfta frågan om var grän-
sen kan anses gå för hur "självständig" Riksbanken får vara, inte ens om de struntar
i den uppgift de fått, och inte ens om man som DI antyder lägger grunden för nästa
finanskris.
Blir man imponerad av så passiva politiker och en så passiv riksdag ?
Knappast, i vart fall om man inte är politiker själv.
AE
Kommentarer
Trackback
