MED SÅDANA ÅSIKTER FÅR MAN SKYLLA SIG SJÄLV
Sverige är inte Frankrike
Terrorattacken i Frankrike har skapat mycket debatt, många har tagit kraftigt avstånd,
andra har tagit mindre kraftigt avstånd.
Den debatt som följt efter attentatet visar på stora brister i yttrandefriheten, inte
i Frankrike, utan i Sverige.
DEBATTEN VISAR OCKSÅ MED PINSAM TYDLIGHET ATT HYCKLERIET OCH
DUBBELMORALEN I SVERIGE SAKNAR GRÄNSER.
Här kan man tala om öppna gränser, för hyckleriet och dubbelmoralen. När dimmorna
nu lägrar sig kan man se vissa tecken på att vi har långt att gå i Sverige, innan vi kan
tala om en yttrandefrihet värd namnet.
Vissa personer har förhållit sig till yttrandefrihet, demokratin och terrorattacken,
så att man skäms för att vara svensk.
DIT HÖR MINISTER MEHMET KAPLAN, JOURNALISTEN HENRIK ARNSTAD,
JORNALISTEN ALICE PETRÉN, HENNES CHEF ANNE LAGERCRANTZ, AK-
TUELLTS UTSÄNDE I PARIS SAMT EN VISS JOURNALIST VI AFTONBLAND.
Några nämnda, men många glömda.
När det gäller minister Mehmet Kaplan tycks dubbelmoralen och hyckleriet vara en
merit, han har ju blivit minister efter sina bravader inom yttrandefrihetsområdet.
Jyllandsposten känner vi till, där använde man yttrandefriheten för att ge ut-
tryck för samma satir som satirtidningen i Paris. Tidningen blev också utsatt
för mordhot och hade inte danska säkerhetspolisen ingripet i ett antal terro-
risters planering, hade reportrarna vid Jyllandsposten rönt samma öde som
sina kollegor i Paris.
Mehmet Kaplan var vid den tiden ordförande i Sveriges Muslimska Råd och
gav i anslutning till mordhoten mot Jyllandsposten, feb 2006, sin syn på ytt-
randefriheten.
I STÄLLET FÖR ATT STÖDA YTTRANDEFRIHETEN FÖR DEN MORDHOTADE
TIDNINGEN GJORDE NUVARANDE MINSTERN GÄLLANDE:
" DESSA PROVOKATIONER GÅR INTE ATT STÖDJA"
Jyllandsposten satir var av samma slag som paristidningens och beskrevs som pro-
vokationer, som inte gick att stödja. Härav följer, med iakttagande av den minsta
logik,, att med Mehmet Kaplans retorik är också paristidningens utnyttjande av ytt-
randefriheten provokationer, som inte går att stödja.
Av logiken följer också att Mehmet kaplan och Stefan Löfven står för olika linjer
när det gäller yttrandefriheten, den förre ser nyttjandet av yttrandefriheten som pro-
vikationer, medan den senare anser att yttrandefriheten ska värnas.
Alldeles uppenbart är regringen inte enig i denna sp viktiga fråga.
För att ingen då skulle betvivla hur Mehmet Kaplan ställde sig till Jyllandspostens
nyttjande av yttrandefriheten slog Mehmet Kaplan också fast.
" KOM INTE DRAGANDE MED YTTRANDEFRIHETEN NU NÄR NI BLIVIT MORD-
HOTADE"
Det påminner lite, eller kanske mycket om Fredrik Reinfeldts bevingade ord, när en
sverigedemokrat, politiskt aktiv, blev angripen i sin bostad av tre maskerade män.
säkert antifascister, och svårt knivskuren.
MED SÅDANA ÅSIKTER FÅR MAN RÄKNA MED ATT DET GÅR PÅ DET VISET.
Nu vet vi vad som krävs för att bli minister i Stefan Löfvens regering.
MAN SKA SE NYTTJANDET AV YTTRANDEFRIHETEN SOM PROVOKATIONER,
SOM RÄTTFÄRDIGAR TERRORATTACKER.
Journalisten Henrik Arnstad är inte dålig han heller, och Henrik Arnstad är numera
inte vem som helst.
Han är numera vetenskaplig rådgivare åt Stefan Löfven i etiska och moraliska
frågor.
Stefan Löfvens rådgivare hade också synpunkter på Jyllandsposten, när tidningen
mordhotades efter att ha visat samma satirteckningar som paristidningen. På sin
blogg skrev han då (2008) om reportrarna på Jyllandsposten:
" DE DANSKA SATIRTECKNARNA ÄR "BRUNA LÖSS" OCH "RASISTER" SOM
INTE SKA GNÄLLA OM DE BLIR UTSATTA FÖR MUSLIMSKA HOT"
MED DENNA RETORIK FÅR MAN VÄL ANTA ATT DE IHJÄLSKJUTNA REPORT-
RARNA I PARIS OCKSÅ ÄR "BRUNA LÖSS" OCH "RASISTER" OCH MAN FÅR
VÄL OCKSÅ ANTA ATT HENRIK ARNSTAD TYCKER ATT DET ÄR BRA ATT DE
INTE FICK TILLFÄLLE ATT "GNÄLLA", DE BLEV JU IHJÄLSKJUTNA.
Nu vet vi vad som krävs för att bli rådgivare åt Stefan Löfven i etiska och moral-
iska frågor.
Om journalisten Alice Petrén har det sagts mycket de senaste dagarna, efter att hon
begett sin syn på terrorattacken:
" Det är ju inte oskyldiga människor som blir ihjälskjutna i det här fallet"
Deras skuld skulle alltså vara att de utnyttjat yttrandefriheten och det skulle antyd-
ningsvis rättfärdiga att de blir ihjälskjutna.
Troligen har också journalsiten Alice Petrén gått i lära hos Fredrik Reinfeldt,
men sådana synpunkter är man värd att skjutas ihjäl.
NU VET VI OCKSÅ VAD SOM ERFORDRAS FÖR ATT BLI REPORTER PÅ SR.
Alice Petréns chef, Anne Lagerkranz, tycks inte heller ha mycket till övers för ytt-
randefriheten, från henne får vi höra, när hon försvarar Alice Petrén:
" DE ATTACKERADE JU VILT".
Så när reportrar i Frankrike utnyttjar sin yttrandefrihet, så "attackerar de vilt" och
så vilt att det antydningsvis kan tolkas som att det rättfärdigar att de skjuts ihjäl
NU VET VI OCKSÅ VAD SOM ERFODRAS FÖR ATT BLI CHEF PÅ SR.
SVT utsände i Paris tycks ha svårt med objektivitet. Det gick inte att räkna anta-
let varv hon skruvade sig på, när hon försökte få det att framstå som att det tro-
gen inte fanns något samband med terrorhandlingen och tidningens satirtidnin-
gar, då attentatet tycktes vara planerat.
Att placera ett sådant geni som utsänd reporter i Paris tycks inte genera
cheferna på SVT det minsta, det gäller ju att till varje pris få det att fram-
stå som att islamister inte är inblandade.
En viss reporter på Aftonbladet skruvade på sig lika mycket, när han också
försökte få det att framstå som att islamister inte vara inblandade.
De var ju maskerade och då kan det ju inte vara islamister.
NU VET VI VAD SOM KRÄVS, ELLER INTE KRÄVS, FÖR ATT BLI REPOR-
TER PÅ AFTONBLADET.
Denna förkärlek för terrorister och deras aktiviteter är inte begränsat till vad
som nämns ovan, utan löper son en röd tråd i vår moderna historia.
Vid attentatet mot skyskraporna i New York förfasades en stor del av
världen, men hela världen förfasades inte. Självklart förfasades man inte
i Gaza och på Västbanken, där jublade de flesta.
Men även på andra håll i världen jublades det.
I ETT ANTAL KLASSER I SKÅNE UPPGAV TILLFÖRLITLIGA KÄLLOR
ATT ELEVERNA RESTE SIG NÄR NYHETEN NÅDDE DEM OCH JUBLADE
ÖVER HÄNDELSEN.
Så visst kan vi se en röd tråd i vår historia, som löper över Fredrik Reinfeldt,
Mehmet Kaplan, Henrik Arnstad, SR, SVT och många andra.
Att använda ord som hyckleri och dubbelmoral när vi fördömer terror-
attacken mot Paristidningen men hyllar likande attacker mot New York,
Lars Vilks och Jyllandsposten får nog ändå ses som "understatement"
AE
Kommentarer
Trackback
