MÅNGKULTURELLA MÖTEN INOM PSYKIATRIN

Diagnoser styrs av olika kulturer
 
SvD har idag en intressant, mycket intressant, artikel under rubriken:
 
" Olika syn på depression ställer krav på vården"
 
Artikeln är intressant, som sagt mycket intressant, men har en slagsida, som medför
att den ändå har stora brister.
 
Artikeln fokuserar "bara" på en utrikesfödd patients möte med en svensk läkare,
när problemen är minst lika stora vid en svensk patients möte med en utrikesfödd
läkare.
 
Området går under benämning "transkulturell psykiatri" och omfattar hur man på skilda
håll i världen förhåller sig till psykisk ohälsa.
 
Skribenten pekar på hur viktigt det är att man kan tolka och förstå patientens besvär
och menar då att man måste ta hänsyn till kulturella skillnader.
 
I detta sammanhang definierar man då "kultur" som inlärda kunskapssystem, be-
grepp, regler, sedvanor, språk, religion, familjestrukturer, ceremonier, ritualer samt
moraliska och rättsliga traditioner samt lite till.
 
Det framgår ganska så snart att depressioner världen runt inte alltid är vad vi vant oss vid,
i stället för att beskriva en psykisk ohälsa beskriver man kroppsliga besvär.
 
Detta sätt att beskriva psykisk ohälsa känner vi igen, det var inte många år sedan vi
själva förhöll oss till psykisk ohälsa på det sättet, och vi har inte frigjort oss från
detta fullt ut ännu.
 
Skribenten pekar på att man i många "kulturer" inte ser förändringar i stämningsläge eller
ångest som en psykiatrisk sjukdom utan som sociala och moraliska problem, och en dep-
rimerad person kan i värsta fall beskrivas som lat.
 
Mot den här bakgrunden är det lätt att förstå de problem som är förknippade med
att en "utrikesfödd" ska beskriva sin psykiska ohälsa inför en "svensk läkare". Lä-
karen får då höra att patienten har "svår smärta i höger höft", och diagnosen blir
då inte helt lätt att ställa.
 
ALLT DETTA ÄR VÄLDIGT LÄTT ATT FÖRSTÅ. LIKA LÄTT ATT FÖRSTÅ TYCKS
INTE DET OMVÄNDA VARA.
 
Och det omvända blir då när en "svensk" patient möter en "utrikesfödd" läkare.
 
När då den "svenske" patienetn beskriver sin psykiska ohälsa kanske han då ris-
kerar att bli stämplad som "lat"
 
DETTA PROBLEMET ÄR I DAG STORT INOM PSYKIATRIN.
 
Läkarvakanserna inom sjukvården är på många håll betydande, särskilt stora är de just
inom psykiatrin.
 
Detta löser man genom stafettläkare och "utrikesfödda" läkare.
 
Om det är något som är viktigt inom denna del av vården, så är det just kontinuitet i
relationen patient / läkare, förmågan att förstå små fina språkliga nyanser och för-
måga att förstå konsekvenserna av att olika kulturer kan leda till olika bedömningar.
 
Det är därför viktigt, utomordentligt viktigt, att det forskas inom transkulturell
psykiatri vad gäller en "utrikesfödds" möte med en "svenska" läkare.
 
MEN BORDE DET INTE VARA LIKA VIKTIGT ATT FÄSTA UPPMÄRKSAMHETEN
PÅ DE SVÅRIGHETER, JUST INOM PSYKIATRIN, EN "SVENSK" PATIENT MÖTS
AV I SITT MÖTE MED EN "UTRIKESFÖDD" LÄKARE.
 
För den ena svårigheten är vare sig mindre eller mindre viktig än den andra, eller ?
 
AE
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0