SVERIGE TAR STRID IM PALESTINA

Sten Andersson spökar i frågan
 
Sveriges ställningstagande i internationella frågor har väl inte alltid varit vare sig
genomtänkta eller okontroversiella.
 
Vi minns Sten Anderssons och Olof Palmes förhållningssätt i Palestinafråg-
gan.
 
FÖRSIKTIGT UTTRYCKT KAN MAN SÄGA ATT DEN VAR NÅGOT SUBJEKTIV
OCH DET LÅG INTE LÅNGT BORT ATT DE ANSLÖT SIG TILL KRAVET
ATT iSRAEL SKULLE UTPLÅNAS.
 
Sedan dess ryms inom partiet stora grupperingar, som lever vidare med denna
syn på konflikten i Mellersta Östern, allt Israel gör är fel och allt Hamas gör går att
försvara.
 
Broderskapsrörelsen är väl den del av partiet, som gått längst i sitt ställningstag-
ande, och det är nog ingen överdrift att påstå att denna del rymmer stora och
djupa antisemitiska krafter.
 
Göran Persson gjorde vissa försök att skapa en lite bättre balans på detta om-
råde, men lyckades aldrig komma till rätta med de antisemitiska krafter inom
partiet, som har ett stort inflytande.
 
Tydligast ser man detta i Malmö, där ledande socialdemokrater under många år
genom tystnad samtyckt till övergrepp mot den judiska befolkningen.
 
Vissa politker i Malmö har varit så tydliga i sitt ställningstagande, att de
stolt paraderat på stadens gator under Hamas fana, tillsammans med "brö-
der och systrar från Gaza"
 
Nu ska alltså Sverige erkänna "staten" Palestina och man går därmed ett stort
steg längre.
 
EU, till vilket Sverige påstår sig höra, vägrar att erkänna "staten" Palestina,
något som inte bekymrar vissa grupperingar inom socialdemokraterna det
minsta.
 
Regeringens sammansättning ger också dåliga "vibbar" inför det vi nu kan se
framför oss.
 
Miljöpartisten Kaplan, ny minister, har ju inte gjort någon hemlighet av var han
hör hemma. Vissa uttalanden kan tolkas som en mycket stor förståelse för de
mest extrema yttringarna inom islam.
 
Inte ens IS, tycks beröra honom negativt, vilket framgår av hans utttalande,
där han jämför jihad krigare, som reser till Syrien och Iraq och halshugger
oskyldiga, samtidigt som de stjäl familjernas döttrar och våldtar dem, med
de svenskar som stred för Finland mot ryssarna under 2 VK.
 
Att göra den jämförelsen framstå närmast som befängt, och det är illa-
varslande att detta uttalande och dessa sympatier för extrema islam-
grupperingar anses som meriterande till en ministerpost.
 
MEDVERKAN I AKTIONEN "SHIP TO GAZA" VAR OCKSÅ SÅ SPEKTA-
KULÄR OCH OMDÖMESLÖS, ATT BARA DEN HANDLINGEN BORDE
RESA KRAFTIGA FRÅGETECKEN FÖR EN MINISTERPOST.
 
Ingenting hos Stefan Löfven har tidigare tytt på att han själv hyser antisemtiska
värderingar, vare sig i uttalanden eller handlingar. Att hans så kallade "samar-'
betsambitioner" riktar sig i denna riktning lär nog få återverkningar på Sveriges
möjligheter att agera inom utrikespolitiken.
 
Vi ska inte böja oss för USA, för att USA är mäktigt, men vi bör inte heller ut-
mana USA genom att visa att Sverige hyser så starka antisemitiska krafter,
att det tillåts påverka vår utrikes- och säkerhetspolitik.
 
Man kan ju annars tycka att det borde räcka med att USA redan tidigare, för
några år sedan, genom ett sändebud tog upp frågan om antisemitismen i
Sverige, framför allt i "södra Sverige".
 
Att då gå vidare och nu erkänna Palestina, i strid mot både USA och EU håll-
ning, tyder vare sig på omdöme eller fingertoppskänsla.
 
Men allt här i världen är ju relativt, så även på detta området kunde det ja
ha blivit värre.
 
VI SKA DÅ VARA TACKSAMMA ATT VI INTE FICK DROR DEILER SOM
MINISTER, MEN DET ÄR KANSKE NÄSTA STEG I DENNA TRAGISKA
UTVECKLING.
 
AE
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0