MODERAT TAK I BIDRAGSSYSTMET

Moderaterna gör ett besök i verkligheten
 
Jimmie Åkessons tal i Almedalen följde delvis temat att välkomna övriga partier
till "verkligheten".
 
Övriga partier tar steg för steg för att försiktigt närma sig verklighetens periferi,
så SD gör rätt som välkomnar dem till sällskapet.
 
Moderaterna tog i går ytterligare ett steg i riktning mot verkligheten, när man
föreslog att det skulle införas ett tak i bidragssystemet.
 
Visst det låter bra, det också, men var var Anna Batra Kinberg alla de långa
åtta år då man satt vid makten och kunde införa ett bidragstak.
 
DÅ VILLE MAN INTE, NÄR MAN KUNDE, NU VILL MAN NÄR MAN INTE
KAN.
 
Det är så ABK visar att hon inte är det minsta trovärdig.
 
Nu får vi höra. från ABK, att det finns familjer med 3 barn utan skattepliktig inkomst
som skattefritt kan få upp till 28 000:- som samlade bidrag i olika former. Långt mer
än vad många heltidsarbetande kommer i närheten  av.
 
Detta tycker Anna Batra Kinberg inte är rimligt, nu är det väl bäst att tillägga, när
moderaterna inte kan "göra något".
 
NÄR MODERATERNA LEDDE ALLIANSEN OCH KUNDE GÖRA NÅGOT DÅ
TYCKTE ABK ATT DET VAR RIMLIGT MED 28 000:- I SAMLADE BIDRAG.
 
Det är exakt så ABK, och moderatledningen, visar att man inte är det minsta tro -
värdig.
 
Men det räckte inte med att ABK, och övrig moderatledning, tyckte att det var
rimligt med 28 000: i samlade bidrag. Redan på den tiden fanns det många de-
battörer, som förde fram just detta, både i debatten och i olika former.
 
Detta viftades bort av Fredrik Reinfeldt, livligt påhejad av Anna Batra Kin-
berg, som vulgär rasistpropaganda.
 
SKA MAN NU TOLKA HELOMVÄNDNINGEN SOM ATT ÄVEN ABK ÄR
EN RASIST, SÅ MÅSTE DET VÄL VARA, ELLER ? I VART FALL OM
MAN STÄLLER KRAV PÅ LOGIK OCH KONSEKVENS.
 
Tyvärr är detta beteende mer än vanligt, man kan skönja 3 steg i mycket av
det politiska spelet, där man sent omsider, under galgen, närmar sig verklig-
heten.
 
Steg 1: Detta steg innebär att man genomför genomgripande förändringar i
 samhällsviktiga system utan att ens försöka göra konsekvensanalyser. I stäl-
let för att göra konsekvensanalyser och väga kostnad mot nytta låter man
den ideologiska driften styra de mindre utvecklade delarna av hjärnan.
Steg 2: Ganska snart upptäcker insiktfulla att de under ansvarstagande genom-
förda systemförändringarna inte är hållbara, många av dem är direkt samhälls-
farliga. Vi har sett det inom privatiseringen av välfärd och skola mm, där det
efter hand upptäcks negativa effekter, som man "inte hade en aning om skulle
inträffa" för att använda Jan Björklunds favorituttryck.
Vi ser nu just detta inom bidragssystemt, i går "kanonbra" i dag en "samhälls-
fara".
I detta steg avfärdas alla kritiker som byfånar och rasister.
Steg 3: Här sätter de ansvarsfulla " i halsen", när de upptäcker att de själva
haft fel och andra helt rätt. Utan att medge att byfånarna inte var byfånar, övertar '
de byfånarnas agenda.
Nu ska de ansvarsfullt ställa till rätta den samhällsfara de själva skapat.
 
Detta sätt att driva politik är en ren katastrof. Just på det viset bedriver nu mo-
deraterna politik inom bidragssystemet.
 
Man har varit delaktiga i att skapa ett ej hållbart system, man har inte ändrat det
när man kunde, man har avfärdat all kritik när man kunde göra något, och man
ändrar uppfattning, när man inte kan göra något och uppfattningen saknar be-
tydelse.
 
DETTA SÄTT ATT DRIVA POLITIK ÄR INTE 'ÄGNAT ATT SKAPA FÖRTRO-
ENDE OCH I FÖRLÄNGNINGEN MEDFÖR DET STORA VÄLFÄRDSFÖRLUS-
TER.
 
FÖRST LÄGGA NER STORA SUMMOR FÖR ATT INFÖRA SAMHÄLLSDE-
STRUKTIVA SYSTEM, OCH SEDAN LÄGGA NER STORA SUMMOR PÅ ATT
AVSKAFFA DESSA SAMHÄLLSDESTRUKTIVA SYSTEM.
 
I sitt närmande till verkligheten gör ABK det lite väl lätt för sig och skjuter hela
skulden på bidragstagarna.
 
Dessa får nu höra att de är illojala mot samhället om de uppbär bidrag,
som är större än vad de skulle få om de arbetade och uppbar lön.
 
DETTA ÄR DIREKT OFÖRSKÄMT OCH DET ÄR ATT LÄGGA SKULDEN
PÅ FEL GRUPP.
 
De flesta människor är rationella i en viss mening, och det gäller även "illojala"
bidragstagare.
 
DE ANPASSAR SITT BETEENDE EFTER POLITIKERNAS SIGNALPOLI-
TIK FÖR ATT MAXIMERA DEN EGNA NYTTAN.
 
Ungefär som när ledande politiker maximerar den egna nyttan genom att ge
sig själva obskyra pensioner och avgångsvederlag som inte kan komma andra
till del.
 
Skulden för att vissa kan få 28 000:-  i samlade bidrag ska definitivt därför
inte läggas på "illojala" bidragstagare.
 
SKULDEN SKA I STÄLLET HELT LÄGGAS PÅ EXTREMT ILLOJALA PO-
LITIKER, SOM SKAPAR SYSTEM SOM GÖR DET MÖJLIGT ATT HELT LE-
GALT UPPBÄRA BIDRAG PÅ DENNA NIVÅ.
 
Det är ett högst modest krav på ledande politiker att de inte inför ohållbara
samhällsfarliga system, som sedan vid kanten av avgrunden under stora vånda
måste förändras.
AE
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0