SYLVASS KRITIK MOT RIKSBANKEN

Riksbankens modell tar över verkligheten
 
I dag kan man i Svenska Dagbladet läsa ett intressant inslag under rubriken:
 
"Sylvass kritik mot Riksbanken".
 
Det är Mervyn King, tidigare chef för Bank of England, och Marvin Goodfriend,
Carnegie Mellan University, som haft uppdraget att utvärdera Riksbankens pen-
ningpolitik.
 
Rapporten följer det vanliga mönstret.
 
SKA MAN HÖRA NÅGON KRITIK MOT DEN SVENSKA FÖRTRÄFFLIGHETEN
OCH PRÄKTIGHETEN MÅSTE MAN SÖKA SIG UTOMLANDS, ELLER LYSSNA
PÅ NYANLÄNDA FLYKTINGAR.
 
Den kritik som utredarna  rapporterar om rörande Riksbankens penningpolitik är bå-
de sylvass och onådig, något vi svenskar är ovana vid.
 
Ska något, inom den etablerade delen av samhället, kritiseras i Sverige får den
inte vara vare sig sylvass eller onådig, den får inte ens vara vass.
 
KRITIKEN SKA LINDAS IN I OMSKRIVNINGAR, SÅ ATT MAN BLIR YR I HUVU-
DET OCH SÅ SMÅNINGOM TROR ATT DET INTE RÖR SIG OM KRITIK, UTAN
ÄR YTTERLIGARE ETT SLAG PÅ BRÖSTER ÖVER VÅR FÖRTRÄFFLIGHET.
 
Vad skriver då utredarna, om detta går det bra att läsa om i SvD, men några inslag
är värda på att särskilt ta fasta på.
 
När det gäller Riksbankens något mindre flexibla fasthållande vid inflationsmålet 2 %
kan man läsa:
 
" Det är bättre att acceptera låg inflation under en tid än att göra något som ris-
kerar att skapa obalanser och en artificiell boom i svensk ekonom".
 
Kan inte någon sticka detta under "näsan" på Stefan Ingves ?
 
Vår förträfflighet får också sig en riktig "käftsmäll", som det numera heter:
 
" Man ska inte låtsas att man vet mer än man vet, eller att det går att finjustera
inflationen"
 
Ska man tolka detta som en "pik" till Riksbanken som tycks tro sig veta "allt" ??
 
Man föreslår också att Riksdagen och inte Riksbanken bör siffersätta inflationsmålet.
 
Ett förslag, som knappast går att infria, det lär väl knappast finnas någon politiker i
Sverige, som har den starka självkänslan, att Riksbankens självständighet vågar i-
frågasättas.
 
Det gäller att hålla sig till heliga kor. Hur ser då utredarna på att Riksbanken hela ti-
den håller sig till den "heliga kon" inflationsmålet 2 % ?
 
" Riksbanken bör bli mindre beroende av sina modeller och fokusera mer på
verkligheten".
 
Om detta är en korrekt kritik och Riksbanken sätter sina mål utan att ta hänsyn till
verkligheten, då kanske man borde överväga att riksdagen tar över beslut som rör
siffersättningen av inflationsmålet, att bedriva viktig finansiell verksamhet utan att
beakta verkligheten. och det "fortare än kvickt".
 
VI SKA INTE BEDRIVA VIKTIG VERKSAMHETEN UTANFÖR VERKLIGHETEN.
 
Men innan man genomför en sådan drastisk förändra måste man ju förstås ändra riks-'
dagens inriktning och arbete, så at den också håller sig till verkligheten.
 
Men utredarna nöjer sig inte med att mena att Riksbanken driver sin verksamhet
vid sidan av verkligheten, man går mycket längre i sin kritik:
 
" Direktionens diskussioner om räntebanorna beskrivs som surrealistiska".
 
Nu börjar det ju bli riktigt roligt. När Riksbanken för diskussioner kring räntepolitiken
så använder man alltså modeller utan förankring i verkligheten och för surrealistiska
diskussioner.
 
Men den arbetsmetodiken kanske man inte ska bli överraskad över att Riksbanken
inte förmår höja inflationen.
 
Vi kan också läsa att Riksbanken ska fokusera mer på de stora ekonomiska frågor-
na ??
 
SKA MAN TOLKA DEN KRITIKEN SOM ATT RIKSBANKEN FOKUSERAR PÅ
DE SMÅ EKONOMISKA FRÅGORNA ??
 
Sedan säger utredarna:
 
"Penningpolitik är ingen naturvetenskap, det finns inga naturlagar som säger
hur styrräntor, inflation och arbetslös exakt hänger samman, det är inte som
att vrida på termostaten för att öka värmen".
 
Ska man tolka detta som att Riksbankens modeller, som ligger utanför verkligheten
och som just hävdar att det föreligger ett mer eller mindre exakt samband mellan
dessa områden, inte skulle vara användbara ??
 
Liknelsen vid att vrida på ett termostat är egentligen ganska så träffande.
 
Varje gång inflationen går ner,, eller vägrar gå upp, sänks räntan, utan att det
medför någon verkan. Detta genomför man gång på gång, utan att det medför
någon verkan, med risk för att skapa obalanser i ekonomin, som utgör stora risker
för en kommande kris.
 
UNGEFÄR SOM OM MAN INTE FÖRMÅR LÄRA SIG NÅGONTING AV ALLA
MISSLYCKADE FÖRSÖK ?
 
AE

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0