NAIV SVENSK SÄKERHETSPOLITIK
Naivitetens epicentrum
Man förundras alltmer för var dag med vilken naivitet, okunskap och enfald landets
ansvariga politiker och myndigheter ser på behovet av landets inre och yttre säker-
het.
Fram till i går hävdade alla med "emfas" att flyktingströmmen absolut inte
kunde innehålla jihadister, som tog sig till Sverige för att infiltrera Europa,
trots att IS själva uppgett sig jobba på just det sättet.
Verklighetsflykt får väl anses vara ett "understatement".
NU MED FACIT I HAND VET VI BÄTTRE, I VART FALL VI SOM VILL VETA.
Det hävdas, just bara hävdas, att det är viktigt att vi vet vilka "som kommer till
vårt land". Vilka regler gäller då för att säkerställa att vi vet "vilka som kommer
till vårt land"
Inrikesminister Anders Ygeman "understryker vikten av att Migrationsverket kan
styrka identiteten på asylsökande".
Migrationsverket egna regler kräver att man vi ett beslut om asyl ska ha gjort
"identiteten sannolik".
Migrationsverket sorterar under Justitiedepartementet och från det hållet är man
också klar med vad man tycker:
" Det är mycket viktigt att Migrationsverket kan fastställa identitet".
Hur ser det ut i verkligheten ? Det fick vi veta i går, då nåddes vi av uppgiften
att 40 % av positiva asylbeslut omfattade asylsökande där man "inte hade en aning
om vilken identitet person hade". Man visste alltså inte varifrån personen kom,
vilken bakgrund personen hade och vilka faktiska skäl som gjort att asyl sökts
i Sverige.
ETT BRA, ELLER KANSKE MINDRE BRA, MÅTT PÅ SÄKERHETSNIVÅN I'
SVERIGE.
Med hänsyn till vad ansvariga ministrar uppger, och med hänsyn till Migrations-
verkets egna regler skulle man nästan kunna hävda att handläggarna vid verket
obstruerar mot systemet.
NÄSTAN ??
Betyder då detta något, att man för ungefär 75 000 av de asylsökande inte kan
fastställa identiteten och "inte har en aning om varifrån de kommer". Viss betyd-
else måste det ändå ha, om man lyssnar på SÄPO, från det håller får vi höra:
" Misstänkta terrorister och spioner som anländer till Sverige ökar drama-
tiskt i samband med flyktingkrisen"
Man får väl anta att ovan nämnda i första hand ryms inom den grupp på ungefär
75 000 asylsökande, där ingen har "en aning om vilken identitet som gäller".
Med hänsyn till att man inte "har en aning om varifrån en flykting kommer" kan det
ju tyckas att det är märkligt att vederbörande får asyl för att vederbörande "flyr för
sitt liv", men det får väl anses vara en annan frågan.
ATT VI SLÄPPER IGENOM EN STÖRRE MÄNGD TERRORISTMISSTÄNKTA OCH
SPIONER, ALLT ENLIGT SÄPO, FÅR VÄL OCKSÅ ANSES SOM ETT BRA, ELLER
KANSKE MINDRE BRA, MÅTT PÅ SÄKERHETSNIVÅN I SVERIGE.
SÄPO anser sig ha "god kontroll" på vilka som rekryteras som jihadister och utför ter-
rorresor. Dessa uppges uppgå till ungefär 300. De som "reser" och "återvänder" an-
ses ha fått "förmåga" och anses som särskilt "farliga".
Detta sätt att nalkas problemet 'är både naivt och enfaldigt, samtidigt som det är
farligt, mycket farligt.
Våldspotentialen ligger inte bara i de som rekryteras och reser. Potentialen ligger
också i det som kan beskrivas som "rekryteringsunderlaget", vilket då utgörs av
jihadister på olika "extremnivåer". Vi kommer i kontakt med dem när de åker om-
kring i bilar med IS fanor vajande, vi kommer också i kontakt med dem när de
hyllar terrordåd och IS på Facebook mm.
Dessa jihadister utgör "rekryteringsunderlaget". Även om de just nu inte beslutar sig
för att resa till Syrien och Iraq finns det ingen anledning tro att de är mindre farliga
än de som reser.
Med den utgångspunkten talar vi inte om 300 farliga jihadister, vi talar om tusentals,
flera tusentals potentiella säkerhetsrisker.
Att begränsa säkerhetsrisken på det sätt SÄPO tycks göra, kretsen begränsas
till de som reser, är inte bara naivt och enfaldigt.
DET ÄR FARLIGT OCH EN DIREKT SÄKERHETSRISK, I PRINCIP ÄR SÄKER-
HETSRISKEN LIKA STOR FÖR DENNA GRUPP, SOM FÖR DEN GRUPP SOM
"RESER".
Skillnaden mellan de som "reser" och de som inte "reser" är att de förra erhåller
en "krigserfaren" och får väl därmed anses ha en lägre tröskel när det gäller att
ta till våld.
MEN ATT FÖRA EN SÄKERHETSPOLITIK SOM OM ÖVRIGA "REKRYTERINGS-
BASEN" INTE FINNS ÄR FARLIGT, MYCKET FARLIGT.
Erfarenheterna från olika terrordåd pekar också i den riktningen att attentatsmännen
inte alltid kommer från det håll "man förväntar sig".
AE
Kommentarer
Trackback
